Artikeln är skriven av Rebecca Ferm

Tänk utanför lådan! Om att göra det omöjliga autentiskt

Det här inlägget är framför allt till för dig som skriver fantasy eller liknande genrer med övernaturliga inslag. Hur får man det oförklarliga att bli trovärdigt? Hur gör man en orealistisk värld övertygande? Vi tittar på ett exempelscenario i tre enkla steg som tillsammans kan lyfta ditt skrivande från generiskt till polerat.

Vi som skriver skapar världar. Lyckas vi riktigt bra med det, kommer de världarna till liv. De börjar andas. De börjar kännas autentiska.

Även den mest långsökta och bisarra värld kan kännas autentisk. Man kan köpa magi, rymdskepp, sanslösa heroismer; om det görs så att det blir trovärdigt. R. R. Martins fantasyepos A Song of Ice and Fire (Game of Thrones, anm.) är ett bra exempel. I den världen existerar det omöjligheter och mysterier, men karaktärerna vi får följa är realistiskt beskrivna. Hans värld har verklighetsförankring, och är därför övertygande, och relaterbar. Vårt mål måste vara att skapa världar som är konsekventa. Vi kan hitta på vilka regler vi vill som gäller i vår påhittade värld, men vi kan inte helt plötsligt bryta mot dem. Det bryter känslan av realism.

Så hur gör vi? Hur kan vi åstadkomma en verklighetsförankrad, övertygande fantasi?

Låt oss bryta ner det till en process i tre steg.

1. FANTASIN

Innan vi gör något annat måste vi först ha en idé. Ett frö till vår historia. På det här stadiet kan vi låta fantasin skena. Vi skapar världen och vi bestämmer vad som är möjligt. Vi kan hitta på ett exempelscenario för att illustrera. Vi bestämmer att vi har en huvudperson som heter Jens, och att han plötsligt en dag ramlar igenom en magisk portal till en annan värld. Spännande! Då har vi etablerat den första regeln för vår skapade värld: magiska portaler finns. Andra regeln: de leder till okända platser.

Det ”omöjliga” har blivit möjligt. Det leder oss vidare till steg 2; hur vi praktiskt går tillväga för att inge en känsla av realism.

2. REALISMEN

Om Jens när han kommit igenom portalen genast grabbade tag i ett omkringskräpande svärd och började dräpa monster är det kanske inte det mest trovärdiga som skulle kunna hända härnäst (möjligen med undantag för de som skriver humoristisk fantasy). Istället kanske vi kan börja med hur Jens reagerar på att han fallit igenom en magisk dörr. Är han förvånad? Rädd? Nyfiken? Har han blivit illamående av magin? Lägg lite tid på mänskliga reaktioner när saker händer i din värld. Små nyanser kan berätta mer för din läsare än den längsta monolog. Det handlar i grund och botten om det klassiska skrivtipset ”berätta inte – visa”. Vi började med att etablera en omöjlig magisk portal. Det hade vem som helst kunnat hitta på. Det som gör oss till övertygande författare är hur vi låter våra karaktärer reagera när det omöjliga väl händer. Ett bra inlevelsetips är att tänka sig in i sin hjältes skor. Tänk dig att det är du som är Jens! Du har precis fallit igenom en oförklarlig portal. Vad är det första du gör?

Då har vi pratat om fantasin och realismen. Låt oss gå vidare till den sista delen i processen – drivkraften.

3. DRIVKRAFTEN

Vad vill din karaktär uppnå mer än något annat i världen?

