Artikeln är skriven av Hanna Caroline

Jag har inte läst många böcker i mitt liv

Jag har inte läst många böcker i mitt liv. Men däremot har jag lyssnat på flera hundra, kanske tusentals.
För mig kryper det i ögonen om jag läser för länge och en dov huvudvärk kan smyga sig på. Därför vill jag slå ett extra slag för ljudböcker här i bloggen.

Själv brukar jag lyssna på tunnelbanan till och från jobbet, hemma innan läggdags men också på semestern om det är för soligt för att orka läsa. Just nu finns det ett erbjudande i appen Rabble (på mobilen) på trettio dagars gratis lyssning på ljudböcker med tjänsten Storytel. Man laddar hem appen Rabble i mobilen och letar upp Storytel på fliken webberbjudanden.

Några av mina favoriter som ni borde lyssna på är såklart ”438 dagar” med Martin Schibbye & Johan Persson, och självklart Jonas Jonassons ”Analfabeten som kunde räkna”, om man nu hunnit läsa ut ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” såklart..

Till er som inte prövat ljudböcker, eller kanske har dålig syn eller lätt får ont i huvudet av läsandet, kan jag bara tipsa om att ni helt klart borde ge ljudböcker en chans.

Några ljudböcker som jag rekommenderar

Några ljudböcker som jag rekommenderar

/ Hanna Caroline, student och jobbar på rabble.se

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Vad är Författartips?

När detta skrivs är det drygt 600 själar som gillar Författartips på Facebook, och mer än en miljon besökare har tagit del av mina sajter. Kanske är det på sin plats att berätta lite om bakgrunden till Författartipsprojektet?

Det började en kulen höstdag i nådens år 2009. Jag frågade i all ödmjukhet mig själv:

”Nu har jag skrivit noveller, romanutkast och poesi i tjugo år, jag har läst fler än tvåtusen böcker – ska jag försöka dela med mig av vad jag kommit fram till?”

Svaret blev JA. Och så började jag att arbeta med min Författartipssajt.

I anslutning till planerandet och skapandet av sajten kom jag på att jag behövde en blogg också – Författartipsbloggen. Jag tänkte att den skulle vara den dynamiska aspekten av projektet, och sajten den statiska.

Det vill säga, sajten skulle vara plattformen för de tidlösa tekniker en författare behöver för att skriva ett poetiskt stycke, en novell eller en roman, och bloggen skulle vara ett ställe där mer spontana idéer fick sitt utrymme.

Jag hade också en idé om att fler än jag skulle dela med sig av sina skrivtips, och på den här sidan hittar du alla de som bloggar på Författartipsbloggen!
(Vill du också dela med dig av dina kunskaper om skrivande? Anmäl ditt intresse här!)

Parallellt med att jag försökt inspirera andra att skriva har jag skrivit själv, bland annat pjäser. Jag har rönt vissa framgångar i Riksteaterns stora manustävling NY TEXT!, och mina dramatiska texter har jag samlat på sidan Produktion.

Under åren som gått har jag fått massor av mejl i skrivrelaterade ämnen, och så småningom bestämde jag mig för att öppna en frågelåda för alla som har frågor om skrivande – Skrivakuten!
Vilket har lett till att jag har en ständig kö av spännande undringar att försöka besvara…

Och förra året, 2012, ställde jag upp i NaNoWriMo (allt du behöver veta om den tävlingen hittar du här), och i samband med det gjorde jag två instrumentala låtar – varför vet jag inte riktigt, jag fick väl inspiration helt enkelt :-)

Självklart fixade jag en sajt där jag så småningom la ut resultatet av den tuffa skrivmånaden – en (oavslutad) roman som heter Kommissarie Karlsson och kvinnan som inte ville dö.

Och som medlem i NaNoWriMo-communityn samlade jag på mig en massa bra nano-skrivtips från de andra deltagarna – om du själv är sugen på att delta, kolla den gärna.

Som en fågel från himlen kom så idén om ett litterärt magasin. Ett ställe där texter får tala till oss på sitt eget unika sätt.

Inte stort, inte svulstigt – bara personligt och intressant. Och resultatet blev Sveriges minsta litterära magasin – SPARV.

