Artikeln är skriven av Agnes Stenlund

Att arbeta på ett skrivprojekt istället för att skriva på något skräp.

Det här med att ta sig själv och sitt skrivande på allvar är ett ämne som ligger mig nära till hands och varmt om hjärtat, och jag utgår ifrån att det även gäller fler som läser denna blogg. Jag fick uppfattningen av att ett flertal kände igen sig i det jag skrev om i mitt senaste inlägg, angående när det börjar vara okej att kalla sig själv för författare, och tänkte därför bygga vidare lite på samma spår.

När slutar det vara skräp och när ska en börja investera i sitt projekt?

Nu menar jag inte att en investering nödvändigtvis behöver handla om ekonomiska omständigheter, utan när det är fråga om ett skrivprojekt så menar jag att de allra viktigaste investeringarna egentligen rör sig om tid, energi, svett och prioriteringar. Återigen är det första hindret att ta sig över de egna tankedemonerna, att sluta skämmas eller förminska sig själv den stund en högt yttrar ”Jag skriver en bok” för familj och kollegor. En skulle önska att alla svarade med samma frågande leende och intresserat sa något i stil med: ”Jaha, vad kul! Vilken typ av bok jobbar du på?”. I idealvärlden kanske reaktionen ser ut så, men det gör den i vart fall inte i den svenska avundsjukans högkvarter. Stålsätt dig, förbered dig på hånfulla leenden, höjda ögonbryn, ”Men du skriver väl inte” och andra tveksamma ifrågasättanden, men se objektiviteten i deras reaktioner och håll ryggen rak. Skäms inte. Det är så lätt att smita undan, slingra sig och skratta till, ”Det är ingenting seriöst” eller ”Vi får väl se om jag orkar fortsätta”, men våga vägra. Vägra förminska och vägra skämmas.

Även om ditt skrivprojekt till en början inte är någonting seriöst så är det ändå både dumt och onödigt att smutskasta det. Av någon anledning darrar vi alla skräckslaget för att ge någon en minsta förväntning eller intresse för det vi skriver. Någonting så blottat och personligt som ditt första skrivprojekt ska behandlas med varsam omsorg, inte slängas i ansiktet på en person som möjligtvis skrattar bort det, men heller ska det inte tryckas ned till ingenting av dig själv. Det är en farlig balansgång att förhålla sig till det man skriver på ett bra sätt, för hur ska en veta hur det låter utan att öppna sig för respons och korrekturläsning, men samtidigt våga behålla det intima framförandet?

Ett tips för att hålla sig på god fot med sitt författarjag är först och främst att involvera sig i kretsar som gör att du känner dig mer som en ”riktig” skribent. Trots att det egentligen inte bör behövas så kan det vara skönt att känna att en har någonting att luta sig emot. Att det finns något där i bakgrunden som rättfärdigar den titel du vill använda. Det kan vara att läsa denna blogg (eller Författartipssajten och Skrivakuten såklart), ställa upp i NaNoWriMo eller annan valfri tävling, gå en skrivkurs, driva en egen blogg eller hoppa på en studiecirkel. Möjligheterna är många och underlättar förhoppningsvis lite i de svaga stunderna.
Vidare vill jag flagga för tipset: Åk iväg. Ta en semester till en plats där vardagsstress och dömande blickar är en avlägsen störning i bakgrunden, slå dig ned på ett café och skriv. Detta förslag ger inte sällan en tydlig bild av hur du står i relation till dig själv och ditt projekt, då det är lätt att vifta bort resandet som en allt för stor investering. Kom ihåg att det i grunden är din hälsa, dina ambitioner och intressen som det handlar om. Välj en plats med inspirerande natur och kultur för att förebygga eventuell skrivkramp, och klicka sedan runt en stund på exempelvis Expedia, så ska du se att du kan komma undan med en överkomlig summa. Priotering är prio 1.
Sist men inte minst, tillåt dig själv att vara ditt författarjag. Att diskutera de frågor som du med ditt skrivprojekt vill ta upp eller att beskriva de platser som du skriver om, jämföra dina karaktärer med verkliga människor och återigen att sprida att du skriver bidrar till att du själv vågar se mer seriöst på ditt projekt. Och hur du ser på det själv är i slutändan det allra viktigaste.

Det finns, som sagt, obegränsat antal aspekter att väga in i sin litterära självbild. Det finns sätt att tänka och hjälpmedel att bruka, men det jag vill avsluta med är kanske det allra viktigate att komma ihåg. Det du skriver är inte skräp, det är din alldeles egna dyrgrip och bör behandlas därefter.

7 reaktion på “Att arbeta på ett skrivprojekt istället för att skriva på något skräp.

Kommentera