Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Dödsbädden sätts upp av Värmlandsteatern

Jag har alltid haft en speciell relation till det skrivna ordet. Till språk överhuvudtaget.

Livet är så mycket större än ord, språket är bara ett verktyg som vi använder för att kommunicera våra tankar, känslor idéer. Och alla verktyg begränsar, även om de är tillverkade för att vara oss till hjälp.

Jag har läst massvis med böcker under mitt liv – skönlitteratur, facklitteratur, poesi, essäer etc. Jag läser även tvångsmässigt all text som finns på chipspåsar, mjölkpaket, restaurangmenyer… ja – allt text som mina ögon fångar upp.

Så är jag också dataprogrammerare, ett yrke som går ut på att skriva text som ger instruktioner till datorers inre att uppföra sig exakt som jag vill. Och jag designar databaser som håller enorma mängder information i sitt inre.

Om ingen skulle kunna tolka informationen vore den meningslös – om ingen förstod mitt språk vore jag ensam.

Vi delar språket mellan varann, vi vet alla att ord kan luras, måla upp fantastiska men helt felaktiga bilder i människors hjärnor, att reklambyråer, företag och politiker kan hamra in budskap som påverkar vårt sätt att se på världen… men vi vet också att orden ibland kan träffa helt rätt, uttrycka våra känslor så att vi ryser av glädje…

För några år sen provade jag att skriva dramatik. Det visade sig att det passade mig bra. Alla människorna i mitt huvud kunde plötsligt prata med varann på ett otvunget och rättframt sätt. Eller på ett tvunget och tillbakadraget sätt. Sanningar och lögner kastades runt mellan aktörerna, förhoppningar, drömmar och besvikelser. Liv och död, ljus och mörker.

Värmlandsteatern utlyste i våras en tävling för att hitta lämpliga manus till sitt årligen återkommande evenemang EN3´ (uttalas entré).

Jag skickade in min pjäs Dödsbädden, och för ett tag sen fick jag beskedet att den vann tävlingen tillsammans med en annan pjäs.

Den 21 september har den premiär i Karlstad, och min fru och jag kommer att åka dit för att bese föreställningen. Det ytterst lilla jag fått ta del av hittills verkar mycket lovande – jag är helt säker på att det blir en omtyckt historia.