Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Intervju med Charlotte Rogan om skrivtips

Läs mer om Charlotte

Jag är mycket stolt över att presentera denna exklusiva intervju med Charlotte Rogan om skrivtips.

Och glad över att hon gillade frågorna:

Faktum är att det här är de bästa frågor om skrivande jag fått hittills.

Charlotte Rogan är författare till Livbåten.

Det är sommar 1914 och Europa är på randen till krig, men Grace Winters framtid verkar äntligen trygg. Hon är nygift, och tillsammans med sin man seglar hon till New York, där hon hoppas att den kritiska och statusmedvetna svärmodern ska ge henne sitt gillande. När en mystisk explosion sänker fartyget knuffas Grace ned i en livbåt av en kvicktänkt besättningsmedlem, som klättrar ned efter henne trots att båten redan är överfull.

Livbåten är mycket uppskattad bland läsare och kritiker, såhär säger till exempel nobelpristagaren i litteratur, JM Coetzee, om boken:

Charlotte Rogan använder en bedrägligt enkel berättelse om skeppsbrott och överlevnad för att utforska vår bara allt för mänskliga förmåga till självbedrägeri.

Christian Wåhlander – Författartipsbloggen: Nu, när du har skrivit denna mycket uppskattade bok, känner du att ”Såja, nu har jag sagt vad jag ville säga till världen, tack för mig”, eller var detta bara början? (känn ingen press …)

Charlotte Rogan: Bra fråga! Jag antar att det finns författare som har ett överväldigande budskap till världen, får ut det, och sedan drar sig tillbaka för gott. Jag skriver inte med någon form av budskap eller dagordning i åtanke. Istället börjar jag med en aktör som befinner sig i en viss situation, och använder så den framväxande berättelsen för att utforska något om människans natur, och även något om världen. Jag förväntar mig inte att mitt arbete ska ge svar eller göra ett bokslut, men om det får människor att tänka kommer jag att anse boken som lyckad.

Varför tror du att du skrev Livbåten?

Jag tror att min första impuls är konstnärlig: kan jag skapa ett färdigt stycke där historien är övertygande, aktörerna komplexa och språket intressant, och samtidigt förmedla någon slags djupare mening? Naturligtvis finns det andra motiv också. Genom mitt skrivande, försöker jag få svar på viktiga frågor: hur är vårt mänskliga samhälle beskaffat? Vilka plikter har vi mot oss själva, och vilka plikter har vi gentemot andra?

När du skrev Livbåten – vilka tekniker använde du dig av för att organisera alla dina idéer?

Jag är inte en välorganiserad författare. Aktören (aktörerna) uppstår i min fantasi, och då börjar jag skriva ned berättelsen. Mycket går till spillo på min väg för att hitta berättelsens kärna. Men din fråga är bra, och under årens lopp har jag kommit fram till några tekniker som hjälper mig att vara organiserad, och som håller berättelsen på rätt spår. Här är några av dem:

  • Jag har en pärm där jag förvarar pappersversionen av manuset, med varje kapitel i en separat flik.
  • Jag använder mappar på datorn för anteckningar som ännu inte har tagits med i manuskriptet. Och jag lägger gamla versioner av manuset i en särskild mapp, så att jag inte av misstag jobbar med fel version.
  • Även om jag inte gör en översikt av berättelsen i förväg, så skapar jag en sammanfattning av manuset under skrivandets gång för att hålla koll på materialet. När det väl blivit många sidor skrivna är denna skiss användbar för att se till att kapitlen ligger i logisk ordning, och även för att planera slutet (jag vet aldrig hur min berättelse ska sluta innan det mesta är klart).

Klicka för att köpa boken!

Vilken var den största utmaningen med att skriva Livbåten?

Livbåten använder sig av tvetydighet – hände detta, eller något annat? Är Grace en gärningsman eller är hon ett offer? Detta uppkommer delvis på grund av att hon själv skriver ned berättelsen som en del av sitt försvar mot åtal, så naturligtvis kommer hon inte berätta sanningen om allt hon gjorde på livbåten. Men det beror också på hennes person, hon vet hur man vänder en situation till sin fördel. Så jag tror att min största utmaning var att bestämma vad man vad jag skulle berätta, och vad jag skulle överlåta till läsarens fantasi.

