Artikeln är skriven av Rebecca Ferm

Var finns idéerna?

Hur börjar man egentligen med att skriva en novell? Finns det någon sorts magisk låda för idéer som författare plockar ur, eller är det författarens jobb att ”hitta på” allt ifrån karaktärer till handling?
Det finns många olika approacher för att börja skriva en berättelse. En del författare tycker om att planera berättelsen i förväg för att sedan bygga texten kring förutbestämda punkter. Andra författare föredrar att låta berättelsen ”skriva sig själv”, och låta den ta sina egna vägar under skrivandet. Jag tillhör den senare typen. Jag börjar skriva utifrån en grundtanke, och låter därefter skrivandet forma berättelsen.
Men var hämtar man sina grundtankar? I det här inlägget tänkte jag berätta lite om hur det brukar se ut i just min skrivarprocess; med exempel från bland annat min senaste novell ”Pappersbåten”.

73_365_the_lost_boat_by_photographybyteri-d5mbyjt

Idéer kommer inte från ingenstans. De kan uppstå ur egna erfarenheter, vad man observerar på stan, vad man drömmer om på nätterna eller hur man själv reflekterar kring saker och ting. Jag har alltid funnit att det är svårt att hitta på alla element en novell består av. För att jag ska inspireras och motiveras till att skriva en novell från början till slut krävs en gnista som får igång min fantasi – det krävs helt enkelt en grundidé. Grundidén får gärna vara så enkel som möjligt för att tillåta författaren att låta berättelsen växa fram under skrivandets gång. Jag brukar försöka sammanfatta vad jag vill säga med en novell genom att beskriva det grundläggande i handlingen i en enkel kärnmening, som jag sedan kan återgå till om jag känner att jag håller på att tappa bort mig i min text. Låt mig illustrera det hela genom att berätta om min senaste novell ”Pappersbåten”.

När jag började skriva ”Pappersbåten” visste jag nästan ingenting om själva berättelsen. Jag visste att huvudpersonen skulle vara en ung flicka i gula gummistövlar, som jagade en pappersbåt längs en regnig gata. Det var en idé som jag fick sent en kväll när jag inte kunde sova, och den kom från regnet som slog mot taket den kvällen. Först tänkte jag mig bara den regniga gatan, sedan flickan, och sist pappersbåten, som gav henne en anledning att jaga nerför gatan. På en digital post-it-lapp skrev jag ner en mening som gick i stil med ”flicka jagar en pappersbåt”, och la mig sedan för att sova. Detta var idén som skulle sätta ramen för berättelsen, och var samtidigt tillräckligt öppen för att jag skulle kunna ha utrymme att utveckla novellen åt olika håll. Nästa dag skrev jag, också på post-its, de två stycken som skulle utgöra introduktionen till novellen. Mycket riktigt fanns där en flicka, hon hade gula stövlar, det regnade, och hon jagade en pappersbåt. Sedan körde jag fast.

Under de följande dagarna tänkte jag mycket på den där flickan och på den där lilla båten. Jag slog upp de novelltävlingar som fanns och började fundera på vilken tävling som skulle kunna ge mig rätt inspiration för att vidareutveckla berättelsen. Icakurirens årliga novelltävling träffade rätt med sitt tema ”Upptäckten”. Något skulle hon väl upptäcka, tänkte jag; när hon väl fick tag i den där pappersbåten. Fortfarande visste jag inte VAD det var hon skulle upptäcka, men det räckte med ordet ”upptäckt” för att min kreativitet skulle lossna. Jag tog min äggklocka och satte mig och skrev i 5-minuters-pass. Och efter en stunds skrivande insåg jag att det inte längre handlade om en pappersbåt. Det handlade egentligen inte heller om flickan. Plötsligt hade novellen tagit en ny vändning, mitt i skrivandet, och kärnan i berättelsen blev istället den monstruösa varelse flickan stötte på i en gatubrunn. Berättelsen hade gått från att bara förmedla en bild jag hade i huvudet av en liten flicka, till att bli en skräckberättelse om vad ett barn kan stöta på en regnig dag. När jag avslutade novellen kände jag mig själv förvånad (och lite rädd för gatubrunnar). Denna sensation som ibland inträffar när man skriver är en stor anledning till att jag hellre låter berättelsen välja väg, än att utforma den helt i förväg.

Novellens nya vändning innebar att meningen ”flicka jagar en pappersbåt” inte riktigt summerade berättelsen längre. Istället skulle jag summera novellen: ”flicka jagar en pappersbåt och möter ett monster”.

Allt detta skedde utifrån en enkel grundidé, en mental bild av en flicka som sprang i regnet med gummistövlar. Och utan denna grundidé hade det inte blivit någon novell. Man behöver inte ha alla detaljer planerade i förväg för att kunna skapa en berättelse med tyngd och relevans – det enda man behöver är den där gnistan. Har man ingen solklar idé är mitt bästa råd – se dig om! Allt du möter i din vardag kan användas som språngbräda. En rad text du hör i en låt, människor du ser på stan, foton, andra böcker. Varför skapa från ingenting, när man kan skapa utifrån det man känner till och har sett med egna ögon?

Ett par exempel från mitt eget skrivande:
Karaktären Tom i min novell ”Visionären” är hämtad från en teckning jag fick syn på en gång, av en man med hatt och en cigarill i munnen.
Huset i min novell ”Klockorna” är till stora delar identiskt med mina föräldrars hus på landet. Sjukhusavdelningen i samma novell ser ut som ett äldrehem jag arbetade på strax innan jag skrev berättelsen.
Novellen ”Ornamentexpressen”, om en fripassagerare på tåget till livet efter detta, kom till när jag körde bil och hörde textraden ”I can hear my train coming, it’s a lonesome and distant cry” ur en låt av artisten City & Colour.

Idéerna finns överallt – våga notera dem, och använda dem i ditt skrivande.

Du kommer att märka att det är mycket lättare att beskriva något du själv har sett eller hört, än att bara ”hitta på” det!

4 reaktion på “Var finns idéerna?

  1. Ett av mina heta tips är att lyssna på texterna till en mängd dansbandslåtar. Där finns mycket att hämta. Eller titta ut genom fönstret en stund, alltid händer det något.

  2. Måste bara säga hur mycket jag älskade din novell ”Visionären”. Det var en sådan text som fastnade. Har du någon blogg eller liknande där du lägger ur fler noveller?

Kommentera