Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Tio fenomenala tips till dig som tänker börja skriva en roman!

Du har säkert redan hunnit upptäcka att det finns en hel massa fällor längs din skrivarväg.
Min teori är att ju mer man känner till om dessa fällor, desto större chans har man att undvika dem.

Men man kan också helt enkelt välja en väg där fällorna är färre, och en sån väg försöker jag peka ut med hjälp av följande tio fenomenala tips till dig som tänker börja skriva en roman!

1. Skriv sånt du själv vill läsa

Det här kanske är det viktigaste tipset av dem allihop. Av nån anledning tror många blivande författare att romanskrivande kräver ”upphöjdhet”. Intrigen, aktörerna, inramningen, den första meningen… allt!
Det är lite som med människor som är fantastiska talare – direkta, tydliga, underhållande – men som slår knut på sig själva när de börjar skriva eftersom skrivandet är ”något annat” än att prata.

Men är det verkligen så? Rent generellt bör vi sträva mot att skriva lika direkt och tydligt som när vi pratar om något viktigt, och när vi skriver en roman bör vi skriva en bok vi själva skulle vilja läsa.

Du har två saker att hålla reda på. För det första – vilken typ av bok är det du vill skriva? Deckare, SF, chick-lit, klassisk roman, thriller…? Och för det andra – vad den ska handla om.

Gillar du skräckromaner? Skriv en skräckroman. Älskar du hundar? Se till att få in minst en hund i din berättelse. Är du amatörastronom, eller kanske intresserad av matlagning? Se till att låta en spinnande elektronstjärna, en jättelik kvasar, eller en god vegetarisk sallad spela en viktig roll.

Om du gillar deckare, men avskyr tåg… låt då inte din deckare utspelas på en järnväg.
Det är ju faktiskt så att när du väl bestämt dig för typ och handling så kommer du att leva nära boken i minst ett år – och visst låter det smart att du under denna tid upplever närhet och kärlek till ämnet, och att det handlar om nåt du vill lära dig mer om?

Se till att de etthundratusen orden du ska skriva också är något du själv vill läsa!

2. Du måste tycka om innehållet i din berättelse

Romaner tar lång tid att skriva. En roman kräver allt du har av envishet, talang, insikt och skrivförmåga.
Romanen kommer att göra slut på ditt lager av roliga eller hjärtskärande öden. Den kommer att plundra din barndom på minnen. Den kommer att äta upp dina vänner levande och spotta ut dem i (förhoppningsvis) fiktionsform.

Förr eller senare kommer uppslagen att sina, din energi kommer avta, och när det händer kommer du att få lära dig (möjligen den hårda vägen) att det enda innehåll som duger för att ta dig igenom detta maraton är innehåll som du verkligen bryr dig om.

Det måste vara så att du personligen bryr dig om dina aktörer, om berättelsens tema, om det som står på spel… För om du inte gör det, kommer din bensin att ta slut innan du har nått slutdestinationen. Och det vill du väl inte råka ut för?

3. Hellre en dåligt skriven sida än ingen alls

Om du ska printa ut en enda regel och sätta upp i en fin ram över ditt skrivord så är det den här.
En dåligt skriven sida för en massa bra saker med sig: den för berättelsen framåt, den ger dig en chans att utveckla dina aktörer, den kräver att du skriver åtminstone en del av en scen, den får dig att ta dig an din inramning – och så vidare. Dessutom växer din hög med skrivna sidor, vilket rent psykologiskt kan ge dig en skjuts.

Och vad händer om du gör något av ovanstående på ett dåligt eller rentav uselt sätt?
Jo, du har lärt dig hur du inte ska hantera en del av ditt material. Men den största fördelen är att din sida kan skrivas om. Den kan förbättras.

En tom sida är noll, eller rentav ännu värre, eftersom den tomma sidan visar upp ett område som du inte vågar ge dig in i. Och om du låter sidan stå på noll tillräckligt länge finns risken att du till slut överger din bok.

4. Det fullständigt perfekta är inte och har aldrig varit möjligt

Ett sätt att definiera en roman är: en roman är ett omfattande prosastycke med ett eller flera fel i.
Din bok kommer inte att vara perfekt. Dina sidor, stycken och meningar kommer inte vara perfekta. Och du kan inte låta dig stoppas av denna vetskap.