Vad tycker du är den viktigaste ”författaregenskapen” när det gäller att skriva en läsvärd roman?

Jag tror att det finns flera viktiga färdigheter, men förmodligen är den viktigaste att man helt och fullt kan föreställa sig huvudpersonen. Aktören behöver inte vara sympatisk, men hen måste vara fascinerande, och hens drivkrafter måste vara trovärdiga.

När du är inne i ett romanprojekt: skriver du varje dag / hur många timmar om dagen / hur många sidor per dag?

Det beror på vilket skede av romanen jag är i, och också på vad som just då händer i mitt liv. Jag försöker börja arbetet det första jag gör på morgonen – efter att ha matat min hund och bryggt mig en kopp te. Sen jobbar jag på så länge jag kan. Jag kan hålla på mer med redigering, till exempel, än vad jag jobbar med att skriva ett första utkast. Och om jag någonsin får idétorka kan jag alltid leta upp bakgrundsfakta, eller läsa en bok av en mästare. Mitt råd till andra författare är dock att skriva varje dag om det överhuvudtaget är möjligt. Då kommer idéerna fram i huvudet även när man inte skriver.

Fattade du nånsin ett beslut att ”bli författare”?

Nej, det har jag inget minne av, eftersom det tycktes ligga bortom min förmåga. Men jag beslöt mig för att skriva en roman, vilket på något sätt verkade mera överkomligt. Längs vägen tycks det som om jag ändå blev en författare, vilket på sätt och vis förvånade mig.

När du skriver en roman – vad i ditt arbete gör dig inspirerad?

Känslan av att jag har fått en aktör eller till och med en mening rätt. Och mot slutet, när bitarna börjar falla på plats och bilda en helhet – det är väldigt spännande.

Vad är det tråkigaste med att skriva en roman?

Jag förmodar att det andra till och med sista utkastet är tråkigast. Man vill så gärna vara klar, men får tvinga sig att gå igenom allt ännu en gång bara för att försäkra sig om att ingenting kan göras bättre – vilket det alltid kan. Givetvis, oundvikligen, kommer din redaktör eller betrodda läsare peka ut saker som fortfarande inte fungerar, och så får man gå igenom hela processen igen.

Vill du ha en särskild ”omgivning” när du skriver – och i så fall, hur ska den vara beskaffad?

Jag försöker undvika att behöva en viss omgivning för skrivandet, eftersom jag är rädd att det kommer att hindra mig från att skriva när jag inte kan ha just den omgivningen. Även om jag mest jobbar vid ett stort bord i matsalen, har jag upptäckt att ett miljöombyte kan vara mycket inspirerande. Jag vet författare som gillar att skriva på kaféer, och av någon anledning brukar jag alltid få bra idéer när jag åker tåg.

När du läser en roman – vad gör du fortsätter att läsa?

När jag är i en bokhandel så brukar jag ta upp en bok och läsa några stycken ur mitten, och om jag gillar språket så köper jag den. Att berättelsen är fängslande är ett plus, och aktörerna måste vara intressanta. Jag gillar inte sida upp och sida ner med beskrivningar eller bakgrunder. Jag bryr mig inte om hur aktörerna ser ut eller hur de är klädda.

Vad är det som gör en roman läsvärd tycker du?

Den måste överraska mig på något sätt. Jag läser inte bara för berättelsens egen skull – det måste finnas något annat. Om detta andra inte finns så lägger jag bort den. Jag är för gammal för att avsluta varje bok jag börjat läsa.

Jag antar att du läser böcker då och då … kan du berätta om två författare som du verkligen gillar – och varför du gillar dem?

Jag läser just nu Min kamp av Karl Ove Knausgård. Jag älskar sättet på vilket han kan göra de mest triviala detaljer från vardagen övertygande. Det är inte mycket som händer i boken, men jag dras in i författarens värld. Jag upptäckte nyligen Herta Müller som fick Nobelpriset år 2009. Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv är lysande i sitt sätt att skildra den återkommande känslan av fara i rumänskt vardagsliv.