Om man enbart utgick från vad man själv skulle göra i alla situationer, skulle man snart sitta på ett väldigt platt karaktärsgalleri med kloner av sin egen personlighet. Vissa menar att man alltid lägger ner en del av sig själv i sina karaktärer, och så kanske det är, men det är i så fall just vad man bör hålla sig till – en del. Aldrig allt. Dina karaktärer är egna individer, med egna viljor och agendor. När man pratar om varför en karaktär gör som den gör, brukar man ta upp begreppet drivkraft. Karaktärens drivkraft är som en röd tråd för författaren att rätta sig efter. Det innebär att man ger sin karaktär ett primärt mål, över alla andra; ett mål som karaktären alltid strävar mot och som är huvudorsaken till alla händelser runt omkring karaktären. Drivkraften är karaktärens kompass. Frodo Baggers drivkraft i Sagan om ringen är att ta sig fram till Domedagsberget och förstöra ringen, men hans kamrat Samwise Gamgis drivkraft är att till varje pris skydda och följa Frodo. Deras två drivkrafter motiverar alla val de gör, och hur de interagerar med varandra. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är att ge sina karaktärer drivkrafter. Utan dem har dina karaktärer inget syfte i din värld. Det gör dessutom jobbet enklare för dig – när du vet en karaktärs drivkraft, blir resten av skrivandet som att lösa mattetal med tillgång till facit. Är du osäker på vad en karaktär ska göra härnäst, fundera över drivkraften. Välj sedan det alternativ som känns rimligast, för just din karaktär, i just din situation, med just din drivkraft.

Vi bestämmer att Jens drivkraft är att ta sig tillbaka hem till sin egen värld igen, men den magiska portalen har stängts igen bakom honom. Vad ska han göra nu? Vi tittar på hans drivkraft för inspiration: hans mål är att ta sig tillbaka hem, men han har blivit avskuren. Då är det rimligt att Jens börjar söka efter andra portaler, en nyckel som kan låsa upp den som redan stängts igen, eller söker upp främlingar som kan ge honom information, så att han så småningom kan uppnå sitt mål, och återvända hem. Jens får ett syfte, i den värld vi skapat.

Nu har vi 1) skapat en påhittad, overklig situation, där vi stoppat in vår hjälte, 2) beskrivit en realistisk mänsklig reaktion på det omöjliga, och 3) försett vår hjälte med en drivkraft som motiverar hans handlingar. Vi har med andra ord tränat på att göra det omöjliga autentiskt. Hänger ni med?

Tänk utanför lådan! Men gör det på ett sätt som känns trovärdigt. Fantasi, realism och drivkraft – tre led i processen att skriva det overkliga på ett övertygande sätt. Om du vill träna på att gå igenom de tre stegen – utgå från vårt exempelscenario ovan, och skriv ett stycke om vad som händer Jens i ögonblicken efter att han klivit igenom portalen. Dela gärna med dig av ditt resultat!

Lycka till!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Intervju med Charlotte Rogan om skrivtips

Läs mer om Charlotte

Jag är mycket stolt över att presentera denna exklusiva intervju med Charlotte Rogan om skrivtips.

Och glad över att hon gillade frågorna:

Faktum är att det här är de bästa frågor om skrivande jag fått hittills.

Charlotte Rogan är författare till Livbåten.

Det är sommar 1914 och Europa är på randen till krig, men Grace Winters framtid verkar äntligen trygg. Hon är nygift, och tillsammans med sin man seglar hon till New York, där hon hoppas att den kritiska och statusmedvetna svärmodern ska ge henne sitt gillande. När en mystisk explosion sänker fartyget knuffas Grace ned i en livbåt av en kvicktänkt besättningsmedlem, som klättrar ned efter henne trots att båten redan är överfull.

Livbåten är mycket uppskattad bland läsare och kritiker, såhär säger till exempel nobelpristagaren i litteratur, JM Coetzee, om boken:

Charlotte Rogan använder en bedrägligt enkel berättelse om skeppsbrott och överlevnad för att utforska vår bara allt för mänskliga förmåga till självbedrägeri.

Christian Wåhlander – Författartipsbloggen: Nu, när du har skrivit denna mycket uppskattade bok, känner du att ”Såja, nu har jag sagt vad jag ville säga till världen, tack för mig”, eller var detta bara början? (känn ingen press …)

Charlotte Rogan: Bra fråga! Jag antar att det finns författare som har ett överväldigande budskap till världen, får ut det, och sedan drar sig tillbaka för gott. Jag skriver inte med någon form av budskap eller dagordning i åtanke. Istället börjar jag med en aktör som befinner sig i en viss situation, och använder så den framväxande berättelsen för att utforska något om människans natur, och även något om världen. Jag förväntar mig inte att mitt arbete ska ge svar eller göra ett bokslut, men om det får människor att tänka kommer jag att anse boken som lyckad.

