Du känner säkert till att synen på miljöbeskrivningar har ändrats en hel del de senaste åren.
På den gamla goda tiden smyckades en novell eller roman av noggranna studier av aktörernas omgivningar. Ett par sidor miljöbeskrivning på raken var inte helt ovanligt…
Numer har vi lite andra krav på de berättelser vi läser – det ska hända nåt, vi har ingen lust att få en statisk tavla beskriven för oss.
Men självklart vill vi också få ett hum om miljön, det blir ju underligt annars.
Hur gör man då för att skriva miljöbeskrivningar som inte tråkar ut läsaren – och samtidigt ser till att förstärka de känslor man spelar med?
Svaret hittar du i min senaste artikel på författartipssajten!
Du får fyra magiska tips som hjälper dig skriva den perfekta Inramningen!
- » Lär känna din läsare
- » Hur skapar man en underintrig?
- » Vad ska jag skriva om?
- » Fyll din berättelse med spännande människor!
- » Så skriver du en scen till din bok
Läs också:
Jag får en känsla av att det många gånger bleka sättet att beskriva miljöer på numera beror på människans allt större avsaknad av fantasi, eventuellt att läsarna har för mycket fantasi så att den generella författaren av vår tid har blivit lat.
En annan sak som jag har lagt märke till är att när många författare krystar fram en miljöbeskrivning blir lätt den tragiska utgången att intrycket av miljöbeskrivningen är att den är en transportsträcka, en utfyllnad. Tyvärr en produkt av att böcker har blivit en massindustri där pengar många gånger går före känsla.
Förr i världen så vara alla ord, alla meningar i en bok av större betydelse än vad dom är i dag, både för läsaren och för författaren.