Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Författarens drivkrafter


Varför vill du skriva en roman?
Det är den fråga jag ställer mig.

Bortom de vanligaste svaren

  • jag vill bli känd
  • jag vill tjäna feta pengar på att skapa best-sellers
  • jag MÅSTE bara skriva
  • jag vill att mina släktingar och alla jag känner ska böja sina huvuden av pur imponering när de kommer inom synhåll, och dessutom bjuda mig sin livslånga vördnad
  • för att mata mitt omättliga ego med högkvalitativ föda

är jag säker på att något annat ligger och lurar.

Jag ska nu försöka mig på att diskutera vilka krafter som driver författaren att skriva en roman.

1. Du skriver för att du vill förmedla din kunskap till andra

Låt oss säga att du studerat psykologi under många år, och att du har upptäckt att människans jag bör uppdelas i individjag och gruppjag för att kulturella och etniska samhällsaspekter ska kunna diskuteras på ett mer adekvat och rationellt sätt. Du inser att om du endast skriver ned detta i en forskningrapport kommer cirka 15 personer i världen få ta del av dina revolutionerande rön – men om du också skriver en storsäljande roman med kunskapen invävd i kapitlen kommer du att nå miljontals människor.

Ett exempel från verkligheten skulle kunna vara Da Vinci-koden av Dan Brown. Om du har läst den så vet du att boken lanserar spännande teorier om den heliga graalen bland annat. Om teorierna stämmer med verkligheten kan jag inte bedöma, heller inte om Dan Brown tror på dem själv. Men boken passar i vilket fall bra som exempel på kunskapsförmedling. Och den väver verkligen in kunskapsförmedlingen i ett riktigt spännande sammanhang!

2. Du skriver för att du vill beskriva något för andra

Du jobbar i socialsvängen och ser att faktiskt fler och fler människor i samhället hamnar utanför skyddsnätet, trots att din statsminister säger att allt är bättre än nånsin, och trots att massmedia håller med statsministern i allt han säger.

Du inser att de flesta människor tyvärr tror på statsministerns fagra ord, och medias slappa och vinklade rapportering.

Du tänker att det egentligen inte räcker med en välformulerad insändare i lokaltidningen för att berätta om hur det står till i ditt land, utan istället planerar du en roman som beskriver verkligheten i dramatiserad och engagerande form.

Maja Ekelöfs mycket läsvärda bok med det talande namnet Rapport från en skurhink är ett praktexempel på detta, och även George Orwells klarsynta framtidsroman 1984.

3. Du skriver för att du vill drömma dig bort i en annan värld

Allt är ju inte alltid så skojigt här i livet, och själv spelar man kanske inte den huvudroll man tänkt sig i befolkningens medvetande, utan snarare håller man till på en något mer undanskymd plats där man slickar sina djupa sår och funderar över hur en så unik och genialisk person som man själv kan vara så negligerad och ignorerad.

Vad passar då bättre än att uppfinna en alldeles egen värld där man bestämmer allt efter sitt eget huvud? Min huvudperson kan vara hur dominant och kraftfull som helst, trots att jag själv är en obetydlig liten mes. Underbart!

Och jag kan skapa en värld där nästan alla är jättesnälla, och bara nån enstaka är riktigt taskig och hemsk… och den taskiga råkar riktigt illa ut på slutet som straff! Ha, där fick du!

Ja, att skapa egna världar är befriande och härligt, och här tror jag vi hittar mängder av exempel i litteraturen, inte bara inom fantasy och science fiction, utan inom klassiska romaner och kriminallitteratur till exempel.

Som exempel tar jag Agatha Christie och hennes alla underbara deckare :-)

4. Du skriver för att du själv vill fördjupa dig i något

Kanske du funderar över hur vi människor skaffar oss mat i Sverige. Du tänker att det ju dödas cirka femtio tusen djur om dagen för att vi svenskar ska få äta oss mätta och nöjda, och du undrar hur de där djuren behandlas innan de avlivas, och hur själva avlivningen går till.  Du tänker på att deras ögon kanske gråter och deras knän kanske darrar där de står hopträngda på små ytor tillsammans med sina olycksbröder och -systrar, och att de möjligen lider en smula av fysisk och själslig smärta under sina inrutade och glädjelösa liv.

Men du vet inte så mycket om ämnet… Varför inte skriva om det i dramatiserad form, och samtidigt lära sig mer om etiken, moralen och de fysiska förutsättningarna som gäller i dagens djurindustri?

Jag kan inte ge några exempel på romaner där denna drivkraft ligger bakom skrivandet eftersom jag inte vet hur författarens kunskapsnivåer var innan skrivandet, men jag är övertygad om att det är en ganska vanlig motor för många författare.

5. Du skriver för att du har en berättelse i dig som vill ut

På morgonen när du vaknar spärrar du upp ögonen och gör fruktlösa försök att fukta dina spruckna läppar med en tunga som är torrare och strävare än ett sandpapper – du har en fantastisk idé till en roman!