Varför tror du att du skrev Livbåten?

Jag tror att min första impuls är konstnärlig: kan jag skapa ett färdigt stycke där historien är övertygande, aktörerna komplexa och språket intressant, och samtidigt förmedla någon slags djupare mening? Naturligtvis finns det andra motiv också. Genom mitt skrivande, försöker jag få svar på viktiga frågor: hur är vårt mänskliga samhälle beskaffat? Vilka plikter har vi mot oss själva, och vilka plikter har vi gentemot andra?

När du skrev Livbåten – vilka tekniker använde du dig av för att organisera alla dina idéer?

Jag är inte en välorganiserad författare. Aktören (aktörerna) uppstår i min fantasi, och då börjar jag skriva ned berättelsen. Mycket går till spillo på min väg för att hitta berättelsens kärna. Men din fråga är bra, och under årens lopp har jag kommit fram till några tekniker som hjälper mig att vara organiserad, och som håller berättelsen på rätt spår. Här är några av dem:

  • Jag har en pärm där jag förvarar pappersversionen av manuset, med varje kapitel i en separat flik.
  • Jag använder mappar på datorn för anteckningar som ännu inte har tagits med i manuskriptet. Och jag lägger gamla versioner av manuset i en särskild mapp, så att jag inte av misstag jobbar med fel version.
  • Även om jag inte gör en översikt av berättelsen i förväg, så skapar jag en sammanfattning av manuset under skrivandets gång för att hålla koll på materialet. När det väl blivit många sidor skrivna är denna skiss användbar för att se till att kapitlen ligger i logisk ordning, och även för att planera slutet (jag vet aldrig hur min berättelse ska sluta innan det mesta är klart).

Klicka för att köpa boken!

Vilken var den största utmaningen med att skriva Livbåten?

Livbåten använder sig av tvetydighet – hände detta, eller något annat? Är Grace en gärningsman eller är hon ett offer? Detta uppkommer delvis på grund av att hon själv skriver ned berättelsen som en del av sitt försvar mot åtal, så naturligtvis kommer hon inte berätta sanningen om allt hon gjorde på livbåten. Men det beror också på hennes person, hon vet hur man vänder en situation till sin fördel. Så jag tror att min största utmaning var att bestämma vad man vad jag skulle berätta, och vad jag skulle överlåta till läsarens fantasi.

Vad tycker du är den viktigaste ”författaregenskapen” när det gäller att skriva en läsvärd roman?

Jag tror att det finns flera viktiga färdigheter, men förmodligen är den viktigaste att man helt och fullt kan föreställa sig huvudpersonen. Aktören behöver inte vara sympatisk, men hen måste vara fascinerande, och hens drivkrafter måste vara trovärdiga.

När du är inne i ett romanprojekt: skriver du varje dag / hur många timmar om dagen / hur många sidor per dag?

Det beror på vilket skede av romanen jag är i, och också på vad som just då händer i mitt liv. Jag försöker börja arbetet det första jag gör på morgonen – efter att ha matat min hund och bryggt mig en kopp te. Sen jobbar jag på så länge jag kan. Jag kan hålla på mer med redigering, till exempel, än vad jag jobbar med att skriva ett första utkast. Och om jag någonsin får idétorka kan jag alltid leta upp bakgrundsfakta, eller läsa en bok av en mästare. Mitt råd till andra författare är dock att skriva varje dag om det överhuvudtaget är möjligt. Då kommer idéerna fram i huvudet även när man inte skriver.

Fattade du nånsin ett beslut att ”bli författare”?

Nej, det har jag inget minne av, eftersom det tycktes ligga bortom min förmåga. Men jag beslöt mig för att skriva en roman, vilket på något sätt verkade mera överkomligt. Längs vägen tycks det som om jag ändå blev en författare, vilket på sätt och vis förvånade mig.

När du skriver en roman – vad i ditt arbete gör dig inspirerad?

