Artikeln är skriven av Jannike Nordensson

Språkekvilibrism

1806990Så klart är det bra att ha viss hum om meningsbyggnad, ordklasser och semikolons placering, men det tillhör egentligen lektörsarbetet som kommer i fas två av skrivandet. Kanske en fas som till och med görs av andra.

Jag har alltid tyckt att det verkar betydligt bekvämare att vara etablerad författare än up-and-coming. ”Sticker  till förlaget för att snacka nya manuset” kan man ofta läsa på bestseller-skribenters bloggar. Åh så behändigt det vore med ett stormöte om bara mina kråkor. Det hade drivit skrivandet framåt i raketfart.

Kändisar som skriver memoarer om sina kvarts-liv springer ofta på manusmöten och kanske är jag orättvis nu, men det är nog inte sällan det är lektörsprodukter som till slut kommer ut på en nätshop nära dig.

Men, men nu ska vi inte fastna missklädsam bitterhet utan ta en titt på skrivandets topping – de ord som lyfter läsupplevelsen från ordinär till spektakulär. Knorrarna som får manuset att glimra till i den stora förhoppningshögen och som utgör skillnaden mellan återvinning och utgivning. Jag talar om den akrobatiska förmågan att lyfta en medioker textrad till nydanande poesi. Har man den förmågan gör det inte så mycket att allt inte är grammatiskt korrekt, det är det skickliga ordlekandet, språkekvilibrismen som gör skillnaden.

Hur tränar man sånt?

1) Leta synonymer
I ovan text skriver jag tex kvarts-liv. En kvart motsvarar en fjärdedel, alltså kan man då tänka att personen är ca 20 år, har alltså levt en fjärdedel av ett statistiskt liv.

Visst kan alltför avancerade omskrivningar gå över huvudet på läsaren, men folk är oftast smartare än man tror.

Det finns flera synonymordlistor online att ta hjälp av.

2) Skapa nya ord genom sammansättningar
Lektörsprodukter och förhoppningshögen
är sammansättningar som ger bilder av vad författaren vill visa.
Para ihop ovanliga ord för att få igång kreativeteten. Gör skrivövningar utifrån tokiga kombinationer som:

fågeltjafs, snömakt eller avdelningsfrossa.

3) Allitterationer
Ett slags rytmiskt bokstavrim som i

från ordinär till spektakulär och
skillnaden mellan återvinning och utgivning. 

Skrivandet handlar mycket om musikalitet. Ibland kan man pröva att klappa sig genom ett stycke för att känna i kroppen om det funkar. Gäller i synnerhet dikter förstås.

Att vara språkekvilibrist innebär inte bara att man blingar sin text maximalt, det handlar också om att kunna minimera texten, berätta mycket med små medel.

I överdådet skuggas underverket

För att blir riktigt bra måste man förstås öh-va :)

Artikeln är skriven av Rebecca Ferm

Det heliga ordkriget

Att sätta sig och skriva kan ibland kännas som en omöjlig uppgift. Att plocka ner ord från ingenting till sammanhängande text på ett papper eller på en skärm är trots allt något av ett trolleri. Antingen du känner dig för stressad och upptagen för att ta dig den tid som krävs eller om du inte har den blekaste aning om vad det är du ska skapa, kan ordkrig vara ett sätt att bryta vardagens rutiner och tillåta de magiska orden att plötsligt flöda in till din lilla skrivarplats.

Vad är ett ordkrig? Jag stötte först på det när jag gav mig i kast med National Novel Writing Month 2007. Nanowrimo, som det förkortas, går ut på att under 30 dagar i november skriva sin egen roman om 50,000 ord. Om man ska lyckas med detta konststycke, bör man skriva 1,667 färska ord varje dag, i 30 dagar. Kanske låter det inte mycket, men sanningen är att det kan bli oerhört svårt att hålla de där 1,667 orden, om man inte använder rätt verktyg (och är villig att isolera sig från nära och kära i en månad för ”konstens skull”).
Tanken bakom Nanowrimo är att eftersom man hela tiden tvingas producera ett högt antal ord, ska man släppa taget om den lilla kontrollerande censorn som bor inne i våra huvuden. Med hög produktionstakt låter man bli att hata sitt eget verk medan man skriver det, vilket öppnar helt nya möjligheter för berättelsen. Det är exakt samma tanke som ligger bakom fenomenet ordkrig. Utan mina många ordkrig hade jag inte haft mycket material i textväg att tala om idag. Och här är det fina – tekniken är precis lika applicerbar på romaner som på noveller och andra texter (som det där akademiska arbetet du egentligen borde syssla med just nu).

