Artikeln är skriven av Agnes Stenlund

att vara för ung, för gammal, för okunnig eller oerfaren för att kunna bli författare.

Jag är av det yngre slaget, i alla fall i majoriteten av de ögon som dagligen betraktar mig. Jag tillhör ungdomen, den nya generationen, vi som är lyckliga när vi får ett jobb eftersom vi inte bara kan ta ett, som inte minns 9/11 och som förlitar oss på våra smartphones som om de vore våra bröder. Det händer att folk höjer på ögonbrynen då jag öppet uttrycker mina åsikter. ”Hur vågar en person, som inte ens hade insett sin egen existens under VM i fotboll -94, uttala sig om omständigheter utanför hens levnadsår eller utbildningsområde eller kompetens?”, undrar de.

Som författare handlar livet om att, på löpande band, kläcka och utveckla hypoteser och historier utifrån tomma luften. Att bygga upp relationer och samband och samhällssystem och händelseförlopp som sträcker sig långt utanför de begränsningar som håller oss tillbaka i verkliga livet. Bara de senaste månaderna har jag, genom min fantasi och mitt skrivande, suttit söndertrasad under brofästen i regniga nätter, hållit föredrag inför ledande politiker i ett dystopiskt samhälle, spenderat sommarkvällar i Stockholms skärgård, funnit innebörden av ensamhet och meningen med vår relation till naturen. Researchen bakom fungerar lite som att cykla; det går av bara farten. Jag tror att många känner igen sig i det: Hur allting börjar med en artikel om kärnkraft, törsten expanderar och växer och inom kort trängs tjugofem flikar längs överkanten på din webbläsare, med rapporter om allt ifrån föräldrapenning till historiska konflikter.

Den dag då jag har ekonomi och möjlighet att göra min research i första hand, kan inte komma för tidigt. Då ska jag flytta till det småländska samhället, promenera längs steniga stigar och lära känna dess invånare, istället för att sitta vaken om nätterna, studera kartor och titta på dokumentärer. Då ska jag jämföra förändringar i det politiska klimatet utifrån politikernas svar på mina frågor, istället för de svar som de gett till andra människor. Det ska jag, och det ska du med göra. Om du vill göra det så kan du det, och när tiden är inne så kommer det ske.

Men tills dess så handlar det om att göra det bästa av det som vi givits. Vill du skriva om stjärnskådning? Skriv om stjärnskådning. Det gäller naturligtvis att vara tydlig med att de astronomiska termerna i ditt verk kanske bör tas med en nypa salt, men farligare än så är det inte att skriva om ett okänt ämne. Låt inte något (eller någon) intala dig att din fantasti är för bräcklig för en idé. Du äger dig själv – ditt medvetande likaväl som din kropp – och när du väl börjat begränsa dig själv i ditt skapande, kan det vara svårt att hitta tillbaka till det fria inspirationsflödet igen. Så lita på din himla fantasi och skriv så mycket du kan om alla de koncept och idéer som kommer till dig, om inte annat för att det är din uppgift som författare.

Så nej, jag var inte mer än ett par månader gammal under VM 1994. Trots detta har jag ändå hunnit med att predika inför världens ledare, under ett stundande krisläge i ett sönderfallande samhälle, många år framåt i tiden. Det, mina vänner, tvivlar jag på att många andra har.

”Start writing, no matter what. The water does not flow until the faucet is turned on.”
– Louis L’Amour

En reaktion på “att vara för ung, för gammal, för okunnig eller oerfaren för att kunna bli författare.

Kommentera