Artikeln är skriven av Richard Andréasson

Var tar alla stygga skurkar vägen?

Var kommer alla nya förbrytare ifrån?

Ja, lite Karl Gerhard-inspirerat idag. Jag tänkte nämligen dra fram pekpinnen återigen och tala om en sak jag ofta tycker är irriterande. Författare skriver en bokserie om en person i en stad. Ta Svedelids böcker om Hassel som exempel. Stockholm, samma spanare, samma stad. Men varje gång han skall plocka in en ”okänd tjallare” eller något annat så är det en ny person varenda gång. Det rent rimliga borde väl vara att han då och då träffar på samma person? Stockholm är inte så stort. För mig som skriver om Göteborg är det än värre, jag har ungefär hälften så många människor att nöja mig med. Vore det inte då förbannat märkligt om inte samma målvakt eller gängmedlem dök upp igen då?

En författare som har förstått saken är Michael Connelly. Han skriver böcker om ett antal olika personer, såsom polisen Harry Bosch, advokaten Mikael Haller, journalisten Jack McEvoy och FBI-agenten Terry McCaleb. Vissa av hans karaktärer har träffats vid olika tillfällen. Han har förstått saken.

En filmmakare som förstått saken är Anders Nilsson som gjort polisfilmerna om Johan Falk. Han återknyter hela tiden samma personer till brottsutredningarna, precis som det brukar se ut i verkligheten. Mest beundransvärt är att han återbördade skurken från första filmen i en senare film.

En annan författare som lyckats är Robert B Parker som skrev böckerna om Jesse Stone (och även Spencer, för den som minns). Jesse Stone-böckerna har förövrigt filmatiserats med Tom Selleck (Magnum) i huvudrollen och trots att detta är en bokblogg vill jag taga tillfället i akt och tipsa om filmserien om Jesse Stone, som är riktigt bra.

Hur gör då jag för att lösa problemet? Tja, jag har skapat mig en ”världsbeskrivning”. Jag har helt enkelt byggt upp Göteborg som en parallell fantasistad, där geografi och annat stämmer överens, men där det sitter ett annat kommunalråd och en annan länspolismästare, etc, än i verkligheten. Jag har till och med ett personregister där jag skriver upp nya karaktärer jag hittar på, lite detaljer om ålder och sysselsättning, med mera. Så när jag behöver en karaktär kan jag gå in där och välja fritt. Och jag har skapat en del bra karaktärer som kan återanvändas om och om igen. Till exempel den sparkade polisen Christiansson som livnär sig som privatdetektiv och brukar lämna vidare mer eller mindre värdelösa tips till poliserna. Eller den sensationsfixerade, kvinnliga Journalisten Erlandsson som går över lik (oftast liken poliserna hittar) för att få en bra historia. Jag tycker det är enklare att ha dessa karaktärer än att hitta på nya hela tiden. Då kan man också låta karaktärerna utvecklas och levandegöra boken än mer.

Man kan också ordna riktigt avancerade triangeldraman via denna metod. Genom att låta personer från olika böcker träffas kan man snabbt ändra relationerna och man kan bygga en saftig bi-intrig i flera böcker. Peter James heter en brittisk författare som gör detta. Kriminalintendenten Roy Grace har nämligen en hustru som är spårlöst försvunnen som sakta utvecklas som bi-historia i alla Peter James böcker.

Därmed anser jag mig vara klar för den här gången med tipset på hur ni bygger en levande tillvaro om ni rör er i samma stad flera böcker i rad. Hoppas ni får nytta av detta,

Artikeln skrevs av Richard Andréasson i kategori Att skriva, skrivtips, taggat som . Bokmärk permalink.

Om Richard Andréasson

Är en helt vanlig ekonom boendes i Bohuslän. Det är när fritiden tar vid som jag blir ovanlig, för om du inte hittar mig på golfbanan får du försöka vid skrivbordet. Där sitter jag vid min dator och försöker författa nya och spännande kriminalromaner. Hur det blev kriminalromaner vet jag inte, kanske för att jag likt Leif GW fascineras av människan när hon är som sämst. Började skriva egna alster redan i skolan och jag växte väl aldrig riktigt ifrån det. Sedan fuskar jag med en del verser på rim också, mest eftersom att jag kan. Mitt mål är att hålla hög språklig kvalitet i det jag skriver och gärna gå lite emot strömmen. En läsare som inte blir överraskad av en bok är en missnöjd läsare. Varför läsa en bok som man redan vet hur den slutar?När detta skrives (Maj 2013) jobbar jag på två manus, en ren kriminalhistoria och en politisk thriller som handlar om maktmissbruk och spelen i maktens korridorer. Men här skall jag istället försöka ge likasinnade lite tips och inspiration efter bästa förmåga.

Kommentera