Om du är missnöjd med något du skrivit har du två valmöjligheter. Antingen skriver du om direkt, eller så låter du det vara tillsvidare och fortsätter skriva på resten av din berättelse. Du kan alltid fixa till det senare.

Ett tips är att du inleder varje skrivpass med att gå tillbaka och läsa det du skrivit de senaste tre eller fyra dagarna. Det ger dig en chans att förbättra (eller att förkasta och helt skriva om) det du inte gillar, och dessutom kommer du in i den stämning du hade de tidigare dagarna. Vilket leder till ett mer sammanhållet manuskript.

En annan fördel är att du slipper möta en tom sida i inledningen av skrivpasset – du är redan inne i skrivandet när du kommer dit. Att börja med en tom sida är mycket svårare – i alla fall för mig.

5. Att få det på pränt är viktigare än att få det rätt

Det här är en variant av det fjärde tipset. Du måste ta sig från punkt A till punkt B på något sätt. Din aktör är fångad i en grotta, och du behöver få hen därifrån. Eller kanske en aktör måste berätta något viktigt för sin dotter.

Få det på pränt, skriv ned det, även om det inte blir perfekt eller ens bra. Du behöver flytta berättelsen framåt, komma vidare, du vill få dina aktörer att interagera. Trots att du inte är helt nöjd med alla detaljer har du ändå kommit ett stycke till i din roman. Du kan förbättra eller skriva om det senare. Nu är du redo att gå vidare med nästa del av din berättelse.

6. Gestalta!

Du som träffat på mig tidigare vet att detta är något jag ständigt återkommer till.
Ett vanligt bekymmer är att berättelsen inte ens kommer ur sängen på morgonen. Aktören som ligger där har så mycket tankar och känslor som beskrivs… men tänk filmiskt en liten stund. Låtsas att det är en stumfilm, och att berättaren avlidit – hur kan du gestalta det du vill säga?

Kanske du har en huvudperson som är synnerligen framgångrik – hur skildrar du snabbt att så är fallet om du inte får räkna upp alla styrelseuppdrag och miljonbonusar som kretsar kring aktören?

Fundera på det en stund! Du får gärna ge förslag i kommentarerna nedan.

7. Undvik generaliseringar – var specifik

Våra liv är specifika och fyllda av unika detaljer. På morgonen klär vi på oss – visst. Men vi väljer också ut särskilda kläder, med vissa färger och enligt en speciell stil. Och dagen vi vaknar upp till är inte bara en tisdag eller en onsdag, det är även varmt eller kallt, mulet eller soligt, fuktigt eller torrt.

När du varit på en resa och kommer tillbaka kanske nån frågar dig: hur var din resa?
Om du då svarar ”Kanonbra” och inget mer får man ingen bild av hur det faktiskt var. Men om du berättar några detaljer, till exempel att en råtta kastade sig över dig andra kvällen du duschade på hotellet, eller att du deltog i en orienteringstävling anordnad av stadens borgmästare och att du kom näst sist av trehundraåtta löpare, då blir bilden desto tydligare.

Detaljer får saker och ting att komma till liv. De visar oss saker. En människa som går rör sig på ett särskilt sätt, och genom sättet hen går förstår vi kanske hur aktören känner sig. Kanske är hen på väg ut till en fruktansvärt kall vinterdag för att köpa ett gevär. Aktörerna tar oss in i världen du skapar.

En annan bra sak med detaljer: Att skriva detaljerat ger dig idéer.
Om du till exempel beskriver en aktörs utseende ser du den personen tydligare. Kanske kammar hen håret på ett speciellt sätt för att dölja en begynnande flint, kanske personen försöker se yngre ut än hen är. Är personen överdrivet renlig eller något mindre noggrann med hygienen?

Ingen vet var detta kommer föra dig, men helt klart är att du skulle inte komma dit om du inte fokuserat på detaljerna.
(Förresten, i ditt slutgiltiga utkast kanske du vill skära bort några av alla detaljer. För mycket av det goda kan bromsa berättelsen eller tråka ut din läsare. Men historien kommer att bli starkare om du skriver ned detaljerna till att börja med.)