Faktiskt en hel story!

Du vet precis hur den ska börja, hur konflikterna reser sig likt skuggfyllda bergskedjor över din hjälte, hur mittenpartiet ska skaka om alla de tankar någon någonsin tänkt, och givetvis hur det crescendoskrikande slutet ska gestalta sig.

Nu är det bara att skriva ned eländet, och får det inte plats i en bok får det bli flera…

De oändligt tjocka, ordrika och många böckerna om Harry Potter av J.K. Rowling får exemplifiera denna drivkraft, som uppenbarligen kan vara synnerligen stark.

6. Du skriver för att träna dig i författarteknik

Ärligt talat – du känner dig inte riktigt bekväm i författarrollen ännu, och du har vare sig något särskilt att säga eller någon berättelse som ligger där inne och vill ut. Men, du gillar ändå att skriva, och du känner på dig att du nån gång kommer att få användning av din förmåga att formulera dig, och ditt sätt att beskriva människors beteende och deras sätt att prata.

Detta är också en viktig drivkraft, och kanske något alla författare tagit sig igenom. Att komma med exempel på romaner skrivna utifrån denna motor vore dock inte snällt, och även om jag tror att jag faktiskt läst ett eller annat dylikt avstår jag av rena anständighetsskäl.

 

Finns fler motivatorer / drivkrafter / motorer än dessa?

Har du synpunkter, tycker du jag missat något, eller varit otydlig?
Vad driver DIG i DITT skrivande?

Hör av dig i kommentarsfältet – jag är väldigt nyfiken på dina tankar i detta ämne :-)

29 reaktion på “Författarens drivkrafter

  1. Intressant inlägg! Jag hör nog till flera kategorier, men mest 3,4 och 5. Fast jag är inte riktigt som du beskriver den tredje kategorin, hehe. :) Och jag har inga elakingar i mina böcker, tror jag. Bara personer med motsatta mål eller personer som hindrar karaktärerna att uppnå sina mål av olika anledningar, medvetet eller omedvetet. Fast jag skriver ju inte deckare… ;) Där blir det mer svart eller vitt. De goda mot de onda. Lagen mot kriminaliteten. Offren mot förövaren.

    • Jättekul att du delar med dig av vad som driver dig!

      Ja, jag hårddrar ju en del här och var, men uppenbarligen funkar min indelning rätt bra åtminstone på dig :-)

      Aha, du skriver alltså inte deckare – får man fråga vilken genre du skriver i?

      • Jag tror jag törs kalla min roman ett slags chick lit. Även fast den inte är av samma sort som den vanliga svenska chick lit’en. Fast så utspelar den sig inte heller i sverige. :))

      • Chick lit alltså :-)
        Okay, en fråga till… när du planerar, strukturerar och skriver din roman – är det nåt verktyg du saknar? Om du fick välja nån drömfunktion i ett speciellt program för författare, vad skulle det vara?

      • Oj, det skulle nog vara en funktion som gör det lättare att göra en outline och ett slags kapitelöversikt men jag tror att de flesta av de funktioner jag skulle behöva (inte för att jag tänkt så mycket på det) finns i scrivener? Man kanske borde fundera på det? Använder du Word eller Scrivener?

      • Åh, spännande! :) När jag tänker närmare på saken, ifall det är avsett för romanskriverier så kanske man kunde ha en sektion för character development, med tex character sheets eller något liknande där man kan fylla i grundläggande information och svara på frågor om karaktärerna för att lära känna dem bättre. Vet många som gör det och säger att det är bra. Och att ha förskrivna frågor skulle vara mycket enklare än att leta reda på ett ställe där man kan hitta dem och sedan skriva av dem, vad tror du om det? Det var bara en idé. :)

      • Absolut. I en bok jag läste (om skrivande) föreslog de frågor i stil med
        -Vad jobbar karaktären med? Är hon bra på sitt jobb? Varför? varför inte?
        -Saker som irriterar henne
        -Saker som folk tycker om hos henne
        -Vilken person litar hon mest på och varför?
        -Dåliga vanor?
        -Vad hindrar henne från att bli lycklig?
        -Vad gör hon för att koppla av?
        -Den värsta dagen i hennes liv?
        Man kan fortsätta i det oändliga, men vissa frågor är bättre än andra att få svar på för att kunna skildra deras reaktioner och handlingar i boken på ett övertygande sätt. Det var lite den sortens frågor jag tänkte på.

  2. Jag skriver för att jag från början tyckte att jag själv kunde skriva en berättelse som handlade om mina barn, vad som händer i DERAS vardag och ingen annans. Även om det är roligt att läsa, och bli läst för, andras berättelser. Sedan fortsatte det. Nu håller jag också på att få ihop en fantasyberättelse. Den kom till i studier i ämnet på högskolan i Kristiansstad (som började förra hösten).

