Förbättra ditt skrivande: fem praktiska tips

Utvalda

Vill du komma vidare i ditt skrivande? Utveckla dig och helt enkelt bli bättre?

Ja, visst vill du det – frågan är bara hur, kanske du tänker.

Själv har jag skrivit en hel del under de senaste tjugofem åren (här hittar du ett exempel), och jag har lärt mig en del på vägen som jag vill dela med dig.

Här kommer fem praktiska tips som garanterat hjälper dig förbättra ditt skrivande.

1. Analysera någon av alla de böcker du läser

Att läsa handlar om att känna och uppleva, och ibland får man sig också en tankeställare och en och annan insikt.
På samma sätt är det med musiken, man tar in den helt enkelt.
Men på samma sätt som man kan lyssna mer analyserande, och räkna de trettiotvå takterna fram till den sexton takter korta refrängen, och urskilja de olika instrumentens ljud osv, kan man läsa analyserande:
Vilka ”instrument” använder sig författaren av för att skapa tempo, spänning, oro, djup, trovärdighet…?
Och på vilket sätt är intrigen vävd? Identifiera huvudintrig och underintriger.
Exempel på en huvudintrig kan vara att en polis försöker lösa ett otäckt brott, exempel på underintrig kan vara att samma polis har ett kaotiskt privatliv, och att han eller hon under berättelsens gång försöker knyta starkare band med sin djupt egensinniga dotter. Ja, du känner nog igen recepten om du tänker efter :-)
Skriv ner dina upptäckter, och begrunda.

2. Skriv för att det är roligt

Om det inte känns kul att skriva, varför då överhuvudtaget göra det?
De stunder du skriver ska vara stunder av njutning. Det kan vara en smärtsam njutning, eller en mer okomplicerat lycklig variant, men om du inte njuter av att skriva, varför ska du då skriva?
Just det, lyssna på dig själv. Strunta i yttre förväntningar och krav, skriv för att du inte kan låta bli. Skriv för din egen skull.

3. Skär ner på adjektiven

Problemet med adjektiv är att de alltid är subjektiva.
När du som författare använder ett adjektiv har du därmed slagit fast att det är just din subjektiva uppfattning om en person som gäller, och detta kan reta läsare på ett sätt som du kanske inte hade hoppats på.
En annan nackdel är att ett allför generöst användande av adjektiv plattar bort allt djup ur din berättelse, kvarlämnandes en en tunn hinna, ointressant för alla tänkande varelser.
Som du vet betecknar adjektiv egenskaper, egenskaper som kan jämföras.

Stor – Större – Störst
Sur – Surare – Surast
Arg – Argare – Argast
osv i all oändlighet.

Om du t ex i dina dialoger brukar använda dig av följande:

”Sluta”, sa hon argt

ber jag dig tänka om – kan du lösa detta utan adjektiv?
Visst, du är ju en berättare. Använd verb istället, som beskriver vad som faktiskt händer och sker.
Du kan till exempel skriva såhär:

”Sluta”, sa hon och kastade ut datorn genom fönstret.

Så kan läsaren själv få bedöma om han/hon vill kalla det ”argt” , ”omoget”, eller what ever.

Om du nu skäms över alla de adjektiv du använt hittills i dina texter tycker jag att du kan trösta dig med att du är i gott sällskap. Varenda deckardrottning och -kung i vårt rike är adjektivfrossare.
Men jag tycker att du ska sikta högre än så, som sagt :-)

När du har lite tid över tycker jag att du ska läsa min artikel på Författartips.se om Gestaltning – där dyker jag ner lite djupare i ämnet…

4. Testa att skriva i olika former

Vänd på alla stenar som finns – dikter, pjäser, noveller, bloggtexter – kanske du uppfinner någon helt ny form?
Du vet inte vad som passar just dig om du inte testar.
Kom ihåg att ingen annan vet bäst, du är själv enväldig bestämmare över hur och om vad du vill skriva – för det är ju ditt liv, eller hur?