Den bästa roman du någonsin läst – och den sämsta!

Jag befattar mig inte med dåliga böcker. Dessutom, ofta handlar läsarens bedömning mest om smak. Och vad gäller den bästa – det finns så många att välja på att det är svårt att välja bara en. Jag har lagt en hel del av mina favoriter på hemsidan, så välkommen att besöka min bokhylla.

Om en blivande författare frågade dig ”Vad behöver jag tänka på för att skapa min första roman?”, säg tre saker du skulle säga till denna blivande författare.

  • Omge dig med böcker av författare som har skrivit den typ av bok du själv vill skriva.
  • Dela bara ditt arbete med människor som hellre hjälper dig att nå ditt mål än att själva dra den största fördelen.
  • Kom ihåg att ALLA första utkast är dåliga. Låt inte det hindra dig. Fortsätt bygga på och förbättra, så förbättras kvaliteten sakta men säkert.
    [för konkreta tips som följer samma linje, se sidan Att skriva en roman på Författartipssajten – Christians kommentar]

Enligt din åsikt … Vad är meningen med livet ?

Jag tror att det finns en massa ”små meningar” snarare än en stor, och de är förmodligen olika för oss alla. Jag tror att ett gott liv handlar om att hitta mening i sitt liv, eller att ge mening åt det. Det spelar ingen roll om det till slut blir en illusion – det är det bästa vi kan åstadkomma.

Här kommer en till klurig fråga: är det något annat du skulle ha velat bli frågad om?

Du har gjort ett fantastiskt jobb med dina frågor. Faktum är att det här är de bästa frågor om skrivande jag fått hittills.

Tack, Charlotte, för att du delade med dig av din stora kunskap om skrivande!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Interview with Charlotte Rogan about writing tips

Read more about Charlotte

I´m very proud to present this exclusive interview with Charlotte Rogan about writing.

And I´m really happy that she liked my questions…

In fact, these are the best questions about writing that I have been asked yet.

Charlotte Rogan is the author of The Lifeboat.

It is the summer of 1914 and Europe is on the brink of war, but Grace Winter’s future finally seems secure as she and her new husband set sail for New York, where she hopes to win over a disapproving and status-conscious mother-in-law. When a mysterious explosion sinks their ship, Grace is thrust into a lifeboat by a quick-witted crew member, who climbs in after her even though the boat is already filled beyond capacity.

The Lifeboat is highly appreciated among readers and critics, as just one example, listen to what JM Coetzee, winner of the Nobel Prize in Literature, says about her novel:

Charlotte Rogan uses a deceptively simple narrative of shipwreck and survival to explore our all-too-human capacity for self-deception.

Christian Wåhlander – Författartipsbloggen: Now, as you´ve written a highly appreciated book, do you feel that “I´ve said what I wanted to say to the world”, or was this just the beginning? (feel no pressure…)

Charlotte Rogan: Good question! I imagine there are writers who have an overwhelming message for the world, get it out, and then retire. I do not write with any sort of message or agenda in mind. Instead, I start with a character in a situation, and use the evolving story to explore something about human nature and also something about the world. I don’t expect my work to provide answers or to make a final statement, but if it makes people think, I will consider it a success.

Why do you think you wrote The lifeboat?

I think my first impulse is artistic: can I create a finished piece where the story is compelling, the characters complex, and the language interesting, while also conveying some kind of deeper meaning? Of course there are other motivations, too. Through my writing, I am trying to get at essential questions: what is the nature of human society? What do we owe to ourselves and what do we owe to each other?

What techniques did you use to organize all your ideas for The lifeboat?

