Artikeln är skriven av Birgitta Sandblom

En avig och en rätt

Nu har vintern rasat färdigt för den här gången och  och jag funderar på alla nya känslor som kommer med vårens spirande kärlek till livet. Häggen blommar och allt gör ont som Karin Boye skriver, allt det vackra är sammanbundit med smärta  Kanske allt som är förknippat med känslor, med kärleken är värmande och smärtsamt.

Kärleken har en framsida och en avigsida precis som alla blommor först är de bedårande vackra sedan vissnar de samman avigsidan vi kan inte vara vackra alltid? Eller kan vi alltid blomma? även om vi vill lysa vi går från mörker mot ljuset en framsida den rätta.

Påverkar våren och ljuset oss? Jag tror att det är mycket mer kanske mer än vi vill erkänna.  Vi blir med kärleken till livets alla sinnligheter. Något tränger sig in i själen när vi öppnar dörren för ljuset.  Vi blir hänryckta som våren i oss själva med ljuset och solens ankomst. Vi spirar.  Med värmen, blommorna och lövsprickningen och vi blir med mer kärlek. Vi förälskar oss? Vi blir med hopp och massor av spring i benen oavsett ålder. Vi får skimmer, vi får lusten. Många blir med gröna fingrar, vi sår och petar i jorden.

Vad är det som sker i våra sinnen? Med knoppningstidens ankomst? Är det våra  förväntningar? Men vad är det vi förväntar?

Det gör ont inte bara med kopparna som brister, det är något som känns i solar plexus det gör ont. Är det ljuset som värmer själen? Lusten? Livet i sig självt?

Vi jublar när vi ser en guldig tussilago i dikeskanten vi jublar åt alla knoppar som letar och tränger sig upp mot ljuset, från jordens mörker. Vi smeker med fingrar och blir nykära i allt från den fruktbara jorden, vi blir havande. Den fysiska  längtan att  nära i naturen och nära till våra vänner, livskamrater eller en nyfunnen kärleksvän. Vi blir kära. Vi svärmar som den största bisvärm, vi fladdrar som fjärilarna.

De övervintrande fåglarna beter sig annorlunda de sjunger doakör i buskarna de samlar pinnar och mossa och bygger bo. Det sker mycket med solens strålar med solens värme. Livet förändras från den aviga årstiden till den rätta årstiden det blir som en avig och en rätt i stickningen.

Ett stilla vårregn doftar annorlunda än höstens pinande hårda droppar. Jorden får en fuktig sensuell doft.

De första humlorna som irrar omkring utan att veta om att de flyger, de är så lulligt klädda i sin brungula päls de ger bort positiva känslor de signalerar glädje. Jag minns med värme när jag läste sagan. Sommaren med Pia  för mina barn som Beppe Wolgers skrev, jag ler av Pelles fråga i sina tankar

Pelle undrar om humlorna borstade  tänderna

frasen har fastnat i mig och mina barns minne, än idag kan jag ta fram boken en varm sommardag liggandes i hängmattan och njuta av boken och alla humlor och flugsurr alla får finnas när våren och sommar ler mot oss.

Kärlekens gåta finns den i vårluften? som vibrerar med dofter som varit gömda under vår mörka årstid.

Det är inte bara träden som slår ut och får kraft av ljuset det finns oftast en längtan med i luften som andas med oss vi slår också ut men hur har jag inte kunnat klura ut, det är känslan, vi andas vårluft och vi vill blomma på riktigt med närheten till kärlekens essens.

Vi blir ackompanjerande av solens strålar med musikaliska rytmer vi lyssnar till sånger från  fåglar vi lyssnar till vågskvalpet när vi sitter nära strandkanten.

Alla sidovindar försvinner vi har legat i dvala, gömt in oss i luvor stora vinterjackor.

Vi blir med fånleendets förälskelse det finns bara solen och värmen som blir omvandlas till en gud vi dyrkar de flesta av oss.

Vi behöver kanske både berusningen och beröringen i själen av solens smekningar vi behöver närheten till livets nakenhet i utelivet.

Livets helhet blir så mycket mer med våren, med försommar och sommaren. Det gör inte bara ont när knopparna brister livets smärtsamhet att fyllas med ljus i vår långa längtan, till våren är smärtsamt att få komma ut och resa med naturens under.

Längtan är ett vackert ord och längtan är behaglig till sommaren, vi får gå barfota, vi får bada i havet, vi får njuta av sanden mellan tårna. Det är nästan som om vi blommar på riktigt bland alla andra blommor och vi är harmoniskt kära i vårt ljus vi är kära i våren i sommaren…En avig och en rätt.

Vi jagar lyckans rätta sida och det är rätt årstid. Först ska våren och sommaren få vara med oss innan den aviga årstiden den mörka kalla dumma november…livets resa. Det finns alltid en avig och en rätt dag en avig och en rätt årstid jag tror att vi måste få ha båda för att se de annorlunda dagarna.

Skimret från våren och sommarens alla ljuvliga dagar väntar på oss. Vi blir annorlunda med allt det vackra ljusa skimret. Och varför blir vi annorlunda?

Kommentera