Om Liv Gingnell

Jag är en av dem som inte kan dra en skarp gräns mellan läsande och skrivande. Det hänger ihop, som inandning och utandning. Jag är också en av dem som har en tendens att göra väldigt många olika saker vid sidan av mitt skrivande och läsande. Är det bra eller dåligt? Jag vet inte, men det är sådan jag är. Om du vill läsa mer om mina tankar kring skrivande och litteratur är du välkommen till min egen blogg Lugn. Det ordnar sig.

Artikeln är skriven av Liv Gingnell

10 tips om konsten att ge respons

Efter många, långa timmar med sin egen text är det lätt att bli hemmablind. Vad kommer fram i texten? Vad är bra och vad är dåligt? Fungerar det där stilgreppet som jag tänkte mig? Allt sådant blir svårt att se. Att få texten läst av någon annan är därför ett viktigt verktyg för de flesta som skriver skönlitteratur. Det betyder inte att det är lätt, varken att ge respons till andra eller att ta emot kritik om sin egen text, hur konstruktiv den kritiken än må vara.

Genom olika konstellationer av skrivgrupper har jag många års erfarenhet av att ge och ta emot respons. Jag har gjort alla nybörjarmisstag, jag har pratat mycket med mina skrivarvänner om vad som fungerar och inte. Nu vill jag dela med mig av mina erfarenheter i två inlägg, ett om att ge respons och ett om att ta emot kritik.

Här är tio tips om vad du bör tänka på när du ger respons på andras texter.

critique-online_003

Bilden kommer från www.inkygirl.com

1. Hitta något som är bra.
Det här är alltid det första som nämns i samband med respons. Det beror naturligtvis på att det är viktigt. Dels behöver textförfattaren slappna av i den utlämnande situation som responsen är, men lika viktigt är det att författaren får syn på det som verkligen är bra. Det är ju styrkorna i texten som, men din hjälp, ska skalas fram och förstärkas, lyfta texten. Fokusera därför på att hitta sådant som redan är bra, och sådant som kan bli bra.

2. Skriv ner dina första intryck.
En vanlig läsare läser oftast en text en enda gång. Därför är det viktigt vad som kommer fram vid den första genomläsningen. Skriv ner dina spontana intryck av texten; tankar, känslor, saker du undrade över eller hängde upp dig på. Det är bara vid den första genomläsningen som du har helt färska ögon, och kan se texten helt och hållet utifrån. Det är lätt att glömma bort de viktiga förstaintrycken när du sedan närläser texten en eller flera gånger.

3. Hitta orsak och verkan.
Dina känslor och intryck inför texten är viktiga, men de blir ännu mer värdefulla för författaren om du kan förklara exakt vad i texten som fick dig att reagera på ett visst sätt. Kanske bidrog den där långa miljöbeskrivningen till att du fick distans till berättelsen helt plötsligt? Kanske var det just den där repliken som gjorde att en viss karaktär helt plötsligt inte känns lika trovärdig som tidigare? Leta hela tiden efter orsak och verkan i texten. Det är ibland svårt, men sambanden finns där.

4. Var specifik.
Ju mer tydlig och specifik du kan vara, desto mer hjälp ger du författaren. Undvik i möjligaste mån diffusa värdeutryck som ”bra” och ”dåligt”. Tyckte du att något var bra? Var det i så fall starkt, träffande, väl gestaltat eller vackert formulerat? Tyckte du att något var dåligt? Var det i så fall otydligt, inte trovärdigt eller rent av språkligt fel? Bröt det stämningen i texten? Det finns oändliga möjligheter att utveckla de där orden; bra och dåligt. Samla din egen vokabulär av tydliga ord som du kan använda när du ger respons.

5. Anpassa din respons utifrån vilket skede texten befinner sig i.
Är texten du läser ett första utkast, eller har författaren skrivit om texten flera gånger och betraktar den som färdig? Detta bör i hög utsträckning påverka vilken respons du ger. Om texten är ett första utkast bör du inte fokusera alltför mycket på språkliga detaljer. Titta istället på de stora linjerna i texten. Vilka stycken för berättelsen framåt och vilka tycker du kan redigeras bort helt? Är historien och karaktärerna trovärdiga? Om texten är i det närmaste klar ska du däremot inte ducka för petiga kommentarer. Våga dyka i hur du upplever enstaka formuleringar. I det skedet är allt är av intresse.

6. Anpassa din respons efter var författaren befinner sig.
Alla som skriver går igenom olika faser med sitt skrivande. Ibland är självförtroendet på topp, ibland vacklar det. Alltför hårda kommentarer kan vara förödande i en period när författaren redan från början tvivlar på sin förmåga. I en sådan situation bör du som ger respons mildra din kritik och vara ännu mer nogrann med att lyfta fram det som är, och det som kan bli, bra. Har författaren gott självförtroende kan du vara lite tuffare. I min skrivgrupp börjar vi sedan något år tillbaka varje responstillfälle med att författaren får berätta om sina känslor inför skrivandet och texten, just nu.

