Artikeln är skriven av Pia Widlund

Att blotta sig själv

Man ska vara stolt över det man skrivit har jag läst. Det håller jag fullständigt med om. Den bok jag jobbar med är ju som mitt eget lilla barn och det käraste jag har i datorn (utanför datorn är det hunden). Jag lever ständigt med individerna jag skriver om i mina tankar. I princip varje kväll öppnar jag dokumentet och förbättrar och skriver om, upptäcker ett stavfel och ändrar, lägger till och… ja ni vet ju hur man sitter där och knattrar.
När man ”skrivit färdigt” ett första utkast vill man visa det för någon, man är ju stolt och glad över att ha fått ihop en början, mitten och ett slut. Timmarna man skrivit har blivit några stycken. Att skicka sitt manus för att få feedback till kompisar är inte alltid det lättaste. Man kan ju inte skicka till varenda kotte och begära att dom ska ge intelligent och utvecklande kommentarer på 300-400 sidor. Sen är det svårt att som vän ge feedback om man inte vet vad man ska ge feedback på. Man behöver ha någon hjälpreda för att göra det på ett bra sätt. T ex:

• Vad berättar texten om?
• Hur börjar storyn?
• Finns det något kapitel som är för svagt/händelselöst?
• Vad tänker personerna på under de olika händelserna?
• Vilken är den största konflikten?
• Vilka fler, små, konflikter finns?
• Är det någon av karaktärerna som är svaga?
• Hur slutar det hela?
• Kan man ändra slutet?

Det finns en uppsjö av frågor man kan ställa sig om storyn och det här är bara en handfull.

Om man har fått lite feedback av vänner och bekanta och ändrat ett flertal gånger kan man ta det beslut som jag gjorde. Att skicka in det till en skrivcoach. Det kostar en slant men man får hela texten genomgången med bra och utvecklande kommentarer. Förslag på ändringar och synpunkter på karaktärer, storyn och diverse annat. Detta kan löna sig i längden.
Men visst är det tufft att skicka iväg sitt manus till någon? Det känns som att blotta sig själv och sitt innersta. Det är ju jag som slagit ner varje tangent som gjort ett avtryck i dokumentet. Det är jag som bestämt handling och låtit vissa personer begå vidriga handlingar och låtit vissa andra få lida och kanske dö.
Det är jag som ska stå för allt! Och det gör jag… Gör du?
Pia

Artikeln skrevs av Pia Widlund i kategori Om bloggen. Bokmärk permalink.

Om Pia Widlund

Mitt största intresse är teater, både att se och att skriva. Jag jobbar även på min första bok som jag fått tillbaka av en skrivcoach och nu redigerar. I februari började jag blogga www.piaw.se Pias Lilla Kulturblogg, där jag skriver om teater, mitt eget skrivande, ger skrivtips och skriver om det jag är intresserad av inom scen och kultur!

2 reaktion på “Att blotta sig själv

  1. Visst är det som att blotta sitt innersta. Har, för en vecka sen, lämnat till två testläsare. Ruggigt otäckt men även pirrigt på ett positivt sätt. Tror för egen del, att man ska hålla ner frågorna till ett minimum. Iaf om det är testläsare som inte är proffs.

  2. Håller med dig om det, men det kan vara bra att ha några specifika frågor som man vill ha svar på annars är det svårt att veta var man ska börja.

Kommentera