5. Försök kopiera något du gillar

Du kan använda dig av boken du just nu läser, skriven av din favoritförfattare, vem det nu kan vara.
Kanske finns det där en särskild scen, eller en miljöbeskrivning, eller ett dialogavsnitt du blir tagen eller imponerad av.
Det bör vara minst en sida långt.

Läs om det där partiet några gånger, och försök lägga på minnet hur författaren skrivit det.
Slå ihop boken (glöm inte bokmärket :-) och sätt dig vid ditt skrivbord.

Skriv nu samma avsnitt alldeles själv, och försök att få det lika bra som det du just läst.
Som du kommer att märka är det inte så lätt, men det var inte meningen heller.

Nästa steg är att slå upp avsnittet igen, och jämföra de två versionerna.
Detta kommer hjälpa dig att förstå vilken teknik författaren faktiskt har använt.

Försöket kan upprepas hur många gånger som helst på samma avsnitt – du kommer hitta nya svårigheter och lösningar varje gång :-)

Slutligen vill jag rekommendera en riktig liten (och billig) pärla till inspirationsbok för dig som skriver – nämligen Julia Camerons:
Skriva för livet : insikter hämtade ur Lusten att skriva (Adlibris).
Jag plockar fram den ur bokhyllan då och då för att andas in lite frisk luft.

Artikeln är skriven av Stina Nilsson Bassell

Tips: gästinlägg av mig på en blogg (när det inte fungerar med rean hos nätbokhandeln)

BOOKISbloggen

Jag bor i ett rött hus med vita knutar och har det där lilla körsbärsträdet utanför fönstret. Trädets vita blommor är suddiga och ser nästan grå ut vilket påminner mig om att fönstren måste putsas. Ljudet av spårvagnen låter som musik i mina öron och lukten av avgaser blandas med syréndoft. I Röda Stan i Norrköping har jag upplevt hjärnblödningar och den stora kärleken. Två ”träffar” med både sorg och glädje.

Innan jag ”landade” i Röda Stan frilansade jag som radioreporter under ett tiotal år både i Linköping och i Norrköping (där jag träffade min sambo). Ägnade mig sedan mer och mer åt skrivandet, det smög sig inte på utan trippade på ett lugnt och vackert sätt fram över dansgolvet (skrivandet alltså). Det andra har inte varit någon rosbädd precis, det här med att försöka ge ut sina böcker, utan det har varit många taggar som visat sig synliga.

Det blev nio utgivna böcker under loppet av sex år, lyrik, sagoböcker och romaner.

Tre romaner och jag skriver på min fjärde (berättelserna tar aldrig slut), romanen Andetag var min debutroman. Sedan gav jag ut romanen Eko av natt, och nu senast I mjölnarens spår.

Vad skulle jag då välja av dikt, saga eller roman? Måste jag välja? Alla tre är för mig livsviktiga ingredienser som alla behövs för den helhet som jag brinner för.

I mina radioreportage var personporträtt det som fångade mig och det var också det reportagen i huvudsak handlade om. I mitt skrivande är det den tiden som är min inspirationskälla, men intresset hade sin början hos de äldre på Aspens servicehus i Linköping. Då såg jag vilka skatter de hade inom sig och förstod hur mycket alla har att ge och mitt engagemang tog sin början. Därefter var det inte svårt att sätta pennan i min hand för den hade alltid funnits där sedan tonåren och fantasin spelade många och långa pjäser i mitt huvud som började ta form i bokens underbara värld.

Min nionde bok och min tredje roman I mjölnarens spår handlar om Emma Klasdotter, 22 år, som hamnar i ett psykiskt brutalt äktenskap. Året är 1895, och där befinner vi oss för att sedan kastas till år 1936 då Emma har haft ett ”ickeliv” sedan 1895. Alla mina tre romaner handlar om tragiska kvinnoöden. Det är en viktig fråga, i och för sig bland många andra viktiga frågor, men alla behöver sitt ”speakers corner”.