I am not an organized writer. The character(s) appear in my imagination, and then I start to write the story down. Much is wasted as I feel my way toward the central story. But your question is a good one, and over the years I have figured out a few techniques to keep myself organized and my story on track. Here are some of them:

  • I use a three-ring notebook for the hard copy of the manuscript, with each chapter in a separate tab.
  • I use folders on my computer for notes that haven’t yet been included in the manuscript. I also put old versions of the manuscript into a separate folder so that I won’t mistakenly work on the wrong version.
  • While I do not outline my story in advance, I do use an outline to keep track of my material. Once I have a lot of pages written, the outline is useful for making sure the chapters are in a logical order and also for planning the end. (I never know where my story is going to end up until I have most of it completed.)

Click on the cover to buy the book!

What was your greatest challenge writing The lifeboat?

The lifeboat makes use of ambiguity: Did this happen or that? Is Grace a perpetrator or a victim? This comes about in part because she is writing the story down as part of her defense against criminal charges, so of course she is not going to come right out and tell the truth about everything she did in the lifeboat. It also stems from her character—she knows how to play a situation to her advantage. So I think my biggest challenge was deciding what to tell and what to leave to the reader’s imagination.

What do you think is the most important ”writers skill” when it comes to create a novel worth reading?

I think there are several important skills, but probably the most important is fully imagining the central character. The character doesn’t have to be likable, but he or she does have to be fascinating and his or her motivations have to make sense.

When in a novel project: do you write every day / how many hours a day / how many pages a day?

It depends what stage of the novel I am at and also what else is going on in my life at the same time. I try to start work first thing in the morning—after feeding my dog and making myself a cup of tea. Then I work for as long as I can. I can spend more hours editing, for instance, than I can writing a first draft. And if I am ever at loss for ideas, I can always do research or read the work of a master. My advice for other writers, though, is to work every day if at all possible. That way, the ideas will be gestating in your mind even when you are not sitting at your desk.

Did you ever make a decision to ”become a writer” way back when?

I don’t remember deciding to become a writer, as that seemed out of my reach. But I did decide to write a novel, which seemed smaller, somehow. I guess along the way, I did become a writer, which kind of astonished me.

When writing a novel – what in your work makes you inspired?

The feeling that I have gotten a character or even a sentence right. And toward the end, when the pieces start to come together into a whole—that is very thrilling to me.

What is the most boring part about writing a novel?

I guess the second-to-last draft is the most boring. You want so badly for it to be finished, but you force yourself to go through it one more time just to be sure there isn’t anything that can be better—and there always is. Of course, inevitably, your editor or trusted reader will point out things that still aren’t working, and you will have to go back at it again.

Do you need a certain “writing environment” when writing – and if so, what does it look like?

I try not to need a certain writing environment, as I worry that that will stop me from writing when I can’t have it. While I mostly work at a big table in my dining room, I find a change of scene can be very inspiring. I know writers who like to work in cafés, and for some reason, I always seem to get good ideas when I am on a train.

When you´re reading a novel – what makes you continue reading?

When I am browsing in a bookstore, I will read a few paragraphs from the middle of a novel, and if I like the language, I will buy it. A compelling story is a plus, and the characters have to be interesting. I do not like pages and pages of description or background. I do not care what the characters look like or what they are wearing.

What makes a novel worth reading, in your eyes?

It has to surprise me in some way. I do not read just for the story—there has to be something else. If there isn’t, I will put it down. I am too old to finish every book I start.

I guess you read books now and then… could you tell me about two authors you really like – and why you like them?

I am currently reading My Struggle by Karl Ove Knausgaard. I love the way he can make the most mundane details of daily life compelling. Not a lot happens in the book, yet I am drawn into the writer’s world. I recently discovered Herta Müller, who won the Nobel Prize in 2009. The Appointment is brilliant for how it portrays the recurring sense of peril in daily Romanian life.

The best novel you´ve ever read – and the worst one!

I do not bother with bad books. Besides, often a reader’s judgment is merely a matter of taste. As for the best—there are so many it is hard for me to choose one. I have put a lot of my favorites on my website, so perhaps you can look at my book shelf.

If a young (or an old one…) aspiring writer asked you ”what is needed to create my first novel?”, say three things you would tell this young (or old…) aspiring writer.

  • Immerse yourself in books by authors who have written the kind of book you would like to write.
  • Only share your work with people who can help you with your vision, rather than imposing theirs.
  • Remember that ALL first drafts are bad. Don’t let that stop you. Keep revising, and little by little, you will make it better.

