Artikeln är skriven av Matilda Birath

Löftesrikt

Nya år betyder nästan ordagrant nya löften. Om nya tider, nya planer och nya möjligheter.Vi har haft lyckan att inleda 2013 med de bästa tänkbara nya minnena och äventyren.

DCIM100GOPRONyårsdagen dök vi i Stora Barriärrevet, blickade ut över en väldigt vit Whitehaven Beach i Whitsunday´s skärgård och veckan senare välkomnande jag med tårar min bästa vän som steg ut från flygplanet här i Australien. Fem stycken vackra vänner har vi huserat här hemma i närmare en månad som innehöll än mera stränder, varma nätter, sightseeing, tusen skratt och ytterligare avbockningar på bucketlistan; dykning med hajar och havs-sköldpaddor och att krama en koala.

Nu har vi hamnat tillbaka lite i verkligheten. Våra vänner är tryggt hemma i kylskåpet igen, och vi har klarat oss igenom cyclonen Oswald med vattenskadade heltäckningsmattor och mögel utveckling i taket som enda vittne. Det är varmare än någonsin. Det är nu löftena som glatt skålades eller tyst bestämdes då klockan slog tolv den 31 december kickar in.

Nog för att jag är mycket för skålande och ljudligt yttrande löften vitt och gärna brett, de löftena som mest lovar bättre hälsa och sundare vanor, så gav jag mig själv detta år ett tyst löfte. 2013 är året då min bok ska bli klar.

Klar i den omfattningen att den ska skrivas ut och papperssidorna ska kännas tunga som en bok (åtminstone en pocket) då man plockar upp den i handen. Struktur och kapitel ska dit. Början till slut och allt däremellan. Klar för slutgiltig korrläsning. Jag inser att det kräver planering och en herrans massa delmål. Jag hoppas ni inser att det betyder att ni kommer matas med mycket frustration och jag kan även tänka mig en hel del dravel som jag känner att jag behöver ge luft åt. Döm mig inte för hårt då jag gråter i mina uppdateringar, skrattar hysteriskt eller kastar datorn i backen mellan inläggen.

En månad av vilande fingertoppar är ivriga att komma igång. Som med att cykla tar det bara någon sekund innan de hittar fram till rätt bokstav på tangentbordet igen. Huvudet tar något längre på sig att hitta rätt Jag börjar med ett ord och ångrar mig genast, skriver sen fem stödord och raderar dem lika snabbt. Tänker ut tio meningar i huvudet som inte kommer ut likadant på skärmen. Inget känns rätt på tungan och rådvillheten härskar. Dock är jag mer än någonsin bestämd i att 2013 ska bli det år jag faktiskt håller mitt löfte. Jag tänker mig, att med en sådan start till detta år, kan fortsättningen inte annat än att bli fantastisk. Nu kickstartar vi 2013, hepp!

Artikeln är skriven av Matilda Birath

Vi flyttade runt jorden och jag ska skriva en bok

Jag har en väldigt romantiskt bild av författarskap.

En liten laptop på ett gammalt nött bord med lådor, som när man drar ut dem fastnar halvvägs och luktar gamla böcker och metall. En knarrande öronlapps fåtölj man får plats att korsa benen i. Luta sig tillbaka i och med öronlappar så stora och rygg så mjuk att de gömmer en när man lutar sig tillbaka. Ett stort askfat i kristall på skrivbordet som aldrig blir fullt eller grått av askan utan alltid bara har en perfekt brinnande cigarrett på kanten. Vita fluorgardiner i en fladdrande vind som när vinden ligger rätt avslöjar en utsikt mot en horisont bakom blått hav.

I verkligheten är det ett självplågeri. Lite som det kanske är för aktörer att tänka sig in i en roll så sugs jag tillbaka till det jag som är desperation och känslor. Man fastnar, trycker delete, skriver om, tappar tråd eller hoppar på ett nytt stycke.

Men så kommer det där, som får fingrarna att flyga över tangenterna och fylla rad efter rad men underbara ord. Tio kilo lättare efteråt. Min bok är en självupplevd saga om just det, desperation, depression, vikt och ångest.

Jag har också alltid tänkt mig att jag är en sån som ska skriva en bok en dag. Den finns ju där i mitt huvud och jag har läst den hundra gånger om. Kanske har det där ska:et bidragit till skrivkrampen från första början. Vi flyttade från Sverige till Australien och jag försöker nu skriva på den utnötta boken i mitt huvud.
Jag tror jag såg författardrömmen kristallklart framför mig bara genom att se ett varmare land.

Men att skriva handlar inte om romantik eller havsutsikt. Att skriva är för såna som mig ett kall. Vi som inte utvecklar kreativitet eller tankar lika bra med uttalade ord. Boken ska inte skrivas, den bara behöver blir skriven.

Följer ni mig, kommer ni stöta på sådana här texter. Reflektioner om skrivande och stycken lånade ur min bok, frustration och glädje i skrivandet. Att inte kunna skriva och diskussioner hur man kommer bort från skrivsvackor. Om att flytta runt jorden, bo och leva där och om skrivande glädjen är grönare på den sidan.

Jag bor tillsammans med min fästman i Queensland, Australien och jag jobbar deltid inom clothing retail, den andra halvan skriver jag bok.