Artikeln är skriven av Agnes Stenlund

att vara för ung, för gammal, för okunnig eller oerfaren för att kunna bli författare.

Jag är av det yngre slaget, i alla fall i majoriteten av de ögon som dagligen betraktar mig. Jag tillhör ungdomen, den nya generationen, vi som är lyckliga när vi får ett jobb eftersom vi inte bara kan ta ett, som inte minns 9/11 och som förlitar oss på våra smartphones som om de vore våra bröder. Det händer att folk höjer på ögonbrynen då jag öppet uttrycker mina åsikter. ”Hur vågar en person, som inte ens hade insett sin egen existens under VM i fotboll -94, uttala sig om omständigheter utanför hens levnadsår eller utbildningsområde eller kompetens?”, undrar de.

Som författare handlar livet om att, på löpande band, kläcka och utveckla hypoteser och historier utifrån tomma luften. Att bygga upp relationer och samband och samhällssystem och händelseförlopp som sträcker sig långt utanför de begränsningar som håller oss tillbaka i verkliga livet. Bara de senaste månaderna har jag, genom min fantasi och mitt skrivande, suttit söndertrasad under brofästen i regniga nätter, hållit föredrag inför ledande politiker i ett dystopiskt samhälle, spenderat sommarkvällar i Stockholms skärgård, funnit innebörden av ensamhet och meningen med vår relation till naturen. Researchen bakom fungerar lite som att cykla; det går av bara farten. Jag tror att många känner igen sig i det: Hur allting börjar med en artikel om kärnkraft, törsten expanderar och växer och inom kort trängs tjugofem flikar längs överkanten på din webbläsare, med rapporter om allt ifrån föräldrapenning till historiska konflikter.

Den dag då jag har ekonomi och möjlighet att göra min research i första hand, kan inte komma för tidigt. Då ska jag flytta till det småländska samhället, promenera längs steniga stigar och lära känna dess invånare, istället för att sitta vaken om nätterna, studera kartor och titta på dokumentärer. Då ska jag jämföra förändringar i det politiska klimatet utifrån politikernas svar på mina frågor, istället för de svar som de gett till andra människor. Det ska jag, och det ska du med göra. Om du vill göra det så kan du det, och när tiden är inne så kommer det ske.

Men tills dess så handlar det om att göra det bästa av det som vi givits. Vill du skriva om stjärnskådning? Skriv om stjärnskådning. Det gäller naturligtvis att vara tydlig med att de astronomiska termerna i ditt verk kanske bör tas med en nypa salt, men farligare än så är det inte att skriva om ett okänt ämne. Låt inte något (eller någon) intala dig att din fantasti är för bräcklig för en idé. Du äger dig själv – ditt medvetande likaväl som din kropp – och när du väl börjat begränsa dig själv i ditt skapande, kan det vara svårt att hitta tillbaka till det fria inspirationsflödet igen. Så lita på din himla fantasi och skriv så mycket du kan om alla de koncept och idéer som kommer till dig, om inte annat för att det är din uppgift som författare.

Så nej, jag var inte mer än ett par månader gammal under VM 1994. Trots detta har jag ändå hunnit med att predika inför världens ledare, under ett stundande krisläge i ett sönderfallande samhälle, många år framåt i tiden. Det, mina vänner, tvivlar jag på att många andra har.

”Start writing, no matter what. The water does not flow until the faucet is turned on.”
– Louis L’Amour

Artikeln är skriven av Birgitta Sandblom

Frosseri frossa

Ännu en gång är jag inne i författandets cirkel som kan förvirra mig med ord som får mig att stanna upp. Ord som får mig att undra och begrunda på djupet. Vad betyder frossa egentligen. Hur långt måste jag gå i mitt frosseri för att det ska hamna i synd?
Nu är jag inne i ett kärleksäventyr i boken. Där min Johanna har mött sin stora kärlek. Hon berättar för sin väninna medan de sitter på ett fik och sörplar latte.

– Nu ska jag frossa med kärleken.
– Vad ska du?
– Fördjupa mig i frosseriet kärlek.
– Vet du att det är en av dödens synder?

Det är där mitt författande stannar. Vadå frosseri? Kan man överkonsumera kärlek? Känslokonsumtion? Kan det vara syndigt att ge bort kärlek med frosseri. Onyttigt dessutom. Och så kommer massor med olika betydelser för frosseriet till mig. Även min salige farmor kom till mina tankar. Farmor var med sitt patos tänk och alla dödsynderna fick ofta plats vid samtalsbordet.

