Artikeln är skriven av Jannike Nordensson

Språkekvilibrism

1806990Så klart är det bra att ha viss hum om meningsbyggnad, ordklasser och semikolons placering, men det tillhör egentligen lektörsarbetet som kommer i fas två av skrivandet. Kanske en fas som till och med görs av andra.

Jag har alltid tyckt att det verkar betydligt bekvämare att vara etablerad författare än up-and-coming. ”Sticker  till förlaget för att snacka nya manuset” kan man ofta läsa på bestseller-skribenters bloggar. Åh så behändigt det vore med ett stormöte om bara mina kråkor. Det hade drivit skrivandet framåt i raketfart.

Kändisar som skriver memoarer om sina kvarts-liv springer ofta på manusmöten och kanske är jag orättvis nu, men det är nog inte sällan det är lektörsprodukter som till slut kommer ut på en nätshop nära dig.

Men, men nu ska vi inte fastna missklädsam bitterhet utan ta en titt på skrivandets topping – de ord som lyfter läsupplevelsen från ordinär till spektakulär. Knorrarna som får manuset att glimra till i den stora förhoppningshögen och som utgör skillnaden mellan återvinning och utgivning. Jag talar om den akrobatiska förmågan att lyfta en medioker textrad till nydanande poesi. Har man den förmågan gör det inte så mycket att allt inte är grammatiskt korrekt, det är det skickliga ordlekandet, språkekvilibrismen som gör skillnaden.

Hur tränar man sånt?

1) Leta synonymer
I ovan text skriver jag tex kvarts-liv. En kvart motsvarar en fjärdedel, alltså kan man då tänka att personen är ca 20 år, har alltså levt en fjärdedel av ett statistiskt liv.

Visst kan alltför avancerade omskrivningar gå över huvudet på läsaren, men folk är oftast smartare än man tror.

Det finns flera synonymordlistor online att ta hjälp av.

2) Skapa nya ord genom sammansättningar
Lektörsprodukter och förhoppningshögen
är sammansättningar som ger bilder av vad författaren vill visa.
Para ihop ovanliga ord för att få igång kreativeteten. Gör skrivövningar utifrån tokiga kombinationer som:

fågeltjafs, snömakt eller avdelningsfrossa.

3) Allitterationer
Ett slags rytmiskt bokstavrim som i

från ordinär till spektakulär och
skillnaden mellan återvinning och utgivning. 

Skrivandet handlar mycket om musikalitet. Ibland kan man pröva att klappa sig genom ett stycke för att känna i kroppen om det funkar. Gäller i synnerhet dikter förstås.

Att vara språkekvilibrist innebär inte bara att man blingar sin text maximalt, det handlar också om att kunna minimera texten, berätta mycket med små medel.

I överdådet skuggas underverket

För att blir riktigt bra måste man förstås öh-va :)

Artikeln skrevs av Jannike Nordensson i kategori Att skriva, Författartips, Om språket, Skrivandets olika former, skrivövningar, Skrivprojekt, skrivtips, Tips. Bokmärk permalink.

Om Jannike Nordensson

Jag är egentligen inte författare utan scanner. Scanners måste lära sig nya saker hela tiden. Vi är som bin som inte ser någon mening med att samla nektar från några få blommor när det finns tusentals på ängen.Så jag har läst psykologi, Jungiansk psykologi, religion, bildbehandling, foto, är informatör, turismkoordinator, entreprenör - och faktiskt romanförfattare...på eget förlag givetvis. Inte på grund av refusering - jag var ju tvungen att studera utgivningsprocessen också :) Jag bloggar för tonåringar, skriver tal och är aktiv i en skrivcirkel där vi delar på ledarskapet, bland annat...Mycket av mitt tidigare skrivande har utgått från teknik och struktur, och det är bra att ha med sig i ryggmärgen, men det släpper jag mer och mer till förmån för flödet. Förhoppningsvis kan mitt bloggande på författartips bidra med en kombination av hjärna och hjärta. Själv ser jag fram emot den viktiga gemenskapen med likasinnade.

Kommentera