8. Var lojal mot din idé och dina aktörer, inte mot din historia

Den kortast möjliga beskrivningen av en roman börjar nästan alltid med orden: ”Det här är berättelsen om en person som…

Trollkarlen från Oz handlar om en ung flicka som befinner sig i ett magiskt land och försöker hitta hem. David Copperfield handlar om en pojke som försöker hitta sig själv. Harry Potter och de vises sten är en berättelse om en pojke som måste lära sig leva med det faktum att han är en trollkarl.

Alla de här beskrivningarna börjar med ”…en person som…”.
Det är alltså alltid en aktör som är i centrum för din roman, och kanske är denna aktör också den viktigaste komponenten i berättelsen. Generellt sett är det ju så att människor läser böcker om människor.

Du kan ha en avancerad och storslagen intrig, en fantastisk inramning, underbara dialoger… men om du inte har jobbat på dina aktörer tappas all trovärdighet bort och läsaren förlorar intresset.
Du behöver veta vilka människorna är som du skriver om, och du måste lära dig ännu mer om dem under skrivandets gång. Och en sak måste du komma ihåg: dina läsare vet ingenting som du inte har visat eller berättat om aktören.
Om du bara visar fram att din hjälte går klädd i svart kostym och röd halsduk kommer detta vara allt läsaren känner till, oavsett om du själv har ett helt kartotek med fakta som rör personen i fråga.

Här följer ett klassiskt exempel på när man sätter historien före aktören – vilket jag alltså inte rekommenderar:
Vi har väl alla sett filmer där en massa stackars människor är fångade i ett hus tillsammans med en mordgalning / vampyr / rymdvarelse? Vid något tillfälle är de relativt skyddade, tillsammans i ett rum där de kan ge varann trygghet.
Då reser sig plötsligt en klantskalle upp och säger: ”Hörni, ska vi gå själva till våra rum istället?”, varpå en annan dåre svarar ”Visst, vilken bra idé!”, och så blir alla dödade en efter en.

Orsaken till detta ologiska beteende är att manusförfattaren behövde ensamma offer. Hen struntar i aktörerna och är istället lojal mot historien.

9. Var ärlig mot dina läsare

När din roman är färdig innebär det att din läsare och du sluter ett avtal. Från läsarens sida innebär avtalet att hen tänker ge dig en ärlig chans innan boken flyger in i väggen. Från din sida innebär avtalet att du gör ditt bästa för att hålla kvar läsarens intresse, och att du behandlar läsaren ärligt.

Och vad betyder det då att behandla läsaren ärligt? Jo, att man håller sig till spelreglerna.
Om din bok utspelar sig i en värld där människor inte kan flyga, kommer din läsare känna en ganska stor besvikelse om din hjälte undkommer ett mordförsök genom att plötsligt veckla ut stora vingar och helt enkelt flyga iväg.
Eller om du till exempel i slutscenen låter en superhjälte hoppa in och lösa upp hela situationen.

Visst, du har rätt att försöka vilseleda din läsare, men att ljuga eller bryta mot regler… nej.

Man brukar säga såhär: ”Du kan bara utstråla god vilja på ett enda sätt – genom att känna den. Du kan lura ögon och sinnen, men aldrig hjärtan.”
Om du upprätthåller detta förhållande med din läsare så kommer du att vinna hans eller hennes (dvs hens) förtroende.

10. Det är bara en bok

När du skriver är det viktigt att komma ihåg att ditt liv inte beror på hur din bok utvecklar sig. Det finns situationer som handlar om liv eller död, och att skriva böcker är inte en av dem.
Att skriva är något du vill ta på allvar, och du vill göra ditt bästa, men det handlar inte om fysiska hot eller sjukdomar.

När du har lust kan du lämna ditt bokprojekt ett tag, du kan göra något helt annat för att få perspektiv på aktörer, inramning och intrig… och du får inte glömma bort följande:
att skriva ska vara roligt, åtminstone en del av tiden!