Känslan av att jag har fått en aktör eller till och med en mening rätt. Och mot slutet, när bitarna börjar falla på plats och bilda en helhet – det är väldigt spännande.

Vad är det tråkigaste med att skriva en roman?

Jag förmodar att det andra till och med sista utkastet är tråkigast. Man vill så gärna vara klar, men får tvinga sig att gå igenom allt ännu en gång bara för att försäkra sig om att ingenting kan göras bättre – vilket det alltid kan. Givetvis, oundvikligen, kommer din redaktör eller betrodda läsare peka ut saker som fortfarande inte fungerar, och så får man gå igenom hela processen igen.

Vill du ha en särskild ”omgivning” när du skriver – och i så fall, hur ska den vara beskaffad?

Jag försöker undvika att behöva en viss omgivning för skrivandet, eftersom jag är rädd att det kommer att hindra mig från att skriva när jag inte kan ha just den omgivningen. Även om jag mest jobbar vid ett stort bord i matsalen, har jag upptäckt att ett miljöombyte kan vara mycket inspirerande. Jag vet författare som gillar att skriva på kaféer, och av någon anledning brukar jag alltid få bra idéer när jag åker tåg.

När du läser en roman – vad gör du fortsätter att läsa?

När jag är i en bokhandel så brukar jag ta upp en bok och läsa några stycken ur mitten, och om jag gillar språket så köper jag den. Att berättelsen är fängslande är ett plus, och aktörerna måste vara intressanta. Jag gillar inte sida upp och sida ner med beskrivningar eller bakgrunder. Jag bryr mig inte om hur aktörerna ser ut eller hur de är klädda.

Vad är det som gör en roman läsvärd tycker du?

Den måste överraska mig på något sätt. Jag läser inte bara för berättelsens egen skull – det måste finnas något annat. Om detta andra inte finns så lägger jag bort den. Jag är för gammal för att avsluta varje bok jag börjat läsa.

Jag antar att du läser böcker då och då … kan du berätta om två författare som du verkligen gillar – och varför du gillar dem?

Jag läser just nu Min kamp av Karl Ove Knausgård. Jag älskar sättet på vilket han kan göra de mest triviala detaljer från vardagen övertygande. Det är inte mycket som händer i boken, men jag dras in i författarens värld. Jag upptäckte nyligen Herta Müller som fick Nobelpriset år 2009. Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv är lysande i sitt sätt att skildra den återkommande känslan av fara i rumänskt vardagsliv.

Den bästa roman du någonsin läst – och den sämsta!

Jag befattar mig inte med dåliga böcker. Dessutom, ofta handlar läsarens bedömning mest om smak. Och vad gäller den bästa – det finns så många att välja på att det är svårt att välja bara en. Jag har lagt en hel del av mina favoriter på hemsidan, så välkommen att besöka min bokhylla.

Om en blivande författare frågade dig ”Vad behöver jag tänka på för att skapa min första roman?”, säg tre saker du skulle säga till denna blivande författare.

  • Omge dig med böcker av författare som har skrivit den typ av bok du själv vill skriva.
  • Dela bara ditt arbete med människor som hellre hjälper dig att nå ditt mål än att själva dra den största fördelen.
  • Kom ihåg att ALLA första utkast är dåliga. Låt inte det hindra dig. Fortsätt bygga på och förbättra, så förbättras kvaliteten sakta men säkert.
    [för konkreta tips som följer samma linje, se sidan Att skriva en roman på Författartipssajten – Christians kommentar]

Enligt din åsikt … Vad är meningen med livet ?

Jag tror att det finns en massa ”små meningar” snarare än en stor, och de är förmodligen olika för oss alla. Jag tror att ett gott liv handlar om att hitta mening i sitt liv, eller att ge mening åt det. Det spelar ingen roll om det till slut blir en illusion – det är det bästa vi kan åstadkomma.

Här kommer en till klurig fråga: är det något annat du skulle ha velat bli frågad om?

Du har gjort ett fantastiskt jobb med dina frågor. Faktum är att det här är de bästa frågor om skrivande jag fått hittills.

Tack, Charlotte, för att du delade med dig av din stora kunskap om skrivande!

