Artikeln är skriven av Richard Andréasson

Jag är inte död än, det bara luktar så!

Som ni kanske märkt har det varit en viss radiotystnad från undertecknad ganska länge nu. Jag vill dock, inte helt olikt Oscar Wilde (bilden), påpeka att alla eventuella rykten om min död är betydligt överdrivna. Oscar är förövrigt en fantastisk författare som jag absolut råder er att läsa om ni får chansen.

Nå, vad har jag då gjort under frånvaron? Förutom det gamla vanliga, med andra ord jobba för brödfödan, så har jag avslutat en roman som jag är tillräckligt nöjd med för att faktiskt skicka in. Återkommer med resultaten därav längre fram. Ett safe bet är dock ett antal refuseringar. För att förutse era frågor om detta innan jag går vidare med det matnyttiga så tog det knappt 6 månader att skriva romanen och närmare 2 veckor att korra alltihop. Dessutom lade jag boken ifrån mig under hela två veckor för att kunna kliva in med ”nya ögon” igen. I versionen jag skickade iväg till förlagen, med bredare vänstermarginal och 1½ radavstånd, mätte boken 194 A4-sidor. I tryck beräknas den landa på cirka 280 boksidor. 

Men nu tänkte jag tala om att skriva dialog istället. Ja, igen. Jag har tidigare tjatat hål i huvudet på er om att varje karaktär skall ha en egen röst. Ett eget språk att använda. Det skall inte behöva stå skrivet ”sade Peter” efteråt för att man skall förstå att det är Peter som talar och inte Margit. Det har jag delgivit tidigare och även givit råd på ämnet. Nu kommer dialekterna. Skall man skriva dialektalt? Nej, tycker många. Skriven text behandlas alltid på rikssvenska. Men, men, men… Jag tycker allt man i dialogerna kan putta in ett eller annat dialektalt ord. För att konkretisera så följer här två exempel:

”Det är ju jättebra! sade mannen på bred göteborgska”

”Det är änna görbra!”

Ja, vad tycker ni nu då? Görbra är ett dialektalt ord, men ingen språkförbistring i världen kan göra ordet obegripligt för varken Luleåbo eller Malmöit. Eller någon däremellan. Och det är just det jag menar. Var inte rädda för lite dialekter, men överladda heller inte det hela. En annan sak många gör är att låta sina karaktärer vara tvärsäkra jämt. Inga halva ord, meningar, sällan blir en bokkaraktär avbruten mitt i ett ord. Det vänder jag mig emot. Våga hugga av meningarna mitt i, våga låtar karaktärens ord brytas mitt i det karaktären sä…

Just precis sådär tycker jag det får se ut i en bok. Åk hem i jul till släkten. Räkna hur många gånger ni blir avbrutna av någon mitt i vid julbordet. Eller ta med det i tanken vid fikabordet, hur många gånger blir någon avbruten, tveksam eller ändrar sig där? Ganska ofta vill jag tro. Som avslutning vill jag passa på att ge er tips på några förlag som tar emot manus via e-post. För egen del är jag lite emot idén att printa en massa sidor och skicka in, torts att sidorna med största sannolikhet makuleras. Därför denna lilla lista, vilket inte avser göra reklam för någon. Inga länkar heller, ni får googla namnen:

  • Kalla Kulor Förlag
  • Alfabeta Förlag
  • Damm Förlag
  • Gilla Böcker Förlag
  • Frank Förlag
  • Förlaget Orda

Därmed tackar jag för ordet den här gången. Hoppas allt det skall dröja något kortare tid innan vi hörs igen. Nu skall jag återgå till mitt nästa romanprojekt. Trevlig helg alla författare där ute!

Artikeln skrevs av Richard Andréasson i kategori Om bloggen. Bokmärk permalink.

Om Richard Andréasson

Är en helt vanlig ekonom boendes i Bohuslän. Det är när fritiden tar vid som jag blir ovanlig, för om du inte hittar mig på golfbanan får du försöka vid skrivbordet. Där sitter jag vid min dator och försöker författa nya och spännande kriminalromaner. Hur det blev kriminalromaner vet jag inte, kanske för att jag likt Leif GW fascineras av människan när hon är som sämst. Började skriva egna alster redan i skolan och jag växte väl aldrig riktigt ifrån det. Sedan fuskar jag med en del verser på rim också, mest eftersom att jag kan. Mitt mål är att hålla hög språklig kvalitet i det jag skriver och gärna gå lite emot strömmen. En läsare som inte blir överraskad av en bok är en missnöjd läsare. Varför läsa en bok som man redan vet hur den slutar?När detta skrives (Maj 2013) jobbar jag på två manus, en ren kriminalhistoria och en politisk thriller som handlar om maktmissbruk och spelen i maktens korridorer. Men här skall jag istället försöka ge likasinnade lite tips och inspiration efter bästa förmåga.

Kommentera