Visst kan vi frossa i oss mat men är detta en synd? Vem syndar vi mot? Övervikten?
Shoppingsyndromet kan också vara ett frosseri även detta hamnar under synden. Plånboken blir tunnare och varför syndar vi med våra penningar?

Är allt synd som har med frosseriets njutningar och göra? Opassande?
Om kärleken står det i svarta tjocka boken att vi ska slösa med. Men är detta inte en synd? med den överdrivna njutningen?

Frosseri tillhör våra sju dödssynder. Samtidigt tänker jag, på ordet lagom om vi äter lagom,
älskar lagom,
shoppar lagom,
då är det inte ett frosseri eller en dödssynd?

Men hur vet jag vad som är lagom för mig och mitt författande. Synd är ett hett ord. Ingen vill vara syndig. De flesta av oss vill vara lagom.
Men vad som är lagom frosseri för mig och för att jag inte ska hamna i syndens näste, bli anklagad inför porten när jag lämnar tillbaks mitt liv är inte lagom lyxigt frosseri för min vän eller i bekantskapskretsen. Tolkningarna av frosseriet är lika många som det finns av oss människor.

Grubblar vidare om det är frosseri att näthata? Skriva ord utan att se någon i ögat är inte ett mod, det är fegt, men lätt i vår digitala värld, cynismen vardagsspråk för många. Alla som skriker och skriver hatord vänder på debattens röda tråd, till en tråd med en despartion utan kontroll eller eftertanke.

Okej detta finns inte med i dödsyndernas historiebok men i vår moderna digitala värld hamnar hatet bland dödens synder anser jag, hat är också en frosserisynd? Eller kan vreden passa in här, jo det kan den. Men var finns ansvaret från de som ansvarar för den digitala sidan? Jag får kalla kårar längst in i själen när jag läser de hatiska orden.

Jag blir vilsen och förvirrad i frosseriets olika delar. Jag tror att min Johanna ska få lov att leva ett frosseri med sin kärlek. Hon kanske kan bli en synderska vi får se var jag hamnar nu när jag stannat upp i mitt författande och grubblat på ordet frosseri och historiens synd. Kärlek kan aldrig bli syndigt. Ett osynligt kapital som det säkerligen går att frossa med.

Innan jag författar vidare om och in i Johannas frosseri vill jag sätta mig in i alla de sju dödliga synderna.

Högmodet
Girigheten
Vällusten
Avund
Vreden
Lättjan

Men redan nu ser jag att jag har redan de sju i min bok. Men ett måste – grubbla och processa i ett större och djupare frosseri för varje ord. Även andra dygder ska få plats i mitt liv med Johanna.

Poetissan sandblomman
Birgitta Sandblom

Artikeln är skriven av Ylva Lindell

Det här med att vara färdig men att ändå inte ha börjat.

Hej.
Jag är ny här på bloggen så en liten presentation kanske är på sin plats.
Jag heter Ylva Lee Lindell och jag är författare. Jo, jag har släppt en bok. Och ett par noveller och skrivit manus till en eller två teaterpjäser. Med gott resultat. Jag är författare.
Jag tycker man får kalla sig det då.
Sen att man alltid och alltid kommer lära sig nya saker på vägen innebär inte på något sätt att man är mindre författare, det kanske tillochmed är själva definitionen. Att kärlet är halvfullt mer än överfullt. Ja, ja.

Jag skriver mest inom fantasy och Ya och jag älskar socialrealism. Låter kanske komplext men de två kompletterar varandra tycker jag. Fantasyns utsvävande får det socialrealistiska att bli lättare att hantera tycker jag. Det humoristiska får det realistiska och tragiska att verka mer hanterbart, det blir lättare att ta till sig om man samtidigt får skriva om flygande drakar, undersköna älvor och magi. Inte nödvändigtvis i samma bok eller novell dock.
Jag är 32 år, har två fantastiska ungar som ger mig inspiration var eviga dag och ett heltidsjobb inom livsmedel.
Jo, jag skriver inte på heltid men det är det inte så många författare som har råd med i Sverige idag tyvärr. I höstas släppte jag fantasyboken ”Eldbunden” och i dagarna (läs igår) så skickade jag in mitt andra manus i samma serie för påseende till förlaget. Mörkersdottir förlag om jag inte skrev det.

Så nu undrar jag – Vad ska man göra när man då släppt ifrån sig sitt manus?
Jag går här hemma och drar och känner mig onyttig när jag inte skriver. Jag har städat av skrivbordet och tömt hjärnan på boktankar. Jag är färdig med bok två. Jo, jag är färdig tills redigeringsarbetet sätter igång i alla fall. Så jag känner mig onyttig, lat och okreativ.