In your opinion… What is the meaning of life?

I think there are a lot of little meanings rather than one big one, and they are probably different for all of us. I think living well is the process of finding (or conferring) meaning on your life. It doesn’t matter if this ends up being an illusion—it is the best we can do.

Here comes another tricky one: is it something else you would have liked to be asked? In that case what? And in that case, please also answer your own question…

You have done a wonderful job with your questions. In fact, these are the best questions about writing that I have been asked yet.

Thank you, Charlotte, for sharing your great knowledge about writing!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Intervju med John Harvey om skrivtips

ash & bone Om du gillar bra deckarlitteratur har du förmodligen hört talas om den brittiske författaren John Harvey och hans böcker om polisen Frank Elder.

Han är en av mina absoluta favoritförfattare när det gäller ”crime literature”. Det är inte så mycket tjafs, utan ganska rakt på. Och man känner att det finns tankar bakom det som skrivs. Sånt uppskattar jag.

Jag bad John att dela med sig av sina bästa skrivtips till Författartipsbloggens läsare. Han ville gärna ställa upp på detta i form av en intervju.

Varsågoda!

Christian Wåhlander – Författartipsbloggen: Jag antar att du läser böcker då och då … kan du berätta om två författare som du verkligen gillar – och varför du gillar dem?

John Harvey John Harvey: Hemingway – för stilen, hans prosa är precis och snäv – inte ett ord slösas bort – och ändå, på samma gång, inom denna snäva ram är det rytmiskt och varierat.
DH Lawrence – av nästan motsatt skäl. Han använder sig av lager och repetitioner (i hög grad påverkad av King James version av Bibeln); det finns en enorm rikedom i hans prosa, vilket ibland kan kännas nästan för mycket. Han undersöker karaktärernas känslor, och låter dem sällan att slå sig till ro.

Den bästa roman du någonsin läst – och den sämsta!

Just nu skulle jag säga den bästa är ”So Long, See You Tomorrow” av William Maxwell – liten och helt perfekt. Man skulle inte vilja byta ett ord eller ett skiljetecken.
Sämsta vet jag inte – jag börjar ofta läsa böcker för att sen lägga undan dem. Det betyder inte att de är dåliga, bara att de inte tilltalar mig personligen.

Du skriver högt uppskattade deckare, berätta om vad det är i den genren som lockar dig.

Jag har alltid varit en kommersiell författare – en som skriver för att ha en inkomst, och väljer därför en populär form att skriva i. Deckare tillåter författaren att välja bland nästan alla miljöer och föremål och karaktärer – mer specifikt, det ger mig möjligheten att skriva om (till stor del) stadslivet i Storbritannien idag utifrån ett politiskt perspektiv, samtidigt som jag (förhoppningsvis) berättar en fängslande historia med trovärdiga karaktärer.

Jag gillar verkligen dina intriger. Kan du berätta om hur de vanligtvis uppstår? Kommer de till dig som ett fint paket när du tar en promenad, eller har du någon form av speciell teknik för att hitta på dem?

Tack. Det finns ingen speciell början. En idé tränger sig in i mitt huvud, ofta från en nyhetsrapportering jag läst eller lyssnat till, och jag låter den ligga i träda ett tag, väntar på att se om andra idéer ansluter sig till den – och om det gör det börjar jag att göra anteckningar om möjliga miljöer, karaktärer, etc.
Men ibland kan en början vara en mening jag skriver; den kan ha en ton och ett löfte som inspirerar mig. Eller jag kanske tycker det är dags att jag skrev något om den eller den personen / karaktären, och utifrån det börjar konstruera en berättelse som innefattar dem.
Men intrigen utvecklas ganska långsamt, och jag använder en stor whiteboard och färgade pennor för att spåra huvudlinjer i utvecklingen, och hoppas att relationerna mellan dem kommer att bli klarare när jag skriver. Ibland sker inte detta förrän i sista stund. Ibland inte alls, och jag måste gå tillbaka och göra ändringar i bokens övergripande struktur.