Artikeln är skriven av Jack A

Skriv snabbare på beställning

Jag slukade Stephen Kings Att skriva: en hantverkares memoarer. Mr. King uppmanade mig att skriva 1000 ord om dagen, gärna mer. Vem var jag att säga emot? Klart att jag ville göra Mr. King stolt. Vissa gånger gjorde jag också det, men oftast inte. Och vad hände de dagarna då jag bara skrev 500 ord? Var jag då tvungen att skriva 1500 ord dagen efter för att komma ikapp? Jag hamnade snart på efterkälken och något beröm från Mr. King fick jag aldrig. Det har gnagt i mig i drygt tio år.

Tänk om det fanns ett sätt att skriva snabbare på beställning. Att medvetet kunna försätta sig i ett tillstånd då orden strömmar ur en. Yrkesförfattare har säkert sina tekniker men hur gör sådana som du och jag?

På senare tid har jag snöat in på Henrik Fexeus. Han talar om att vi kan öka våra chanser att bli bättre problemlösare på beställning. Fexeus menar att vi bland annat kan bli det genom att använda ett musikankare (för er som är någorlunda bevandrade inom psykologi är det samma sak som betingning).  Det går till ungefär såhär:

  1. Bestäm dig för en instrumental musikslinga. Den skall du bara spela när du skall lösa problem. Aldrig annars.
  2. Välj ett problem som du är ganska säker på att lösa.
  3. Sätt på musikslingan och lös problemet.
  4. Upprepa proceduren vid flera tillfällen – lös problem, som du är ganska säker på att lösa, till samma musikslinga.

Fexeus hävdar att din hjärna nu kopplar ihop musikslingan med problemlösning. Nästa gång du behöver lösa ett svårt problem sätter du på samma musikslinga. Musikslingan försätter dig i ett problemlösningstillstånd och dina chanser att lösa problemet ökar därmed drastiskt.

Tänk om musikankare även kan få oss att skriva snabbare på beställning:

  1. Bestäm dig för en instrumental musikslinga. Den skall du bara spela när du skall skriva. Aldrig annars.
  2. Förbered det du skall skriva med stödord och anteckningar. Gör dig så säker du kan på att komma in i ett skrivflöde.
  3. Sätt på musikslingan och kom in i skrivflödet.
  4. Upprepa proceduren vid flera tillfällen – förberett skrivflöde till samma musikslinga.

Kan det vara så att vi ökar våra chanser att komma in i ett skrivflöde nästa gång vi spelar musikslingan? Tänk om vi i och med det faktiskt kan skriva snabbare på beställning. Jag är beredd att pröva. Är du?

(De här 400 orden tog mig en vecka att knacka ner. Hoppas att du har överseende med det, Mr. King).

Artikeln är skriven av Jeanette Niemi

Gratis minikurs i kreativt skrivande

Kreativa skrivövningar i 16 veckor

Kreationslotsen, skrivkurs, författarcoachVarje dag får jag mejl från deltagare i den här minikursen. Det gör mig så glad och ger mig så mycket energi! Det är berättelser om bokdrömmar, bokidéer, funderingar runt livet och tiden. Det är också berättelser om vilken energi det ger att skriva och vilken glädje det är att ta sig tid och skapa sig utrymme för att genomföra den här kursen och sitt skrivande.

Min tanke med kursen är att den ska stimulera skrivande. Man kan använda den som ett enkelt sätt komma i gång med sitt skrivande, prova lite olika saker, se på sina texter på ett nytt sätt eller värma upp inför ett skrivpass. Kursen är därför utformad som en minikurs runt olika typer av skrivövningar och under en lång period som sexton veckor.

Ladda ner din kurs du också!

Skriv för glatta livet! Ser fram emot att höra av dig om hur det går eller om du vill dela med dig av dina alster.

Ha kul!

/Jeanette

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

10 tips som får din dialog att lysa!

Här följer 10 tips för att utveckla en av romanskrivandets viktigaste komponenter – dialogen – från den fullständigt okända författarinnan Ali Luke.