Men efter lite funderingar kom jag fram till att det kanske ska vara så. När man släpper ifrån sig saker man jobbat länge med får det kanske vara ett litet vacuum ett tag. Under tiden ska jag pilla lite med att marknadsföra min första bok. Författarsidan på Facebook behöver alltid tittas på, redigeras och spridas vidare. Det i sig är ett heltidsjobb bara det.
Det här innehöll nog inte något direkt tips men ha överseende med mig, det kommer. Efter min lilla process med att släppa kommer det tips, som jag hoppas folk har nytta av.

Kanske inte med en gång men i alla fall nån gång. Jag ska bara pilla och sörja lite först.

Ylva

Eldbunden

Artikeln är skriven av Hanna Caroline

Jag har inte läst många böcker i mitt liv

Jag har inte läst många böcker i mitt liv. Men däremot har jag lyssnat på flera hundra, kanske tusentals.
För mig kryper det i ögonen om jag läser för länge och en dov huvudvärk kan smyga sig på. Därför vill jag slå ett extra slag för ljudböcker här i bloggen.

Själv brukar jag lyssna på tunnelbanan till och från jobbet, hemma innan läggdags men också på semestern om det är för soligt för att orka läsa. Just nu finns det ett erbjudande i appen Rabble (på mobilen) på trettio dagars gratis lyssning på ljudböcker med tjänsten Storytel. Man laddar hem appen Rabble i mobilen och letar upp Storytel på fliken webberbjudanden.

Några av mina favoriter som ni borde lyssna på är såklart ”438 dagar” med Martin Schibbye & Johan Persson, och självklart Jonas Jonassons ”Analfabeten som kunde räkna”, om man nu hunnit läsa ut ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” såklart..

Till er som inte prövat ljudböcker, eller kanske har dålig syn eller lätt får ont i huvudet av läsandet, kan jag bara tipsa om att ni helt klart borde ge ljudböcker en chans.

Några ljudböcker som jag rekommenderar

Några ljudböcker som jag rekommenderar

/ Hanna Caroline, student och jobbar på rabble.se

Artikeln är skriven av Richard Andréasson

Konsten att ”Bli färdig någon j-vla gång!”

Jag vet, jag vet, jag vet, jag har skrivit tre saker här på tre dagar. En oerhört aktivitet. Om ni eventuellt har tröttnat på mig så får ni säga ifrån på skarpen. Dock har jag med intresse följt vad som händer i form av gillamarkeringar och måste säga att det är smickrande att se att många verkar uppskatta vad jag skriver. Det värmer verkligen! Man kan bara hoppas att man en gång får ge ut ett eget verk som får motsvarande mottagande.

Idag skall vi prata om konsten att bli färdig. Hoppsan, där drog jag fram pekpinnen och började började låta som Bengt Alsterlind ”Tjipp och välkomna till Hajk. Idag skall vi prata om konst, men inte vilken konst som helst, utan om konsten att bli färdig”. Nåväl, det är faktiskt en konstart. Skrivkrampen brukar slå till, eller självkritiken och om inte annat så blir vi överstimulerade av vår egen kreativitet. Idag skall jag försöka ge tips, och inte vilka tips som helst, utan tips som löser problemet för mig som ändå är en skrivande individ.

Ett sätt att lösa upp knutar inom oss och släppa lös kreativiteten ordentligt kan faktiskt vara att skriva en kort vers på rim. Det kräver en oerhörd disciplin om den faktiskt skall berätta något. Själv använder jag limerick som berättarform, vilket gör att jag är oerhört styrd i mitt berättande. Jag har 5 rader på mig. 3+2 av dessa måste rimma. Och jag skall omvandla det hela till en mininovell. Barntillåten, dessutom. Går det verkligen? Ja, det går. Följande exempel är mina originalverk (jag vet att många gärna lånar saker på internet, ni får gärna låna detta, men källhänvisa då gärna):

”En storfiskare i Göteborg
Hade i livet en sorg
Ty hur han än sträckte
Armen ej räckte
Att visa fisken han har i sin korg”


”En sjökapten i Öresund
Hade just kört sin skuta på grund
Han tog sig en grogg
Och skrev i sin logg
Sen somnade han en stund”

 

”En man med en borr i ett hus
Grannen var trött av gårdagens rus
Han borrade hål
Fastän grannen ej tål
Ens pipet utav en mus”

Som synes så går det alldeles utmärkt. Denna leder till att man kan finna kärnan i budskapet, om man sedan fyller på runt om så har man helt plötsligt en historia. Jag vet att det låter märkligt, men att skriva sådana små verser ”kickstartar” hjärnans produktivitet.