Jag antar att du är ganska bekant med ”mönster” och ”ingredienser” som används för att fånga läsaren – inte minst i deckarlitteratur. Kan du berätta om några din ”favorit” mönster / ingredienser när man skriver en ”kriminalroman”?

Jag tror inte att jag har dessa begrepp i åtanke, mer än vad jag redan sagt. Även när man försöker att förklara varför människor handlar som de gör, särskilt när det gäller vissa kriminella beteenden, kommer det ofta finnas vissa försök att ge en socioekonomisk- och utbildningsbakgrund, och därigenom skäl för personens agerande. Jag antar att det är vad du menar med ingredienser.
När det gäller mönster, från Flesh & Blood on, har berättelserna blivit mer och mer komplexa (jämfört med tidigare Resnick romaner), och nu har jag ganska ofta två olika huvudpersoner som sysslar med brott i olika områden och till synes utan samband – sedan för jag dem successivt samman.

När du börjar ett nytt projekt – vilka tekniker använder du dig av för att organisera alla dina idéer?

Som jag har sagt, jag använder en stor whiteboard och olika färger för olika delar av intrigen, och så har jag en anteckningsbok där jag antecknar idéer efterhand som de uppstår, eller noterar de viktigaste punkterna som jag tycker att det är viktigt att komma ihåg och kunna komma tillbaka till.

Har du någonsin funderat att börja arbeta som polis? Du verkar ha en känsla för hur man fångar mördare?

Gode Gud, nej!

Vad tycker du är den viktigaste ”författaregenskapen” när det gäller att skriva en läsvärd roman?

För mig finns det två: förmågan att berätta en historia på ett sådant sätt att läsaren alltid frågar sig: “Vad kommer att hända nu?”; och en stil som är tydlig och koncis och som ändå tilltalar känslan.

Du är också poet. Hur ser relationen mellan poesi och prosa ut för dig som författare?

De två egenskaper jag hoppas jag kunna föra över från poesin till prosan är känslan av rytm i språket och förmågan att välja rätt ord.

När du är inne i ett romanprojekt: skriver du varje dag / hur många timmar om dagen / hur många sidor per dag?

Det varierar lite, beroende på omständigheterna, men i regel – 5 dagar i veckan, 4 timmar om dagen, mellan 750 och 1000 ord.
(Och om Du, kära författartipsbesökare, vill du veta hur många tecken eller sidor eller A4-sidor det motsvarar, använder du min tecken / ord / sidor-konverterare!)


Fattade du nånsin ett beslut att ”bli författare”

Inte riktigt. Jag hamnade i det när jag letade efter ett annat sätt att försörja mig på än undervisning, jag hade en god vän som med framgång arbetade som författare av ”Pulp Fiction” – vilda västern böcker, et cetera – och under hans inflytande och vägledning slog jag in på samma väg.

När du skriver en roman – vad i ditt arbete gör dig inspirerad?

En bra mening på sidan.

Vad är det tråkigaste med att skriva en roman?

De i stort sett oundvikliga delar av en kriminalroman som handlar om människor som knackar på dörrar eller sitter i intervjurum och ställer samma gamla frågor – dvs: nödvändigheterna.

Har du någonsin känt, när du skriver en bok: ”intrigen är skräp, jag kommer inte att kunna fixa det, och folk kommer förmodligen skratta åt det …”? Och i så fall – hur fortsatte du?

Jag har haft liknande problem med boken jag för närvarande arbetar på, jag kom till ett visst stadium, och tyckte inte att intrigen var ”skräp” för att använda ditt ord, men snarare att de två delarna av berättelsen jag hade planerat skulle mötas, helt enkelt inte kunde göra det – åtminstone inte på ett sätt som var trovärdigt. Så jag tog en paus, pysslade med annat, och efter ett tag ordnade jag till en annorlunda struktur och några nya karaktärer.

När du läser en roman – vad gör du fortsätter att läsa?

Att jag kan njuta av stilen och / eller är involverad karaktärernas liv och känslor. Jag är inte särskilt intresserad av handlingen som sådan – mysterier tråkar i allmänhet ut mig.