Du kan ha ordkrig själv eller tillsammans med andra. Jag har funnit att det brukar fungera precis lika bra i båda situationer. Du börjar med att bestämma en längd för ditt ordkrig. Hur långa krig man vill föra är högst individuellt, men jag skulle generellt sett avråda från att föra alltför långa ordkrig, då det lite motverkar ordkrigets fördelar.
Ett ordkrig fungerar bäst när det är kort och intensivt, och du tvingas skriva på i hög fart för att faktiskt hinna åstadkomma något. Jag brukar köra ordkrig på 4, 7, 12 eller 15 minuter. Jag sträcker mig sällan längre än 15 minuter. Vissa av mina författande vänner tycker om att skriva i 30-minuterskrig. Det gör dem produktiva, och mig rastlös. Kort sagt, experimentera lite med olika längder på krig, tills du hittat ett sätt som passar dig bäst!

När du har bestämt dig för krigets längd börjar det roliga. Du sätter en timer, en äggklocka, ett alarm eller vad du nu föredrar att använda, på rätt antal minuter. Sedan hoppar du in i din text och skriver. Skriv! Skriv för allt vad du äger och har! Ditt mål är att ha så många ord som möjligt vid krigets slut, när den där äggklockan till slut ringer. För du krig själv brukar man snart lära sig vad som varit ett ”bra” krig och vad som varit ett dåligt. För du krig mot andra, jämför ni era antal ord och den som har flest vinner rundan.

Nu kan ni klappa varandra på axlarna och starta ett nytt krig, för utgången av kriget är nämligen såpass ointressant jämfört med vad det gör för din text. Ordkrig får din text att växa. De får dig att sluta kritisera dig själv medan du skriver, och ger dig ett tydligt fokus att hålla dig till. Kanske kommer du att upptäcka att ordkrig bara springer förbi dig.
Du kanske går in så mycket i din text att du, när äggklockan ringer, utbrister ”Men Jason skulle ju precis skåla med USA:s president!” Kanske struntar du då i att kriget är slut i det ögonblicket, och skriver klart stycket du arbetar på så att Jason kan hinna ta sin skål med presidenten. Plötsligt har du skrivit mer än kriget bad dig – plötsligt har berättelsen kommit upp till ytan genom din beskyddande mur av självkritik.

Det finns de som hävdar att ordkrig bara leder till kvantitet. En väldig mängd ord utan röd tråd eller finess. Till dem säger jag – det är lättare att redigera bort fel ur en existerande text än att skriva en perfekt text i första utkastet!

Artikeln är skriven av Jannike Nordensson

Skaffa ett dreamteam

”Författaryrket är ett ensamjobb”
”Skrivandet är 1% inspiration, 99% transpiration”
”En bra författare måste ha gott sittfläsk”

Klassiska klyschor som faktiskt har ganska hög sanningshalt. Som författare måste man vara målinriktad, envis och disciplinerad – egenskaper som inte är helt självklara.

Mitt bästa tips för att komma runt dessa psykologiska svårigheter är att skaffa sig ett dreamteam. Man måste liera sig med likasinnande.

En regelrätt skrivkurs är kul, men det går lika bra att samlas ett gäng författar-wannabees varannan söndag morgon och frossa i varandras texter. Ett sådant har jag förmånen att få vara del av.

Enligt ett roterande schema turas vi om att ha ansvar för träffarna genom att ha med skrivövningar utifrån eget valt tema. Exempel på tema kan vara låtskrivande som jag hade sist. Då tog vi med egna låttexter/dikter, analyserade kända låtar och tittade lite på uppbyggnad: refräng, vers, stick. Ambitionsnivån lägger man själv utifrån tid och intresse. Prestationskrav tycker vi inte om, däremot semlor och te :)

Viktigast av allt är att ge och få respons. Det görs kärleksfullt, konkret och utifrån en själv: ”Jag tyckte att alitterationen var underbart elegant! Kanske det skulle passa att ta bort sista meningen för att ge stycket lite extra stuns, men det bestämmer ju du som författare.”

Vi har en skön gemenskap där vi utvecklas och får pepp. Man håller skrivandet vid liv och lär sig massor av att läsa och analysera andras alster.

Så ovan klyschor stämmer – såvida man inte har ett dreamteam…då går skrivandet som en dans!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

NaNoWriMo – National Novel Writing Month – så funkar det!

Sugen på att skriva en roman på en enda månad (november)?

I så fall är kanske NaNoWriMo nåt för dig!

Jag deltog själv under november 2012, mitt romanprojekt döpte jag till ”Kommissarie Karlsson och kvinnan som inte ville dö”, och allt jag skrev la jag ut på min specialsajNaNoWriMo 2012 !

Välkommen att hälsa på :-)

NaNoWriMo betyder National Novel Writing Month (Nationell RomanSkrivarMånad, eller NaRoSkrMå i förkortad svensk version!), och är en amerikansk ”uppfinning” av en ”frilansande författare” (dessa amerikaner…) vid namn Chris Baty.

