Artikeln är skriven av Elza Zandi

Är att göra om och göra rätt verkligen rätt?

Nu när jag äntligen har kommit in i mina vanliga rutiner är jag sugen på att skriva. Som jag berättade om i förra inlägget har jag inte skrivit en enda rad på hela sommaren. Förra helgen tänkte jag passa på att återuppta bekantskapen med min dator och Word. Det gick sådär.

Problemet var inte att jag inte kunde skriva eller att jag hade skrivkramp, problemet var att jag inte visste vad jag skulle skriva. Först gick jag igenom min ”potentiella-noveller-lista” där jag har radat upp olika idéer som skulle kunna utvecklas till noveller men jag fick ingen känsla för några av mina gamla idéer. Sedan gick jag igenom internet för att läsa olika blogginlägg om böcker, bokrecensioner och noveller men inte heller det gav mig någon kreativ känsla inför det tomma bladet på Word. Jag gick även igenom mina böcker för att kanske få inspiration men det hjälpte inte heller. Det kändes väldigt frustrerande.

(mer…)

Artikeln är skriven av Elza Zandi

Tillbaka till verkligheten

Nu är det dags igen. Tillbaka till jobbet, rutinerna och kämpiga dagar. För min del har jag jobbat hela sommaren (som jag alltid gör) och inte hunnit med något annat, tyvärr. Innan sommaren var jag naiv och trodde att jag skulle få mycket skrivande gjort. ”Alla” snackar ju om att man ska passa på att skriva under sommaren. Men jag har faktiskt inte fått något skrivet gjort alls. Jag skäms att säga det men jag har nog inte ens öppnat min personliga dator alls.

Under hela sommaren har jag fått nyhetsbrev från alla möjliga håll om att det är dags att ta vara på sommaren och skriva romanen man har skjutit upp. Jag har läst inlägg på olika sociala medier där folk berättar att de tagit tag i sitt skrivande och ju mer jag läser sådant desto mer ångest får jag, för jag har verkligen inte skrivit en enda rad.

Därför är jag rätt glad att få återgå till det normala, tillbaka till verkligheten. För i verkligheten, i mitt normala vardagsliv som inte är fylld med sommarens äventyr vet jag att jag har tid för att skriva. Det är nu som mitt kreativa jag får komma fram och sträcka på sig. Det är nu jag skriver som bäst och mest! Jag vet inte vad jag ska skriva på, det är ju inte så att jag har något nytt projekt på gång men jag kan känna hur kreativiteten och fantasin frodas när vardagslivet väcks till liv. Nu håller jag tummarna för att jag kan producera någonting vettigt under hösten och vintern.

Hur känner ni? Är sommaren den bästa tiden att få något skrivande gjort?

/Elza*

Artikeln är skriven av Jack A

Har du Skrivdjävulen i dig?

Djävulens främsta knep är att inbilla oss att han inte existerar. Det har jag sett på film. Men mig lurar han inte, skrivdjävulen. Det är han som tvingar mig att slita i timtal framför datorn utan att känna hunger, trötthet eller andra behov. Det är han som håller mig vaken om natten, då jag vrider och vänder på dramaturgiska dilemman. Och det är han som får mig att känna konstant dåligt samvete över att jag skriver för lite.

Skrivdjävulen är lömsk. Han lockar med den romantiska bilden av att vara författare, lockar med att komma in i flow och njutningen det innebär och lockar med att skriva är din dröm. Han förför dig steg för steg. När du som minst anar det slår han sina klor i dig och besattheten ersätter romantiken. Harry Martinson, Karin Boye och Vilhelm Moberg är bara några av alla de offer skrivdjävulen har skördat.

Såhär i efterhand borde jag ha upptäckt varningssignalerna men jag var naiv. Jag avfärdade dem som kreativa flöden och inspiration. När jag var på den där festen till exempel och bara längtade hem för att jag hade kommit på lösningen på ett skrivproblem. Borde jag inte då ha förstått vad som pågick? Eller den där gången då jag var på date. Jag nickade och mumlade ”intressant” samtidigt som jag febrilt knappade ner idéer på min mobil. Borde jag inte ha sett det uppenbara? Och anteckningsblocket som bara måste ligga på nattduksbordet. Snälla, säg att du inte har ett anteckningsblock liggande på ditt nattduksbord!

Till er som skrivdjävulen ännu inte har tagit i besittning – låt er inte förföras, vänd om medan tid är. Till er andra kan jag bara beklaga att min varning kom för sent.

 

Artikeln är skriven av Elza Zandi

”Du har en sådan livlig fantasi”

När jag var liten sa folk hela tiden till mig att jag hade “en sådan livlig fantasi” på ett sätt som fick mig att undra om de menade det som en komplimang eller som en förolämpning. Några menade det säkert som en komplimang men jag är helt säker på att andra menade det som något negativt, som om jag inte kan förstå verkligheten.
Jag har aldrig riktigt behövt sätta mig ner och hitta på någon historia, den har liksom alltid funnits där. Jag har heller inga problem med att fördriva tiden ensam. Jag hittar på olika scenarios i mitt huvud och omedvetet har det blivit bra berättelser att skriva ner. Men hur viktigt är det egentligen med att ha en ”livlig fantasi” när man skriver? Alla har nog läst något där man insett att författaren eller skribenten har haft för mycket livlig fantasi. Vart går då gränsen?

(mer…)

Artikeln är skriven av Elza Zandi

Skriva för hand eller på dator?

När jag först började skriva noveller, artiklar och krönikor skrev jag dem för hand i ett block. Jag skrev, strök, skrev om, rättade, tog bort och lade till.. det blev rätt rörigt. Det såg ut att vara kladd överallt men bland all kladd och överstrykningar fanns min text. Trots att ingen annan såg den som var gömd bland alla överstrykningar så visste jag exakt vad som skulle stå och kunde urskilja mina historier bland all kladd. Det jobbigaste med att skriva för hand var, och är, att min hjärna är snabbare än mina händer. Medan min hjärna redan har tänkt ut vad som ska hända eller till exempel hur en karaktär ska uppföra sig så ligger mina händer två stycken efter. Det gör att jag går miste om vissa formuleringar och flyt när jag skriver för hand. Jag har aldrig haft något problem med att skriva för hand men när jag sedan upptäckte att man kunde skriva på datorn trodde jag att jag vunnit en massa tid. Ord och meningar bildades snabbare och jag fyllde ett helt A4 utan problem. Jag trodde att jag hade hittat lösningen på alla mina skrivproblem! Jag sätter mig bara ner framför datorn och låter hjärnan styra händerna, hur enkelt som helst. Problemet här var då att det inte fanns någon censur, allt som min hjärna tänkte på skrevs på skärmen. Jag måste erkänna att majoriteten av allt som skrevs behövdes strykas, skrivas om och rättas. Trots att jag enkelt fyllde ett helt A4 tog det mig fortfarande lika lång tid att redigera texten som det gjorde när jag skrev för hand.
Men jag föredrar att låta hjärnan styra. Det känns bättre när jag skriver på datorn för då missar jag inte vissa formuleringar och texten flyter på bra. Trots att det är mycket svårare att urskilja min historia bland all text är det fortfarande värt det, jag vill inte censurera min hjärna även om den är full att nonsens. I ibland så finns det ju guldkorn där i också =)
Vad tycker ni? Skriva för hand eller på datorn?

/Elza*