En annan sak som brukar uppstå är att man har alldeles för mycket bra stoff att ha med i boken. När det i mitt huvud poppar upp en intressant idé, mitt under romanskrivning, och idén verkligen inte platsar omvandlar jag delmomentet till en novell. Jag har fler kortnoveller än bokmanussidor i min totala produktion, men jag har en styrka där. Dels kan vissa ges ut i novellsamling, dels kan jag ta en idé från en av minan noveller och smyga in i bokmanusen i framtiden om jag hittar något som passar. Man skall inte slänga bra idéer. Få ur dig idéerna som inte platsar, men utanför boken. Då, och endast då, har din huvudhistoria återigen din fulla uppmärksamhet.

När självkritiken slår till brukar jag läsa böcker av författare som jag tycker skriver dåligt. Det är sedan mitt förra inlägg ganska uppenbart att jag räknar Läckberg till denna skara och jag får väl be henne och hennes beundrare om ursäkt för detta utpekande. Det finns fler, som också är förvånansvärt populära, som skriver böcker som verkligen inte tilltalar mig. Men av den anledningen att jag inte vill ha sveriges författarelit utanför min ytterdörr med skarpladdade vapen så låter jag bli att nämna några namn, jag vill påpeka att en av personerna jag inte uppskattar har vapenlicens. Har jag läst lite i en av dessa författares böcker brukar självkritiken lägga sig. En annan sak man kan göra är att läsa om hela manuset från början och intala sig att någon annan har skrivit det hela. I mitt fall brukar jag tycka om texten då.

Slutligen skulle jag vilja ge lite tips till dig som läser detta och vill börja skriva, men inte behärskat konstarten ”Att börja någon j-vla gång”. Det kan vara marigt att fokusera på allting samtidigt. Språket, intrigen och allt runt om. Intriger har du säkert gott om i huvudet. Mitt råd är att du börjar med att öva dig på att skriva om sagor. Ja, du läser rätt. Leta upp en gammal saga, till exempel HC Andersen eller vad du föredrar. Tag sedan intrigen och placera historian i modern tid och finna logiska förklaringar för all trollkonst. Olov Svedelid har gjort detta. I  hans novellsamling ”Hassel och Osris hämnd” (som innehåller ett antal mycket intressanta noveller och intriger) har han skrivit en novell som heter ”En gruvlig historia”. Det är en modern version av ”Snövit”. Denna övning tillåter dig att träna på att skriva utan att halva kreativa hjärnhalvan upptas av en intrig. Du kan fokusera på att utveckla dig språkligt och hitta din författarstil. Därefter kan du applicera den på dina egna intriger.

Den som vill öva lite till och försvåra för sig för att hitta rytmen i språket kan skriva om olika sånger. Jag har ägnat mycket tid åt att översätta sånger från engelska till svenska och tvärt om, men även skrivit en rad parodier och snapsvisor på befintliga melodier. Bland annat har den gamla låten ”Snabbköpskassörskan” omvandlats till snapsvisan ”Systemkassörskan” och klassiska ”Somliga går med trasiga skor” har istället fått namnet ”Somliga sitter med tomma glas”. Du kommer lära dig att styra in en melodi i ditt språk på ett helt annat sätt om du övar enligt denna metod. Jag väljer också att terrorisera er med att bjuda på en egenskriven snapsvisa till melodin ”En sockerbagare”, men som i min version heter ”En politiker”. Det vore väldigt roligt om den kunde sjungas på en eller annan midsommarfest i år, så låna gärna med er den till snapsarna:
”En politiker bor i staden
Han snackar skit han, mest hela dagen
Han snackar hit och han snackar dit
Min likväl snackar han bara skit

Och i hans valfläsk där finns ju platsen
För både dagis och skolpalatsen
Och skatt och sjukhus kom han ihåg
Men allt han säger är bara båg

Och när han fortsätter får vi höra
Allting fantastiskt som han skall göra
Men den mannen är riktigt hal
Vill bara vinna i nästa val”

Det går att byta ut politikern till en kvinna om ni tycker det är mer passande. Och där var min egoföreställning slut för den här gången.

Sammanfattningsvis finns alltså ett antal olika sätt för att komma igång med eller avsluta skrivandet av en roman. Det gäller att stimulera kreativiteten och inse att övning ger färdighet. Därmed tror jag att ni inte orkar läsa en rad till, så jag önskar eder alla en trevlig långhelg!