Tomas Tranströmer, vår store svenske diktare har vunnit nobelpris! En fantastisk bedrift av en fantastisk poet!
(Vet du vad som definierar en dikt? Skillnaden mellan poesi, lyrik, dikt, vers…? Om du inte riktigt vet, ta en titt på Författartips-sajtens sida Vad är en dikt? - och kom sen tillbaka till denna sida!)
Kan man bli miljonär på att skriva dikter? Ja, men det är nog ofattbart sällsynt (Tranströmer kanske ändrar på detta, dock :-)
Kan man bli jättekänd som poet? Nja, i alla fall lite småkänd om man pysslar med poetry slam och dylikt, men är man av den mer blyga sorten ligger man risigt till på den fronten.
Skönt, då har vi klarat av den biten – du vill alltså inte skriva dikter för att vare sig bli rik eller känd, utan av något annat skäl.
Det passar faktiskt väldigt bra, ty det är på det viset att konstnärlig utövning och penga-generering är varandras fullständiga motpoler.
Där pengarna går in går konsten ut, som man brukar säga.
Här följer 7 stycken tips som hjälper dig på vägen i ditt diktande :-)
1. Rikta dig till dig själv
Under diktskrivandet har du ett sällsynt bra tillfälle att intressera dig för dig själv – det fina är att ju närmare du kommer ditt inre, ju närmare kommer dina dikter andra.
Och tvärtom – ju längre dina dikter är från dig själv, ju längre bort flyger de iväg från andra.
2. Läs poesi – bli inspirerad!
Min absoluta favoritpoet heter Thomas Tidholm, och om du har samma smak som jag blir du säkert väldigt glad och förvirrad om du får tag på någon av hans diktsamlingar. Det är inte så lätt att skaffa dem, men prova att skriva till honom och fråga om han har nån på lager.
Andra namn är Stig Larsson, Sonja Åkesson, Tomas Tranströmer… Werner Aspenström kanske?
3. Sträck ut handen
Dikterna finns i luften runtomkring dig och väntar på att du ska skriva ned dem.
4. Gå på känsla
När du sätter dig vid din gamla skrivmaskin, låt något översvämma dig – en känsla som vill tala.
Låt den sen tala!
5. Stanna inte upp
Självcensuren slänger du på soptippen, låt det flöda. När en dikt känns färdig, kasta dig över nästa. Om du skriver tio dikter på raken kommer säkert minst två att träffa rätt :-)
6. Låt dikten vara ifred
Dikten du skriver ska vara precis som den är, det är därför du skriver den. Om du inte gillar den kan du ju alltid slänga den, men gör inte om den. Gör en ny istället. Det kostar ingenting.
7. Döm inte din dikt för snabbt
Det som verkar ruttet idag kan visa sig vara en pärla om några veckor :-)
Som avslutning bjuder jag på en alldeles egen dikt. Du är välkommen att dela med dig du också, eller varför inte tipsa om en poet man inte bör missa?
Det du inte visste
Oh ja
du visste så mycket
väldigt mycket
men vad visste du
egentligen
egentligen
Du vet ju
lika väl som jag
att ingen vet
nånting
om nånting
har jag inte rätt
visst har jag rätt
jag vet
att jag har rätt
Du vet
och jag vet
att jag ingenting vet
- » Underlätta ditt skrivande!
- » Tio tips som hjälper dig att skriva en fängslande roman!
- » Att skriva en roman enligt Agatha Christie metoden
- » Sarah Waters: mina 10 bästa skrivtips!
- » Intervju med John Harvey om skrivtips
Läs också:
Bra skrivet! Har själv börjat skriva lite amatörpoesi, bär runt på en skrivbok och antecknar lite smått. Bob Hansson är ju ett exempel också ;)
Tack för det, Malin!
hej!
min dikt:
alla vet att en glad min är alltid en ledsen upp och ner.
så hur vet man om nån är ledsen eller glad?
det går att se i någons ögon.
men inte alltid.
man kan dölja vad man igentligen känner.
när man tänker på det så är det hämskt.
vi kan alla vara ledsna när vi igentligen ler.
vi kan alla vara glada men vem vet.
ingen…
Varför ska man inte skriva om dikter? Det förstår jag inte. Om jag inte hade skrivit om mina dikter hade jag aldrig haft något att läsa upp.