Det sämsta du kan göra är att sätta hela ditt liv i beroendeställning till den bok du jobbar på – för om du gör det kommer du aldrig avsluta boken.

Med andra ord, vad jag tycker att du ska hålla i minnet är följande:
(a) det är bättre att skriva dåligt än inte alls, och (b) det är bara en bok.

32 reaktion på “Tio fenomenala tips till dig som tänker börja skriva en roman!

  1. Underbara tips!
    När jag börjar skriva vet jag inte riktigt var, när och hur historien kommer att sluta. Men det gör ingenting, för då finns det fler dörrar att välja än bara en. Vartefter historien skrivs känner jag vartåt det lutar…

  2. För mig är det nog svårast då jag kommit in en bit i historien. Känns ungefär som om historien sluter sig, den vill inte fortsätta – den vill inte bli längre. En gång hade jag kommit en bra bit på vägen, tror jag var upp emot ca 50 sidor. Efter några veckors velande kastade jag denna för jag blev så less på att historien slöt sig.

      • Ja, det har jag gjort.. Det jag tror är att det är ett tungt ämne jag skriver om, lite självupplevt som jag dramatiserar för att på ett sätt kunna bearbeta – samtidigt som det inte alls har med mig själv att göra. Det.. blir så overkligt på något sätt antar jag. Eller så lever jag för mycket ”i det” att det därför sluter sig.

      • Okay, kanske du inte har hittat den rätta romanformen (du har valt halvrealistisk) för ditt ämne? Kombinerat med att ämnet tycks vara ganska laddat för dig.
        Det kan ju faktiskt vara så att tiden inte är riktigt mogen för en roman kring just det temat.
        Kanske du ska använda dig av mer lättsamma skrivformer, som noveller eller korta scenskisser, under en period? Eller prova att skriva på ett helt annat tema?

  3. Pingback: Skriv sånt du själv vill läsa « Sara M. Swietlicki

  4. Pingback: Hellre en dåligt skriven sida än ingen alls « Sara M. Swietlicki

  5. Pingback: Det fullständigt perfekta är inte och har aldrig varit möjligt « Sara M. Swietlicki

  6. Pingback: Att få det på pränt är viktigare än att få det rätt « Sara M. Swietlicki

  7. Pingback: Detaljer – var specifik! « Sara M. Swietlicki

  8. Pingback: To play by the rules « Sara M. Swietlicki

  9. Hejsan! Jag är sexton år och ska (inte vill, ska) bli författare inom den närmaste framtiden. Jag håller nu på och skriver en roman och mina två största problem är
    1) Jag tröttnar, tappar intresse för historien. Turligt nog har inte detta hänt på min senaste historia som jag har hållit på och skrivit på i flera månader med jämna mellanrum.
    2) Att det bara är jag som förstår innehållet. Berättelsen finns ju i mitt huvud och därför förstår jag sådant som jag kan missa att skriva. Det blir rörigt ibland eftersom jag tycker att vissa saker är uppenbara medans andra inte förstår vad jag menar.

    Tycker du att man ska låta någon annan (som i mitt fall inte är mina föräldrar eftersom ALLT jag gör är bra enligt dem ;) föräldrar är nog de värsta recensanter du kan få eftersom man bara får positiva saker) läsa historien för att se om andra förstår det man själv redan vet och vill förmedla?
    :)

    • Kul att du gillar tipsen!
      Jag tyckte också att ”hen” var provocerande först, men efter ett tag var jag tvungen att erkänna att det är väldigt smart i många sammanhang – när man vill säga ”människa” och inte ”kön”.

    • Och oj, så väl du disponerade din tid när du lade de där extra sju sekunderna på att irritera dig på ett ord i svenska språket. Jag föreslår att du i fortsättningen studerar dina nagelband istället. Ett mycket mer intressant och givande tidsfördriv.

  10. Hejsan! Vilka bra och matnyttiga tips. Tack. Fastnade för hur viktigt det är att arbeta med detaljerna.

    Lusläser just nu John Steinbeck och bara gillar hans detaljerade berättelser. Har njutit av hans bok Det stora kalaset och är nu inne i Vredens druvor. Fantastisk!