Jag tycker om att röra mig bland de steniga vägarna, det ska inte bara vara sand som kittlar mjukt och behagligt under fötterna. Hur ofta har man inte hört: ”lite skit dör du inte av”? Eller ”varför gå över ån efter vatten”, och jag säger: Varför inte?

Jag vill beröra och ta tag i för att skaka om och visa att det går att ta sig upp ur det svartaste av det svarta. Om jag lyckas? Det kan bara ni, kära snart lyssnare/läsare, avgöra.

Stina Nilsson Bassell

min författarsida:

http://stinanilssonbassell.wordpress.com/

”Happening”- rea från den 24 maj till 14 juni

Jag fyller 53 år den 13 juni och ljudbok på I mjölnarens spår kommer ut den 3 juni,  och (väldigt många och) det är mors dag den 29 maj. Så jag rear min bok från den 24 maj till 14 juni med 53%.

I mjölnarens spår-ljudbok

Ljudbok

mormorsmor AnnaKarin-Olgas mor

Mormors mor

mjolnaren_omslag_skiss_mlogga3-9 april till ebes

I mjölnarens spår

Ebes förlag

175 kr/NU 82

Bokus

198 kr/NU 111 kr

Adlibris

180 kr/NU 85 kr

Ha det gott!

         Stina Nilsson Bassell

Artikeln är skriven av Elza Zandi

Är att göra om och göra rätt verkligen rätt?

Nu när jag äntligen har kommit in i mina vanliga rutiner är jag sugen på att skriva. Som jag berättade om i förra inlägget har jag inte skrivit en enda rad på hela sommaren. Förra helgen tänkte jag passa på att återuppta bekantskapen med min dator och Word. Det gick sådär.

Problemet var inte att jag inte kunde skriva eller att jag hade skrivkramp, problemet var att jag inte visste vad jag skulle skriva. Först gick jag igenom min ”potentiella-noveller-lista” där jag har radat upp olika idéer som skulle kunna utvecklas till noveller men jag fick ingen känsla för några av mina gamla idéer. Sedan gick jag igenom internet för att läsa olika blogginlägg om böcker, bokrecensioner och noveller men inte heller det gav mig någon kreativ känsla inför det tomma bladet på Word. Jag gick även igenom mina böcker för att kanske få inspiration men det hjälpte inte heller. Det kändes väldigt frustrerande.

(mer…)

Artikeln är skriven av Elza Zandi

Tillbaka till verkligheten

Nu är det dags igen. Tillbaka till jobbet, rutinerna och kämpiga dagar. För min del har jag jobbat hela sommaren (som jag alltid gör) och inte hunnit med något annat, tyvärr. Innan sommaren var jag naiv och trodde att jag skulle få mycket skrivande gjort. ”Alla” snackar ju om att man ska passa på att skriva under sommaren. Men jag har faktiskt inte fått något skrivet gjort alls. Jag skäms att säga det men jag har nog inte ens öppnat min personliga dator alls.

Under hela sommaren har jag fått nyhetsbrev från alla möjliga håll om att det är dags att ta vara på sommaren och skriva romanen man har skjutit upp. Jag har läst inlägg på olika sociala medier där folk berättar att de tagit tag i sitt skrivande och ju mer jag läser sådant desto mer ångest får jag, för jag har verkligen inte skrivit en enda rad.

Därför är jag rätt glad att få återgå till det normala, tillbaka till verkligheten. För i verkligheten, i mitt normala vardagsliv som inte är fylld med sommarens äventyr vet jag att jag har tid för att skriva. Det är nu som mitt kreativa jag får komma fram och sträcka på sig. Det är nu jag skriver som bäst och mest! Jag vet inte vad jag ska skriva på, det är ju inte så att jag har något nytt projekt på gång men jag kan känna hur kreativiteten och fantasin frodas när vardagslivet väcks till liv. Nu håller jag tummarna för att jag kan producera någonting vettigt under hösten och vintern.

Hur känner ni? Är sommaren den bästa tiden att få något skrivande gjort?

