Artikeln är skriven av Elza Zandi

Det här med att bota skrivkramp

Alla får vi det, den där spärren som sätter stop för kreativiteten och som suger ur näst intill all självförtroende ur en. Skrivkramp. Blotta ordet ger mig rysningar och ångest. Jag har alltid sett skrivkramp som en dimmig vägkorsning. Jag vet att jag måste fortsätta, välja väg och skriva klart men vilket håll ska jag ta? Vart jag än vänder mig ser jag bara en tjock dimma som skymmer sikten. Ju mer jag tittar mig omkring desto närmare kommer dimman och snart är mitt huvud fullt av den som gör det svårare att vara kreativ. Där står jag, mitt i dimman och texten/artikeln har en deadline.

För några år sedan försökte jag skriva klart en artikel som jag hade jobbat på under en längre tid men kom ingen vart. Det hade tagit stopp. Problemet var inte bara att kreativiteten försvunnit, det var även att lusten att skriva också var borta. Det var inte så att jag hade slut på idéer tvärtom jag visste exakt vad som borde skrivas, problemet var bara att det hade fastnad någonstans mellan tanke och handling.

Jag försökte med allt. Jag googlade, läste olika författares böcker om att skriva, jag försökte lära mig meditera, testade lite yoga, tog joggingrundor, och jag till och med drack en hel del. (Örtte dock. Inget annat). Men ingenting fungerade. När jag klagade mig hos en kompis gav hon mig en riktig dos av ”tough love”, hon sa helt enkelt ”tvinga dig själv! Sitt och skriv, bara skriv”. Därför satt jag mig ner framför datorn och försökte att tvinga fram orden. Jag lät fingrarna dansa på tangentbordet och insåg att skärmen snart fylldes med ord, meningar och formuleringar, knappt hann jag tänka klart innan de fanns där, svart på vitt. Där satt jag och tvingade mig själv att skriva och efter att jag skrivit ett A4 läste jag mitt verk. Problemet, insåg jag då, var inte att jag inte fick fram orden utan att de ord jag fick fram var otillräckliga. Det visade sig att jag hade skrivit en hel A4 om hur frustrerad jag var över min egen skrivkramp, rätt värdelöst med andra ord. Men det här med att tvinga fram orden, att sätta sig ner och låta orden flöda även om det som kommer ut inte låter vettigt verkade fungera för mig. Det var då jag fick idén att delta i olika novelltävlingar. Jag tänkte att om jag nu ska behöva tvinga fram ord varför inte försöka styra det som kommer ut. Jag började leta efter olika novelltävlingar jag kunde delta i och hittade flera stycken. För de som har deltagit i dessa tävlingar vet att man oftast får ett tema som man ska skriva om och max ett ex antal tecken som måste följas. Målet var inte att verkligen delta i tävlingarna utan mer att lura hjärnan att börja skriva något sammanhängande. Där satt jag med flera stycken teman att gå efter och började låta tankarna kring alla dessa teman flöda. Det viktiga var inte att skriva klart en novell eller att verkligen delta i tävlingen, det viktiga var att kanalisera mitt skrivande så att min hjärna kom på banan igen. Det fungerade för innan jag visste ordet om det så hade jag skrivit flera noveller och skrivkrampen var borta. Ärligt talat så deltog jag aldrig i någon av tävlingarna men fick en hel del nya idéer till andra projekt.

Hörs igen nästa fredag!

/Elza*

P.s det var såhär jag hittade den här sidan ;)

2 reaktion på “Det här med att bota skrivkramp

  1. Visst är det så. Det gäller att tvinga sig ibland. Jag har också använt mig av novelltävlingar för att komma igång! Ibland enda sättet att skärpa till sig!

Kommentera