Jag gillade verkligen hennes tips, så här följer en redigerad svensk version. Hoppas du också uppskattar hennes goda råd!

Varsågod Ali Luke! Och observera att jag ibland lägger till lite egna synpunkter bland hennes råd… bara för att förvirra dig, förstås.

”Och vad ska man med en bok till”, undrade Alice, ”som saknar både bilder och prat?” – Lewis Carroll

Jag kan klara mig utan bilder, men jag känner igen mig i Alice´s åsikt om pratet!

Innan jag köper en bok bläddrar jag snabbt igenom den för att se hur mycket dialog som finns. Om det verkar vara för lite av varan lägger jag bort boken. Och det är nog inte bara jag som gör så.

En författare kan använda dialogen på följande sätt:

  • Gestaltning – när aktören agerar och pratar blir hen levande för oss
  • Bygga upp spänning och dramatik, förstärka intrigen
  • Fördjupa kunskapen om aktören utifrån det hen säger (eller inte säger)
  • Skapa tomma ytor på boksidan – uppskattas av läsare som vill snabbt fram i boken

Många författare sätter just ”att skriva dialog” överst på listan över saker de verkligen får kämpa med. Själv älskar jag att skriva dialoger, jag tycker fortfarande att det är svårt… men jag lär mig mer och mer!

Vilka faktorer är det då som gör att vi upplever dialogen som bra?

1. Se upp med anföringsverben!

Ja, amerikanerna har som vanligt mycket roligare och mer träffande namn på allting, så i originalartikeln är rubriken ”Watch your dialogue tags”.

Vi i Sverige har helt enkelt inget samlande namn för ”dialogtaggar”, utan vi får kalla det ”dialogers anföringsverb och sättsadverbial” istället – snyft!

(Om ni vill lägger vi till ”dialogtaggar” till svenska språket från och med nu – alla som vill det skriver nåt i kommentarsfältet nedan :-)

Nåväl; anföringsverb (förlåt det tråkiga grammatiska ordet) är det som man ibland använder för att förtydliga vem som sa vad, och även hur. Exempel är på sin plats:
”Fy vad fruktansvärt!” skrek han.
”Men så roligt!” utropade hon.
”Det där har du missuppfattat min gode herre”, hånlog han.

För att ännu mer förtydliga kan man lägga till ett sättsadverbial… Exempel:
”Fy vad fruktansvärt!” skrek han upprört.
”Men så roligt!” utropade hon glatt.
”Det där har du missuppfattat min gode herre”, hånlog han spefullt.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att variera dialogtaggarna med ord som ”viskade”, ”skrek”, ”funderade”… och det kan vara bra för att bygga upp barns ordförråd, men för en vuxen författare är det en dålig idé.

I normalfallet funkarsa” eller ”sade” alldeles utmärkt.
Alltså ”Det där har du missuppfattat min gode herre”, sade han.”

På svenska kallar visade han” för direkt anföring – men det behöver du ju inte komma ihåg.

Nån gång kan du kasta in ett ”viskade” eller ”skrek”, men var inte mer avancerad än så.
Läsaren reagerar knappt på ”sade”, men om du använder dig av ”mumlade tafatt” eller ”storskrattade fanatiskt” kommer dialogtaggen sticka ut för mycket från den övriga dialogen och störa balansen.

Ord som passar särskilt illa som dialogtaggar är ”skrattade” och ”fnissade”.
Är det verkligen nån som orkar fnissa en hel mening?
Exempel: ”Åh vad jag gillar vaktparader, särskilt såna där dom har såna där enorma håriga svarta hattar”, fnissade han.

Om din dialog är skriven på rätt sätt kommer läsaren att förstå om det ”sades glatt” eller om det ”skreks ursinnigt”.

2. Dialogen ska hänga ihop med en scen

Det är lätt gjort att man hamnar i ”talande-huvuden-syndromet”.
Två aktörer snackar på med endast lite eller ingen stödjande text.

Varje dialog utspelar sig nånstans!
Platsen eller scenen spelar roll för dialogen.
Tänk såhär:

  • Var befinner sig dina aktörer? På ett rörigt café, kör dom runt i en bil, sitter dom på tåget, är dom hemma…?
  • Vilka finns i närheten? Nyfikna förbipasserande, småbarn, chefen…?