Vad gör en roman oläsbar, i dina ögon?

Om språket eller stilen är omständlig eller saknar urskiljning eller kvalitet. Om det inte finns mer i en bok än berättelsen, handlingen, lägger jag den åt sidan. Det gäller även romaner som vill vara ”svåra” enbart på grund av viljan att vara smart, snarare än på grund av att nivån av ”svårigheter” är nödvändig för att berätta just den historien.

Om en ung författare frågade dig ”Vad behövs för att skapa min första roman?”, säg tre saker du skulle säga till denna unga författare.

Läs, läs och läs.

Här kommer en riktig svår fråga: är det något annat du skulle ha velat bli frågad om?

”Om jag var tvungen att välja en kriminalroman som på ett orättvist sätt glömts bort och negligerats, vilken skulle det vara?”

När jag hade ett litet förlag som hette Slow Dancer, främst ett poesiförlag, publicerade vi en mindre mängd deckare, och en av romanerna var ”Ladder of Angels” av Brian Thompson, mer känd som TV-manusförfattare och författare till historiska romaner. Han skrev en annan deckare innan detta, ”Bad to the Bone”, som publicerades av Viking / Penguin. Jag tror att dessa båda böcker tillhör de allra bästa brittiska deckarna under de senaste 20 åren – hånfull, rolig, lyhörd, rentav grym. Exceptionellt välskrivna och bägge såldes slut.

Tack John!

Mr Harvey har även en snygg sajt, och en blogg han uppdaterar flera gånger i veckan:

Och till dig som ännu inte läst John Harveys böcker, här hittar du Elder-serien:

Elder_1Elder_2Elder_3
Bokus     AdlibrisBokus     AdlibrisBokus     Adlibris

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Interview with John Harvey about writing tips

ash & bone If you like well written crime literature, you´ve probably met Charlie Resnick and Frank Elder (yes, you may buy the books from the linked pages). These Nottingham based police characters are created by John Harvey, the British award winning author.

I asked Mr Harvey to share some of his best writing tips for fiction writers – and the result is this interview.

Enjoy!

Christian Wåhlander – Författartipsbloggen: I guess you read books now and then… could you tell me about two authors you really like – and why you like them?

John HarveyJohn Harvey: Hemingway – for the style; his prose is precise and tight – not a word is wasted – and yet, at the same time, within that tight framework, it is rhythmic and varied.

DH Lawrence – for almost opposite reasons. His style is quite layered and repetitive (highly influenced by the King James version of the Bible); there’s a tremendous richness to it, which sometimes can be almost too much. He probes and probes away at the feelings and emotions of his characters, rarely allowing them to settle.

The best novel you´ve ever read – and the worst one!

Right now, I’d say the best is ‘So Long, See You Tomorrow‘ by William Maxwell – small and quite perfect. One wouldn’t want to change a word or a punctuation mark.

Worst, I don’t know – I’m forever starting books and then putting them aside. It doesn’t mean they’re bad, just that they don’t appeal to me personally.

You write highly appreciated ”crime novels”, tell me about what it is in that genre that attracts you.

I’ve always been a commercial writer – one who writes for a living and therefore chooses a popular form in which to write. Crime fiction allows the writer to take almost any setting and subject, any group of characters – more specifically, it allows me to write about (largely) urban life in Britain today and to cast something of a political eye over it, at the same time (hopefully) as telling a compelling story with believable characters.

I must say, I really like your plots. Could you in some way tell me how they usually emerge? Do they come to you like a nice package when you take a walk, or do you have some kind of special technique to make them… emerge?

Thank you. There’s no true beginning. An idea will lodge in my mind, often from a news report I read or listen to and I let it lay fallow for a while, waiting to see if other ideas for possible development attach themselves to it – and if they do I’ll begin to make notes about possible settings, characters et cetera. But sometimes, the beginning might be an actual sentence, the tone and promise of which attract me. or I might think it’s time I wrote about such and such a character and from that beginning, construct a story which involves them.