7. Fokusera på utveckling.
Har du gett respons på samma text tidigare? Diskutera i så fall vilken effekt förändringarna i texten får. Kanske kommer något nytt tema fram, som inte syntes tydligare, kanske har några karaktärer blivit djupare. Har du läst något annat av samma författare? Hjälp i så fall författaren att sätta fingret på i vilken utsträckning han eller hon utvecklas.

8. Fokusera på nuläge, inte på lösningar.
Exakt hur ett problem ska lösas, eller hur en dialog kan låta bättre är faktiskt författarens ensak. Som läsare och responsgivare är din huvudsakliga roll att visa författaren vad som faktiskt står. Här bör du vara lyhörd för vad författaren känner sig bekväm med. Vissa gillar att diskutera olika möjliga lösningar på ett tidigt stadium, andra gör det inte. Om tycker dig ha en perfekt lösning på ett problem i texten, berätta om den, men kom ihåg att det är helt och hållet upp till författaren att välja om hon eller han vill göra som du säger eller inte.

9. Var medveten om dina begränsningar.
Du kan bara bedöma texten utifrån dig själv, och det är din subjektiva bedömning du ger författaren. Något objektivt rätt eller fel finns inte. Om ni är flera som ger respons på samma text så kommer ni inte alltid att hålla med varandra. Försök så långt det är möjligt se skillnad på vad du inte gillar för att din personliga smak är sådan, och vad du inte gillar eftersom författaren (ännu) inte lyckats med det som han eller hon försökt göra.

10. Var noga.
Förbered dig alltid skriftligen, även om du ska lämna responsen muntligen. Det är lätt att glömma bort alla kloka tankar man tänkt när man väl sitter där. Hittar du ingenting att kommentera på? Det finns bara en möjlig anledning till det och det är att du inte ansträngt dig tillräckligt mycket, inte läst texten tillräckligt noga. Läs den igen!

Hoppas att de här tipsen kan vara till hjälp för dig när du läser andras texter! Kommentera gärna om du har egna tips att dela med dig av.

Artikeln är skriven av Liv Gingnell

Du är inte ensam

Det finns många anledningar till varför jag skriver. Att jag inte kan låta bli. Att jag alltid har gjort det. Att jag älskar språk och berättelser och böcker. Allt det där är sant, men i praktiken är det ändå någonting helt annat som gör att jag faktiskt skriver. Jag har ett sammanhang. En skrivgrupp.

De flesta av oss träffades på en skrivkurs på en folkhögskola 2007. Det var en distansutbildning med helgträffar fyra gånger om året. När läsåret var slut var det några av oss som inte ville sluta. Alltså gjorde vi inte det. Vi träffas fortfarande fyra gånger om året, fast inte på folkhögskolan utan hemma hos varandra. Vi har skapat ett eget internetforum där vi håller kontakt mellan träffarna, istället för den plattform som folkhögskolan erbjöd.

När vi ses arbetar vi oerhört intensitvt, fredag till söndag. Varje gång tror vi att vi ska ha gott om tid, men det är nästan aldrig sant. Det finns så väldigt mycket att prata om. Eftersom vi har hållit på så länge nu har vi alla haft perioder när det gått bra och mindre bra, i skrivandet och i resten av livet. Men oavsett var jag befinner mig när jag åker till en skrivträff är jag alltid mer inspirerad att fortsätta när jag kommer hem. Trött naturligtvis, men peppad.

Vi har hittat ett arbetssätt som funkar för oss. Andra skrivgrupper fungerar annorlunda. Vissa ses så ofta som en gång i veckan, andra bara när det finns ett färdigt manus att prata om. Ytterligare andra åker helt enkelt iväg och skriver tillsammans, en skrivträff i ordets bokstavligaste bemärkelse. Gemensamt för alla är att det skapar just ett sammanhang.

Om du som läser det här är lika lyckligt lottad som jag kan jag bara gratulera. Ta hand om de relationerna och prioritera arbetet i gruppen. När det känns som om de andras texter bara tar tid från ditt eget värdefulla skrivande, kom ihåg vad du får tillbaka. Det är inte bara det att du får hjälp med din egen text, allt det andra är minst lika viktigt. Att du förväntas ha skrivit något, varje gång. Att du har andra omkring dig som också vet vad skrivandet innebär.

Om du ännu inte har ett skrivande sammanhang; se till att skapa dig ett! Att gå en skrivkurs som jag gjorde är ett jättebra sätt att träffa många andra i samma situation, men det finns förstås andra vägar. Nästan 50 000 personer har varit inne här på författartipsbloggen. Det är inte orimligt att anta att merparten av dem skriver, eller vill skriva. Du är alltså inte ensam. Gör ett upprop här i kommentarsfältet, eller på min blogg, eller på din egen. Säkert finns det någon som bor i närheten av dig och som vill träffas och prata om texter och skrivande. Gör det! Börja med en fika och se vart det leder. Känns det läskigt? Gör det ändå. Alla stora och viktiga saker i livet är läskiga till en början.

Hitta andra som skriver. Det är det absolut bästa råd jag kan ge.