Det är ju inte meningen att du ska slå fast miljön efter varje dialogmening, men samtidigt behövs nånting som anger var dina aktörer håller hus.

Exempel på svårskildrad dialog är telefonkonversationer, där ju aktörerna inte kan se varann. Då kan rösttoner eller bakgrundsljud hjälpa till med scenförankringen.

3. Var försiktig med dialekter och brytningar på andra språk

Ett vanligt nybörjarmisstag är att man tar i alldeles för mycket med att skildra dialekter eller språkbrytningar.
Det blir svårläsligt, kan bli oavsiktligt komiskt – och faktiskt även kränkande.

Om du till exempel ska skildra en skånings glädje över en lokal maträtt, skriv inte:
Uouauh vauou goatt deaut skau blieuö mäui sbiddagauga!” i ett försök att exakt härma skånskans mystifika nyanser, utan skriv helt enkelt:
Åh vad gott det ska bli med spettkaka!”

Läsaren inser raskt att eftersom aktören faktiskt tycks gilla spettkaka (utanför Skåne oftast kallad lättbetong) är hen säkert en skåning – vidare skildring av dialekten behövs alltså inte.

Och ska du skildra slang, gör såhär:
Ja inte vet jag, han bara dök upp asså, sådär från ingenstans!”
Inte:
Jante vet ja, han ba dök upp asså, sådär frångenstans!”

”Less is more”, som amerikanerna säger – använd små medel. Det räcker!

4. Låt inte en person snacka för länge

I verkliga livet håller vi i allmänhet inte långa tal under ett vanligt samtal. I vissa situationer som föreläsningar, predikningar etc. förekommer det förstås, men det är ju alldeles speciella tillfällen.

Om det ändå är så att nån av dina aktörer snackar väldigt mycket, se till att få in avbrott här och var. Samtalspartnern kan ju ställa lite förtydligande frågor, eller helt enkelt bryskt avbryta då och då. Du kan också peta in ickeverbala reaktioner från de som lyssnar på ordströmmen – någon nickar, suckar, rynkar pannan, snyter sig, sätter på sig hörselskydd, eller dylikt.

Och när din intrig faktiskt kräver att din aktör ska prata riktigt länge, återge inte allt som sägs! Några ord från början, några från slutet, samt en berättande sammanfattning av huvuddragen räcker bra.

5. Realistiskt betyder inte verkligt

Det här var en av grejorna jag fick kämpa extra med i min roman. Jag gick för långt i mina strävanden att göra dialogen realistisk – med ”öööhhh”, tvekan, stamningar, upprepningar osv.
Det blev för mycket helt enkelt.

Dialogen ska ge ett intryck av äkta samtal; den ska inte vara en exakt inspelning av hur det faktiskt ofta låter.

När jag gick tillbaka i texten och rensade i dialogen märkte jag att allt flöt på mycket smidigare.

Det fick till följd att dialogen kändes realistisk, men samtidigt tydlig och klar.
Fortfarande tvekar aktörerna då och då på orden, men bara när det verkligen är motiverat.

6. Låt dina aktörer få sina egna sätt att uttrycka sig på

Låter alla dina aktörer precis likadant? Om så är fallet är det dags att göra vissa justeringar.

Tänk på
Ålder: en 13-åring uttrycker sig annorlunda jämfört med en 70-åring
Kön: kvinnor och män kan använda olika sätt att uttrycka sig på
Social bakgrund: använder din aktör jordnära ord, eller blåser hen upp sina uttryck på ett mer överklassigt sätt?
Utbildningsnivå: har din aktör ett stort eller litet ordförråd?
Geografiskt område: var bor de?
Särskilda favorituttryck: ta inte i för mycket här, men fundera över huruvida aktören har några uttryck hen gärna slänger sig med (som t ex ”så att säga”, ”liksom”, ”men precis”, ”awesome helt enkelt”, ”no shit Sherlock”)
Mångordighet: vissa babblar hejdlöst, andra är tystlåtna

Ett bra sätt att kolla om du tillämpat detta är att klippa bort allt annat ur det du skrivet och bara lämna själva dialogen kvar – kan du räkna ut vem som egentligen sa vad?