Tell me please din argument.
Ylva, det är klart du ska skriva och skriva om. Mitt förslag är att man inte skriver om dikter som man inte gillar:
”Om du inte gillar den kan du ju alltid slänga den, men gör inte om den”
Gillar du dikten ska du naturligtvis jobba med den tills du blir nöjd – om du så vill :-)
Ah, du tänker så.
Alltså om man gillar idén ska man fortsätta jobba med den, annars inte.
Det är nog vi som har olika definition på ‘dikt’ :)
Kanske
Jag kanske vaknade i morse
(alldeles för sent)
av att jag varit uppe till alldeles för tidigt
Jag kanske bakisfumlade mig fram genom
morgonrummen till något sorts vakentambur
för att med en jävligt sliten nyckel
fumlafumlafumla till slut SKITA i att öppna den där
dörren till dagen
Jag kanske vattnade ned livets dryck
med all den frenesi som anstår en spartan
Jag kanske bara befann mig
lurad?
Och med en själ nedsmutsad av trycksvärta
från dåliga minnens nyhetsnotiser
försökte jag kanske ta mig ur dimmorna
med hjälp av underbetalda bönplockares
krossade skörd
Mina tankar var kanske inte RÄTTVISEMÄRKTA
Min soluppgång var kanske inte KRAVMÄRKT
Jag kanske försökte att undvika
att svara i den där frenetiska telefonen
som någon en gång varit sadistisk nog att uppfinna
med en alldeles för hög jävla signal
(Jag kanske misslyckades)
Jag kanske fick lyssna till mig själv
till mitt inre
som en envetet malande morsa som bara vill väl
men som malermalermalermaler sönder hela ens
redan så härligt skuldbelagda klockan-elva-morgon
Jag kanske var tvungen att inse
att de där sammanfogade vokalerna och konsonanterna
faktiskt hade en sorts förbannat viktig innebörd för just mig
just där just då och kanske…
även sen
För kanske
Kanske var det så att jag
med mina ”JAG-KAG-VARA-UPPE-HELA-JÄVLA-NATTEN!-ögon”
och min iprenhungrande i-landsskalle
och mina fy-fan-vad-det-är-synd-om-mig-dikter
och min bortskämda, i folkhems-trygghet
invaggade livsåskådning
inte var den som hade det
svårast i världen
För några hundra mil i riktning mot ett annat liv
vaknar någon inte alls
Någonstans bakom en påkostad ridå av krutrök
amputerar någon sin framtid som fotbollslirare
Någonstans försöker en man gräva fram sin fru
under rasmassorna från ett gemensamt hem
Någonstans prutas det på köttpriset
och hon det hela handlar om
kan bara hålla käften och suga eller ta emot
när den rika farbrorn säger till
Någonstans kan du ge dig fan på att det är VÄRRE!
Jag kanske la på luren igen
Jag kanske drog handen igenom sova-för-länge-håret
och jag kanske svalde det sista svalnade kaffet
tillsammans med något annat
En klump
Eller?
Jag kanske borde vara glad
Glad över att jag överhuvudtaget vaknat hel och levande
Jag kanske borde titta ut på regnet
(eller vilket väder det nu är)
och tänka att jag kan ju i alla fall se
Och när jag svär nästa gång över att
bankomaten bara har jävla femhundralappar
så kanske jag bara ska
hålla käften
Kanske
Hej! läste lite om tips och råd som du har skrivit här, tacksam för det.
Jag skrev dikter på mitt eget språk när jag kände mig nere och ledsen och det var rena terapien för min själ. Efter jag skrev läste jag up den högt och sedan rev sönder den.
Men nu skriver jag på svenska och det är inte lätt måste jag säga! För jag tänker på mitt språk och skriver på svenska. Att beskriva känslor och hitta nyanser för att det ska bli korrekt är en utmanning som jag har varje dag.
Skulle gärna veta lite mer på hur kan jag förbättra mitt skrivande.
Hälsningar Farah
Ett tips är att du skriver en dikt på ditt eget språk, och därefter lägger ned mycket tid på att överföra känslan till en dikt på svenska.