/Elza*

Artikeln är skriven av Stina Nilsson Bassell

Lite om mycket

Efter fem år och snart nio böcker (sju utgivna och en på tryck, samt en som kommer i höst) så bollar jag med en drös förlag. Men vägen dit har varit ”ickesmärtfri”, icke skoningslös och icke enkel.
Det är ju val man får göra hela tiden. För när man väl står där med sina diktböcker, som hade varit på King Ink förlag och de bestämmer sig plötsligt för att minska radikalt på sin utgivning, då fungerar BoD som en snabb och enkel lösning på problemet.
Vad jag har upptäckt, när de väl låg på BoD, var att jag saknade den lilla personliga känslan. Och framför allt den personliga korrekturläsningen där samma människa korrekturläser som ska ge ut boken. En människa som känner för det jag har skrivit och tar hand om den som ett barn.

smatt_o_gott_omslag_fram

Nu hade jag redan givit ut tre böcker på ett mindre förlag, Bokförlaget K&R, så jag kände mig trygg i min otrygghetskänsla. Min första bok var där, en sagobok, samt två av mina romaner. Det var skönt att ha förlaget i ryggen, samtidigt som det brände i ryggen av ett kontrakt som var på tok för länge.
En alldeles för lång tid att binda upp sig på tycker jag nu, så här i efterhand, för skrivandet (ge ut böcker) handlar för mig om en frihetskänsla med orden. Det ska kännas fritt att kunna bolla med sin egen text efter en lagom tid. Inte att det blir en uppbundenhet, en kedjad tillvaro i en alltför lång tid. Visst förstår jag trygghetsperspektivet, men för länge ÄR för länge.
Nu när jag är med i Sveriges författarförbund så förstår jag hur viktigt det är att läsa igenom ett kontrakt och se så att det fungerar för mig. Men de första gångerna ett manus blir antaget är det bara ett stort JA och blicken är som en glass toppad med strössel.

Efter dessa två förlag Bokförlaget K&R, som är ett vanligt förlag och Books on Demand BoD, gav jag ut romanerna som e-böcker på Mimer förlag. Ett litet trevligt förlag som jag verkligen ville vara hos. Snygg hemsida och väl bemött.
Efter det så var det ett trevligt förlag som ville ge ut ”I mjölnarens spår”. Litet och gulligt förlag med en stor känsla för manuset, Ebes förlag. Likaså är det förlaget som sa ja till mitt andra manus ”Mannen i rocken”, en vuxensaga, ett litet och trevligt förlag. Manuset togs väl omhand av Sjuttonde förlag.

mjolnaren_omslag_skiss_mlogga3-9 april till ebes

Men ”I mjölnarens spår” hade jag faktiskt två förlag att välja mellan, en märklig känsla som jag aldrig trodde att jag skulle hamna i, men efter ett tag valde jag Ebes förlag. Det var inte så svårt, det bara kändes så starkt att jag absolut ville jobba med denna kvinna på Ebes förlag.
I ”I mjölnarens spår” fotspår följde några urfina kommentarer om manuset, som att jag ”gärna kunde skicka till oss igen om du skriver något nytt” eller ”vi vill samtidigt betona att vi har läst ditt manus med betydligt större intresse och mer intresse än vad som oftast är fallet” skrivet av ett förlag.
Eller ”Ditt manus var välskrivet och du har ett fantastiskt språk”, skrivet av ett annat förlag. Gissa om jag blev alldeles varm om hjärtat av det och andra kommentarer. Tack alla ni som gör att hjärtat bubblar till och magen känns varm.
Det varma räcker ganska länge, kanske till nästa projekt?

Det är väl som vanligt att det blandas upp med andra negativa tankar och känslor. För visst skulle det vara konstigt och tråkigt om man inte skulle ha dessa tråkiga och jobbiga känslor blandat, givetvis blandat, med goa och härliga känslor!