Chris startade upp NaNoWriMo-projektet år 1999, och 21 glada själar deltog detta första år. Grundidén var att få igång skrivandet hos folk – att få ändan ur vagnen, helt enkelt.

Sen dess har intresset växt ofantligt, och 2011 deltog 256.618 personer. Av dessa vann 36.843 stycken tävlingen, vilket motsvarar 14% av allihop.

Hur kan 36.843 deltagare vinna en och samma tävling samtidigt?

Svaret är att alla som skriver tillräckligt många ord under en månad vinner – oavsett hur fantastiskt bra eller hur otroligt usel texten än är.

Men det är inte några få ord som ska skrivas!

50.000 ord – smaka på det! På en månad. Det blir cirka 1.667 ord om dagen, vilket motsvarar… (jag räknar ut det med min Tecken- ord- och sidomvandlare) fyra färdiga boksidor per dag.

50.000 ord motsvarar ungefär 120 färdiga boksidor, man måste skriva en hel kortroman på en månad för att vinna med andra ord.

En riktig match att få till så mycket text, fantastiskt att så många ror i land projektet trots allt.

Finns det några knep för att lyckas?

Givetvis krävs en massa pepp för att klara av ett sånt massivt skrivarbete, och då kommer NaNoWriMos forum väl till pass.

I forumen kan man dela sina glädjeämnen och vedermödor, och dessutom träffa varann i verkligheten, eftersom det hela även är indelat i regioner.
I skrivande stund finns följande regioner i Sverige: Stockholm, Göteborg och Resten :-)

Ordräkning satsar man också hårt på, för att skriftställaren enkelt ska kunna följa sin färd mot målet. Här hittar du exempelvis så kallade Widgets med ordräknarfunktionalitet.

Ett annat knep är förstås att man fuskar, kopierar ett ord 50.000 gånger, och sen skickar iväg det till NaNoWriMos automatiska ordräknare. Dom bryr sig inte om det, och du blir inte straffad för din illgärning. Att lura sig själv är straff nog, tycks NaNoWriMo tänka.

Sociala medier överhuvudtaget spelar stor roll för NaNoWriMo. Deltagarna delar gärna med sig av sina framsteg under den hetsiga författarmånaden – på Facebook, Twitter, egna bloggar, ja, allt som finns tillgängligt helt enkelt. Och säkert kan det vara en draghjälp i skrivandet att vänner hejar på – och kanske lite pressande också.

Vilket osökt för oss över till nästa frågeställning.

Finns det nån kritik mot denna orgie i romanskrivande?

Ja, självklart. Ingenting här i världen undgår kritik (tror jag i alla fall – undantaget är möjligen min egen blogg, ha ha :-), och just detta med att skriva mängder av text under en relativt kort tid gynnar kanske inte precis kvaliteten på det skrivna – och det ser vissa som ett bekymmer.

Dock ska man komma ihåg att NaNoWriMo själva anser att kvaliteten är sekundär, det är kvantiteten (alltså mängden text) som räknas.

Ungefär som när jag köpte böcker hos en antikhandlare i Borrby, Österlen, och expediten till min stora förvåning la mina bokfynd på en våg och tog betalt per kilo :-)

Andra synpunkter kan man läsa på den här lilla sajten, som är uttalat anti-NaNoWriMo!

Kan man även få med en skvätt kvalitet under den hetsiga skrivarmånaden?

Svaret är obetingat JA! NaNoWriMo har en särskild sida som listar alla som fått sina alster publicerade i bokform, och på den finns mer än hundra spännande författare/böcker! Även om vi pratar om en på tiotusen så visar det ju trots allt att chansen finns, om man har inspiration, hantverkskunnande och kanske lite tur och flyt också :-)

Kostar det nåt att delta?

Nej, det är helt gratis, och här är sidan du signar upp dig på om du bestämt dig för att delta!

Feedback

Jag är nyfiken på tre saker:

1. Vad tycker du om NaNoWriMo?

2. Ska du delta / har du deltagit nån gång?

3. Är det nåt mer du tycker att jag ska ta upp i artikeln?

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Den första meningen

Så var det dags att presentera en ny sida på Författartipssajten. Denna gång är ämnet ”Den första meningen”.

Jag går igenom tre metoder (bland annat den ångestframkallande flaskhalsmetoden) och tre modeller, och avslutar med några inspirerande exempel på hur ”Den första meningen” kan se ut i praktiken :-)

Du kommer  också att få lära dig vad figuren på bilden har med allt detta att göra! Mycket nöje!

Naturligtvis är jag också nyfiken på om det är någon inledande mening du själv stött på under din resa i litteraturens värld som gjort ett extra intryck. Berätta!