    Jag blir ödmjuk inför hans verk och försöker lära mig av en värdig Nobelpristagare.

    • Tack för det – och ursäkta att jag inte svarat tidigare… jag har varit på semester :-)

      Ja, det är ganska underbart att läsa bra litteratur, jag håller med dig!
      En av mina favoritförfattare heter Anthony Burgess. Jag rekommenderar ”En apelsin med urverk” och ”Slutet på världsnyheterna”.
      Helt annan stil än Steinbeck, men lika skicklig.

  11. Tycker det finns en hel uppsjö med goda råd när det gäller att skriva, dessa 10 punkter var väldigt bra, det svåra är att komma ihåg dem när jag väl sätter mig framför tangentbordet!

    • Kul att du gillade tipsen!
      Du behöver inte komma ihåg alla tips, men kanske nåt av dem ger dig ett frö till nya tankar som du kan testa lite när du skriver – det är så det är tänkt.
      :-)
      Gick in på din blogg och läste en av dina noveller – riktigt vass enligt min uppfattning!

  12. Pingback: Lite hjälp på vägen! | Pernillas Blogg

  13. Skriver ett eget manus just nu, har en relativt klar idé och det är en idé som lovordats av varenda människa jag hittills berättat denna idé för, både svenska och amerikanska vänner bland annat.

    Så då, jag som tidigare bara skrivit noveller på skoj, tänkte att jag ger mig på denna idé och är ca 3000 ord in i den.

    Om jag blir färdig med denna, vilket jag förväntar mig att bli som småningom så undrar jag lite, hur vet man vilket förlag som är bäst för sin typ av bok, mer än att de säger vad de tar emot, alt. inte tar emot. Vilket förlag kan se till att jag ser boken på Akademibokhandelns topplista t.ex.

    Utöver att jag gör mitt jobb att skriva ett, på snudden, mästerverk. Finns det några indikationer som jag som författare kan utnyttja för att veta vilka förlag jag bäst bör skicka till för att om mitt manus är bra, få ut det bästa utav den?

  14. Jag har alltid älskat att skriva, men jag har aldrig skrivit mer än korta berättelser och uppsatser, antingen hemma eller i skolan. Så jag känner att utmaningen främst är att få till en handling som pågår så pass länge att det faktiskt blir en hel bok, utan att det dör halvvägs. Jag vet vilken typ av böcker jag själv gillar och det är främst fantasy/scifi eller ”vardagsböcker” (vet ej vad de kallas) av till exempel Jojo Moyes eller John Green. Ganska vardagliga personer med vardagliga liv, men så händer något oväntat och det är roligt och sorgligt om vartannat. I vilket fall som helst. Jag vill bara skriva, men jag har ingen aning om hur jag ska komma igång. Har läst din text och den var super, men jag har ingen klar idé och det är väl det som är problemet. Är en perfektionist ut i fingerspetsarna och är ofta hård mot mig själv, jag tänker hela tiden att det måste vara en riktigt bra idé – annars kan det vara. Har du tips på hur man faktiskt kommer fram till en färdig idé? Jag inspireras otroligt mycket av historierna, miljöerna, världarna och karaktärerna i till exempel Harry Potter, Vargbröder, Sagan om ringen/Hobbit, Divergent, Hunger Games, Marvel-filmer, Star wars m.fl. men det gör också att mycket av det jag kommer på ofta drar iväg tills jag inser att det är för likt något som redan finns. Och jag vill ju att det ska vara unikt. Okej, luddig och rörig fråga, men hoppas att du förstår och har något tips.

    • Ta en idé som intresserar dig. Den kan vara enkel. Tänk lite på den, fundera på hur du tycker att berättelsen borde sluta. Känn in vem som ska vara huvudperson.
      Fråga personen var berättelsen egentligen började.
      Dela sen i lugn och ro in storyn i kapitel som du tänker ska bli 10 sidor långa. Om du vill kan du sen dela in varje kapitel i fem scener som är 2 sidor långa.
      Sen slappnar du av, begraver din inre kritiker och skriver två sidor åt gången bara för att det är så härligt att skriva!

Kommentera