7. Använd inte dialogen för att förklara saker som den andre redan vet

Ibland måste du förmedla information om aktörerna. Försök dock inte tvinga in det i dialogen – det upplevs som stelt och falskt. Undvik att låta aktörer berätta saker som den andra säkert redan vet.

Särskilt i Science Fiction märker man hur dessa bekymmer smyger sig in:
Men kapten, om trycket fortsätter sjunka och vi inte styr dikt styrbord inom trettio sekunder kommer vi ju krossas av kometen som består till 97 procent av arsenikföreningar!”
I vanliga deckare kan det ta sig följande uttryck:
Så det var alltså därför som tjuven tog sig in på övervåningen i huset mitt emot juvelerarbutiken – bara för att kunna skjuta sin hullingpil tvärs över gatan och sen glida över med hjälp av sin speciella metallskena som han byggt ihop med material han tidigare stulit på Teknikmagasinet på Skövdegatan 34!”

Om du ändå vill överföra information just under en dialog, se till att du ordnar en bra inramning. Kanske två vänner träffas efter tio år, med massor av informationsdelning att ta igen. De kanske behöver berätta lite extra om sin familjesituation, läget på jobbet, etc.

8. Glöm inte bort att också använda tystnad i dialogen

Ibland är det ju så att det finns mer kraft i det som inte sägs än det som faktiskt sägs.

Om den ena sägerJag älskar dig”, och den andre svarar med tystnad, så är det oftast starkare än om svaret blir ”Säger du det?” eller ”Jo… visst”.

När en aktör vägrar att svara på en särskild fråga, eller vägrar att prata med en viss person – ja då märker vi omedelbart att nåt särskilt är på gång.
Utan att författaren behöver skriva: ”Arne ville inte prata om sitt äktenskap” eller ”Ulla hade inte pratat med sin svärfar på flera år”.

9. Börja sent, sluta tidigt

Det här är ett riktigt guldtips: du behöver inte följa samtalet från det första ordet som sägs, och du behöver inte skildra hela vägen ända fram till det sista.

Om nån pratar i telefon, plocka bort alla ”Tjena, det är jag – läget?”, ”Öhh… jo, det är nog ganska bra, tackar som frågar. I det stora hela iallafall – och själv då? Knallar det och småspringer det, så att säga? Huvet upp och fötterna ned?

Visst, nog så realistisktmen läsaren kreverar av rent ointresse.

Ofta ger det en god effekt att avsluta en scen med en dialogmening. Vi behöver inte ta del av motpartens svar – och vi behöver definitivt inte ta del av ”Jamen hej då då, superkul att du ringde!” och ”Detsamma hörru, det här måste vi verkligen göra om inom det snaraste, va?

10. Håll ordning på citationstecken och skiljetecken och deras inbördes ordning

Det här är viktigt om du skickar in ditt arbete till ett förlag eller till en novelltävling, eller om du självpublicerar, osv.
Du vill helt enkelt att din novell eller roman ska vara så proffsig som möjligt!

Reglerna är många, det är snårigt, inte alltid glasklart logiskt…

För att ge dig så bra information som möjligt länkar jag till den bästa informationen på svenska jag hittat på nätet – jag tror verkligen att du kan ha hjälp av den!

Om citationstecken.
Om talstreck.
Om talstreck, citationstecken och en massa annat smått och gott


Om du tycker att det här med dialog är svårt (du är inte ensam), försök skriva en helt ny scen som innehåller ett viktigt samtal. Och om du redan skrivit en massa dialog som du inte riktigt får att fungera, gå igenom dem igen med de här tio tipsen i bakhuvudet – se om du kan utveckla och förbättra!

Frågor eller tips? Välkommen att kommentera :-)

Vill du läsa de fem första kapitlen av Ali Luke’s debutroman Lycopolis (på engelska såklart)? Spana då in bokens egna hemsida, www.lycopolis.co.uk!