Vad jag vill säga med detta inlägg är att ”man tager vad man haver”, man står hjälplös och tar vad man får som okänd författare. Men ibland hamnar man så rätt, det är då man känner exakt vad man vill ha i denna hysteriska bokvärld där allting ska vara så stort. Stora förlag, stora annonser, stora manus och kanske stora fötter…

Ha det så bra och hoppas att jag har gett er någonting av mina tankar och ord. Vad vore livet utan ord? Ska vi skriva under på det?:)

Kram Stina

4524170_-böcker bild av thomas                                      Foto Thomas Filipsson
Bibliografi
Mannen i rocken vuxensaga 2015 på gång
I mjölnarens spår roman 2015 på gång
Luftens sötma dikt 2014
Sagan om häxan Märta saga 2013
Eko av natt roman 2013
Vattnets ådra dikt 2011
Andetag roman 2011
Eldens aska dikt 2010
Sagan om smått och gott saga 2010
Medverkat i Over Yonder diktsamling 2012
Medverkat i Tjugoen röster blandade dikter och noveller 2006
Medverkat i Svensk poet dikter 2011

Artikeln är skriven av Stina Nilsson Bassell

Tankar om vägen till tryck

Tankar om vägen till tryck  Nu är mitt manus på väg att bli en bok. Vilken känsla och Vilken känsla! Det hela är så dubbelt, det är en varm känsla i kroppen samtidigt som det pockar och drar i mig av ”det här är inte bra” och ”vad är det för skit jag har skrivit”?
”Nu lägger jag ner det här” säger plågsamma röster inom mig. Samtidigt som jag vet att det inte är sant, det finns bara inget sätt att göra det på än att SKRIVA det.
Alla berättelser som finns där utanför och i en. De många beskrivningarna som bara väntar på att få bli levande. Det kalla som vill bli varmare, eller tvärtom.
Det är bara så det är, livet och jag. Så ”sorry” ni som tänker att ”det får väl vara bra någon gång”. Det finns inget annat sätt för mig att få ur mig allt jag har, och jag har mycket kvar att ge. Liksom vi alla har så mycket att dela med oss av. Så skriv snälla ni, skriv av er av era plågor eller lyckor. Gör det, säger jag er fast jag vet att vägen är en besynnerlig stig.

Vägen dit var lång och snårig, vägen till att manuset var på väg att bli just en bok. Den har gått genom valsar och hamnat på många datorskärmar. Till slut låg den i händerna på en ivrig och duktig ”bättrapåare”. Med hennes hjälp svettades vi tårar och skavde våra fingrar mellan tangenterna. Till slut hamnade vi i en pöl och vi kunde simma i lugnare tempo.
Men innan denna märkliga händelse svävade små, ljusa, moln över mitt manus som tog sig formen av flera universala hjärnor och hjärtan. Små mirakel fyllda av entusiasm och känsla, av kunskap och medmänskliga hjärtan.
Innan allt detta stora ”bygge” fanns det oroväckande många nedslående svar. Nejen haglade in. Men gav jag upp? Nej, jag gjorde inte det!
Och här står jag nu, jag sitter faktiskt just nu och skriver, väntar på hur trycket ska bli.
Ska det bli bra? Är färgerna rätt? Sitter allt på rätt plats? Och slutligen, är detta bra?

Det är i en lugnare andning som jag går in i nästa fas, den med att likt en myrslok få folk att fastna för just min bok. Jag måste spinna på ett enormt nät nu, jag vet, det är så det är i nätbranschen. Nej, jag menar bokbranschen.
Vi får väl se. Men vad jag vet är att denna gång är det större för mig. På något sätt större. Fråga mig inte varför, kan det vara för att sidantalet är fler?
Nej och ja, nej för att det handlar om innehållet som är mycket bredare än vad jag har haft i mina romaner. Och ja, fler sidor blir fler saker att stuva omkring. Det säger ju sig själv, om ni trodde det var tomma sidor som jag hade att bjuda på så trodde ni fel
Nej, innehåll kan jag garantera er att det är, men vad ni sedan tycker om det, kan bara ni avgöra.

Tack för att jag fick slänga ur mig lite av lyckan och läskigheterna, av gnistor och förvirrelse.

Kram Stina

IMG_0075