    • Hej Anna!
      När jag krampar, ger jag mig ut i joggingspåret eller tar mina stavar och går ut i naturen. På något sätt blir jag av med bruset och börjar efter ett tag att tänka fritt. Varför gör den fiktiva personen så? Kanske borde den göra något annat i stället?
      Viktigt är för mig att ta små steg framåt i berättelsen. En liten scen som jag inte planerat tidigare kan släppa loss mig.
      Har gått Kreativt skrivande förra hösten i Kristianstad. Vilken kurs gick du?
      Mvh
      Barbara

      • Jag gick också Kreativt skrivande. Vilket sammanträffande. Men vi kan inte ha varit i samma grupp, då skulle jag ha kommit ihåg dig :).

  3. Mina drivkrafter är helt klart trean och femman(plus alla punkterna längst upp, pinsamt nog). Mest femman dock, för även om mitt första försök till en roman inte blir utgivet så har jag ju fått ihop en hel lång bok med början, mitten, slut, konflikter, karaktärer, miljöer, etc etc så jag vet att jag ”kan” och det är en väldigt bra början. Precis som jag skrivit i blogginlägg här på Författartipsbloggen så måste man ju till att börja med våga tycka att man själv är jävligt bra, eller hur? :)

      • Men även om man tycker att man bra, t o m jävligt bra, för det tycker man ju, så måste man låta någon läsa/korrekturläsa texten. Helst en som känner en väl( eller en som inte gör det) och som vågar säga vad den tycker och som kan se textfel. För som författare måste man lära sig att all kritik, även negativ på ett konstruktivt sätt.

      • Absolut Anna, och givetvis har jag någon som läser och påpekar brister. Fast vad jag skrev om nu var ju mest att det första steget till att bli en författare är att tro på sig själv. Jag hade aldrig blivit publicerad om jag inte hade trott på mig själv. Lite så.

      • Jag tog väl kanske i lite där, men grunden är ju så i alla fall. Och SJÄLVKLART ska man tro på sig själv,annars blir man ingen författare :)

  4. Hej Christian och Kudos till sajten och ditt engagemang!

    Jag skriver för att materialisera mitt intellekt. Skrivandet är i mitt fall ett mentalt vänterum där allt och inget kan hända, en plats där jag vågar ta av mig min sociala mask och ge mitt undermedvetna en chans att få ha en egen röst.

  5. Jag hör till den sortens författare som sällan är riktigt nöjd med det jag skrivit, och kanske är det det som gör att det till sist blir ganska bra ändå. Jag slutar liksom aldrig putsa och leta efter sätt att få fram saker på ett bättre sätt, att utveckla karaktärerna, att förstärka temat osv. Jag tror denna ständiga önskan att bli bättre är det som gör att man utvecklas. Blir man ”för nöjd” med det man skapat riskerar man att stanna i utvecklingen tror jag. Sedan är det ju svårt som outgiven författaraspirant att veta vilken klass det man skrivit håller. När man väl vet hur ens berättelser tas emot och bedöms är det nog lättare att veta när man kan vara nöjd och när det finns utrymme för förbättringar.

    • Precis som du säger är man ju väldigt beroende av feedback för att få en uppfattning om ”var man står”. Tröskeln för att få professionell feedback på sitt skrivande är väldigt hög, det gäller att det manuskript man skickat till ett förlag är på vippen att ges ut för att de ska känna det värt besväret att yppa något om det arbete man gjort.

      Alternativt kan man skicka in noveller eller andra skrivna verk till diverse tävlingar, och beroende på om man blir placerad eller ej får man en indikation på huruvida andra tycker att det finns ett korn av konstnärlighet/talang i det man gör…

      Dock anser jag personligen att det räcker långt om man själv gillar det man skrivit – även om det kan vara svårt att göra en rättvis bedömning innan det gått några veckor eller månader…

      Tack för att du delar med dig av hur du arbetar fram tillräcklig kvalitet!

      • Väldigt bra tips det där, att skicka iväg saker till tävlingar(och tidningar och novellsamlingar, såklart). Att se till att göra nåt av de texter man faktiskt är nöjd med är en väldigt bra start, helt enkelt. Fast för att kunna göra det måste man vara beredd på att få kritik, eller att folk tycker det man skriver är skit, och då kommer ju det där med egot in igen. Man måste till att börja med själv tycka att man är helt sjukt bra,(ska sluta tjata om detta strax) annars blir det lätt katastrof. Ödmjuk och extremt öppen för konstruktiv kritik, givetvis, men även ego.

      • Det är klart att man måste gilla det man själv skriver, varför annars hålla på?

        Själv anser jag att jag är någorlunda bra på vissa delar av skrivandet, och något sämre på andra.

        Det jag är sämre på (t ex miljöbeskrivningar) vill jag utforska, och det jag är bra på (t ex stämningar) vill jag utveckla.

        Så jag håller med dig :-)

Kommentera