But the plot evolves quite slowly, and I use a large white board and coloured pens to trace the main lines of development, hoping that the links between them will become clearer as I write. Sometimes this doesn’t happen till the last moment. Sometimes not at all, and I have to go back and make changes to the overall shape of the book.

I guess you´re quite familiar with the ”patterns” and ”ingredients” used to catch the reader in novels – not least in crime literature. Could you tell me about some your ”favorite” patterns/ingredients when writing a ”crime novel”?

I don’t think I have those concepts in mind, other than what I’ve already said. Although, in an attempt to explain why people act as they do, especially in terms of some criminal behaviour, there will often be some attempt to provide a socio-economic and educational background and therefore reason for the person’s actions. I suppose that’s what you mean by ingredients.

As to patterns, from Flesh & Blood on, the narratives have become more and more complex (as compared to the earlier Resnick novels) and now I will quite often have two different protagonists operating in different areas on seemingly unconnected crimes and gradually bring them together.

When beginning a new project – what techniques do you use to organize all your ideas?

As I’ve said, I use a large white board and different colours for different elements of the plot; then I have a notebook in which I jot down ideas as they occur to me, or note key points I think it’s important to remember and come back to.

Have you ever considered starting to work as a policeman? You seem to have a sense for how to find murderers?

Good God, no!

What do you think is the most important ”writers skill” when it comes to create a novel worth reading?

For me, there are two: the ability to tell a story in such a way that the reader is always asking, ‘What then? What then?’ ; and a style which is clear and concise and yet pleasing on the inner ear.

You are also a poet. What is the relation between poetry and prose for you as a writer?

For me, the two qualities I hope I carry forward from poetry to prose are a sense of rhythm in the language and the ability to choose the right word.

When in a novel project: do you write every day / how many hours a day / how many pages a day?

It varies a little, depending upon circumstances, but basically – 5 days a week, 4 hours a day, between 750 and 1000 words.

Did you ever make a decision to ”become a writer” way back when?

Not really. I fell into it when I was looking for another way to earn a living other than teaching; I had a good friend who worked, successfully, as a writer of pulp fiction – westerns, et cetera – and, under his influence and guidance, I set out along the same path.

When writing a novel – what in your work makes you inspired?

A good sentence on the page.

What is the most boring part about writing a novel?

Those largely unavoidable parts of a crime novel which involve people knocking on doors or sitting in interview rooms, asking the same old questions – basically, the necessary procedures.

Have you ever felt, when in a project: ”this plot is crappy! I won´t be able to fix it, and people will probably laugh at it…”? And in that case – how did you proceed?

I’ve had similar problems with the book I’m currently working on; I got to a certain stage and realised, not that the plot was ‘crappy’, to use your word, rather that the two strands of the narrative I had planned to have meet, simply would not do so – at least, not in a way that was believable. So I called a halt, stepped away, and after a while, came up with a different structure and some new characters.

When you´re reading a novel – what makes you continue reading?

If I enjoy the style and/or am involved in the lives and emotions of the characters. I’m not especially interested in plot, as such – mysteries generally bore me.

What makes a novel not worth reading, in your eyes?

If the language, the style is cumbersome or lacking in distinction or quality. If there’s nothing more to a book than the story, the plot, I’ll set it aside. Also true of novels that are ‘difficult’ simply for the sake of being clever, rather than because that level of ‘difficulty’ is necessary to tell that particular story.

If a young writer asked you ”what is needed to create my first novel?”, say three things you would tell this young writer.

Read, read and read.

Here comes a real tricky question: is it something else you would have liked to be asked?

“If I had to choose one crime novel that has been unjustly neglected and overlooked what would it be?”

When I ran a small press called Slow Dancer, mainly a poetry press, we published a small amount of crime fiction and one of the novels was ‘Ladder of Angels‘ by Brian Thompson, who is better known as a television script writer and an historical novelist. He wrote one other crime novel before this, ‘Bad to the Bone‘, which was published by Viking/Penguin. I think they are amongst the very best of British crime novels in the last 20 years – sardonic, funny, perceptive, even cruel. Exceptionally well-written and both out of print.

Thanks John!