Artikeln är skriven av Liv Gingnell

Du är inte ensam

Det finns många anledningar till varför jag skriver. Att jag inte kan låta bli. Att jag alltid har gjort det. Att jag älskar språk och berättelser och böcker. Allt det där är sant, men i praktiken är det ändå någonting helt annat som gör att jag faktiskt skriver. Jag har ett sammanhang. En skrivgrupp.

De flesta av oss träffades på en skrivkurs på en folkhögskola 2007. Det var en distansutbildning med helgträffar fyra gånger om året. När läsåret var slut var det några av oss som inte ville sluta. Alltså gjorde vi inte det. Vi träffas fortfarande fyra gånger om året, fast inte på folkhögskolan utan hemma hos varandra. Vi har skapat ett eget internetforum där vi håller kontakt mellan träffarna, istället för den plattform som folkhögskolan erbjöd.

När vi ses arbetar vi oerhört intensitvt, fredag till söndag. Varje gång tror vi att vi ska ha gott om tid, men det är nästan aldrig sant. Det finns så väldigt mycket att prata om. Eftersom vi har hållit på så länge nu har vi alla haft perioder när det gått bra och mindre bra, i skrivandet och i resten av livet. Men oavsett var jag befinner mig när jag åker till en skrivträff är jag alltid mer inspirerad att fortsätta när jag kommer hem. Trött naturligtvis, men peppad.

Vi har hittat ett arbetssätt som funkar för oss. Andra skrivgrupper fungerar annorlunda. Vissa ses så ofta som en gång i veckan, andra bara när det finns ett färdigt manus att prata om. Ytterligare andra åker helt enkelt iväg och skriver tillsammans, en skrivträff i ordets bokstavligaste bemärkelse. Gemensamt för alla är att det skapar just ett sammanhang.

Om du som läser det här är lika lyckligt lottad som jag kan jag bara gratulera. Ta hand om de relationerna och prioritera arbetet i gruppen. När det känns som om de andras texter bara tar tid från ditt eget värdefulla skrivande, kom ihåg vad du får tillbaka. Det är inte bara det att du får hjälp med din egen text, allt det andra är minst lika viktigt. Att du förväntas ha skrivit något, varje gång. Att du har andra omkring dig som också vet vad skrivandet innebär.

Om du ännu inte har ett skrivande sammanhang; se till att skapa dig ett! Att gå en skrivkurs som jag gjorde är ett jättebra sätt att träffa många andra i samma situation, men det finns förstås andra vägar. Nästan 50 000 personer har varit inne här på författartipsbloggen. Det är inte orimligt att anta att merparten av dem skriver, eller vill skriva. Du är alltså inte ensam. Gör ett upprop här i kommentarsfältet, eller på min blogg, eller på din egen. Säkert finns det någon som bor i närheten av dig och som vill träffas och prata om texter och skrivande. Gör det! Börja med en fika och se vart det leder. Känns det läskigt? Gör det ändå. Alla stora och viktiga saker i livet är läskiga till en början.

Hitta andra som skriver. Det är det absolut bästa råd jag kan ge.