Så småningom kommer du ha överfört en del av känslan från ditt modersmål till svenskan :-)
Hjärtats farväl
Bär på svarta sorgens färg
Som en sörjande änka
Mina sista tårar
Fäller jag för dig
Även himmelen
Med sina mörka moln
Förenas med mig i min sorg
Molnens regndroppar
Blandas med mina tårar
De salta tårarna
Svider ej mer!
Gör icke ont!
De beundrar o tröstar hjärtat!
För att ha förmågan
Att älska någon så djupt
Att brinna så innerligt
Låter dig gå!
Släpper dig fri!
Vi kan ej hoppas
Att våra världar kan mötas
Av:
Farah Saighani
Hej,
Jag försöker lära mig att skriva, här ett dikt försök:
Som frusna kristaller min hemlängtan svävar
där månljuset fyller din hemliga dröm.
Du frågar ej efter min eviga längtan
ej önskar du veta det svar jag vill ge.
Jag hoppas, du blundar och vill inte se vad
gårdagens morgon kan ge.
Så nära mitt hjärta din tystade själ
när stjärnorna glimmar jag sväljer och ler.
Säg kan du då detta i ärlighet glömma?
I rofylld timme mitt hjärta fördraga
de stunder du aldrig mig gav.
Med pilen jag sargats och låtit det ske,
men såret är ytligt och blöda ej mer.
Din lek jag nu tålat, åt mig segern ges.
Dikt nr 3:
Köld biter mina lår
i tusen spillror
Mitt blod har blivit svart
du tänkte ej på mig, vem såg du då?
Fem frostskadade sjöälvor lekte vid vaken
Skynda kung Karl, dina dansare smiter!
Härifrån är det som du åkt
dina jordiga fötter känner jag väl
men vem är det som klätt dig i tiggarskrud?
Var natten för ljus
var dagen för lång
var drömmen för kort?
De upplysta salarnas glans var dig ej till behag
spring då min kära jag låter dig gå
Det dagas
i kärlek jag födde dig stark, må du dö i fred
När ljumma vindar åter tinar vår frusna hud anar jag
ekot av din viljestyrka över fälten vida
Fortsätt gärna att publicera dikter här, kul att läsa både dina och andras dikter!
ok, jag fortsätter väll då ;-)
nr 4:
Sök inte, din ring är redan borta
smält till nya löften
Mitt hjärta ropar till döva klippor
kan ingen ta bort den skränande hopen?
Vad vill de?
Namnlös är det rätta ordet
från djupet av ditt brinnande mörker
så du bär dig åt
din vilja ska bo i skogen
En som inte låter tystnaden få tala
outhärdligt pladder
En som ingenting begriper
efter minsta halmstrå för att få förneka sin
heliga tillkomst
En som ber om att få se dina solkiga lakan
Fyll på bara!
nr 5:
min förmåga läcker som ett såll
tid att rädda det som räddas kan
att du frågar gör mig ledsen
insikten har gjort mig matt
det är inte högmod allt som glimmar
jag har rådfrågat den högste, det är gott att veta
säg vad saknar du i världen?
Jag har inte svar på allt
låt oss leka med varanndra
det är inte fult att le
säg hur ska jag hitta svaret?
när du aldrig vill va med
När den omedelbara behovstillfredställelsen uteblir kan jag nå visshet?
Eller är det behovet av att kompensera min moders brister som gör mig till känslans martyr?
nr 6:
när du dricker tålamod
längtar lönnarnas näsor efter att slå ut
sågklingan klöv tystnade mitt itu
i en grop blev jag lagd
under stängda bommar
liten i mörkret
springa in
rensade hjortron
paltbröd med fläsk
vitnos stor och stark
korta ben, långa steg
kliande ben
nr 7:
avgaser blir man inte glad
ut och spy
jag satte glasögon på min näsa för att se om jag kunde läsa och jag såg, vaddå?
stängda fågelholkar på alla plan
vem frågar efter slädar i stan?
en riktig teaterapa trivs inte i bur
sagorna bor i sjul
men kärleken kommer varje jul
nästan
rim och reson var inte din fason