SPARV har än så länge kommit ut med ett nummer, men fler kommer givetvis, och nån gång i höst öppnar slussarna igen. SPARV finns på Facebook och Twitter, och ger dessutom ut ett Nyhetsbrev – anmäl dig direkt, så får du info om när du kan skicka ditt bidrag till nästa nummer!

Sist och kanske minst – jag har också en helt privat sajt där jag delar med mig av min syn på diverse ting – mina aspekter, om man så vill…

Ja, nu vet du mer om Författartipsprojektet, och kanske även om mig :-)

Artikeln är skriven av Matilda Birath

Hallå Herr Karaktär?

De första kapitlen är äntligen på plats.

Omskrivna en miljon gånger och än har de inte sett slutet av korrläsning. Men de står där, väldigt ståtliga. De är ingenting som jag tänkt mig från början, de har skapats av mitt huvud lite nu och då. Och de är bättre än vad jag någonsin kunnat planera eller schemalägga för.

Jag önskar jag kunde säga att jag suttit helt begraven i dataskärmen, att fingertopparna fått permanenta avtryck av bokstäverna på tangenterna. Att en kopp starkt kaffe med mjölk stått halvdrucken, bortglömd och ljummen bredvid datorn. Det är så jag inbillar mig att ”alla andra” skrivare jobbar. Viker inte en tum från planerad skrivperiod, skriver i fas, sprutar idéer i flöde.

IMG_2157

Som ni märker har jag mycket nära till fantasier. Men jag vill så gärna ha en plan, arbeta efter ett mönster. I verkligheten är det inte alls så det gått till. Jag önskar jag hade tålamod nog att alltid skriva rakt igenom mina fastsatta skrivtider, hålla mig till mina planer och djupdyka in i skrivandets värld. Istället skapar jag gärna scenarion i huvudet som gestaltar den perfekta tidslinjen om HUR jag ska skriva när jag skriver. Tänker, drömmer och fantiserar om en perfekt planerad balans och om en bok som är klar.

Den karaktär jag sitter och väntar på har alltså inte varit här väldigt ofta. Den som lätt svingar sig upp ur sängen en sovmorgon och skriver bort timmar och dagar enligt plan. Jag börjar tvivla på hans existens som den perfekta drömprins jag byggt upp honom till, jag tillbringar istället all tid att vänta på honom med mina fantasier.

Jag har byggt upp en avundsjuka för det luftiga begreppet ”alla andra”, alltså de som skriver enligt den här perfekta tidsplanen jag själv vill åt. Där man inte gör avstickare till skafferiet eller dagdrömmer på ebay. Blir rent ut förbannad för att jag inte i realtid arbetar i samma flöde med samma karaktär och enligt den perfekta planen i mina tankar utan lättare drömmer mig bort. Men likaväl förbannar jag mig själv och mina livliga tankar, min brist på prinsen som inte verkar hitta rätt. 

 Att skriva har för mig öppnat mina ögon väldigt märkbart. Jag tycker om att reflektera kring varför jag väljer vissa ord, för de väljs alla med noga utvald precision, eller varför jag uttrycker mig på visst sätt. Hur har mitt sätt att skriva skapats? Det är inget inlärt på samma sätt som det sätt vi går eller pratar är inlärt. Det skapas bara när vi skriver, och ju mer jag skriver desto mer nisch får jag på mina meningar. Min fästman läste för första gången igenom de första kapitlen jag nu fått till och gav mig kommentaren ”det är väldigt du”.

Varför krävde jag att få veta, och hur kan du se det, du har inte läst mig tidigare. Han svarade att han inte visste, men att det var bara jag, sättet jag pratar, sätter jag uttrycker mig, sätter som jag bara är.

Det träffade mig lite oväntat, att sätter man skriver på reflekteras av flera saker än bara hur du, som ett exempel, pratar. Skrivandet sitter i hela din personlighet, hur du för dig och hur du tänker. Skrivandet reflekterar så många olika aspekter av saker som händer och olika humör i olika tider i ditt liv. Avspeglar ditt sätt att ta in saker och reagera på livet. Oavsett vad du skriver, fiction, verklighet eller kärleksroman.

Och däri finns ingen planering, ingen karaktär och inga mål, det bara blir. Jag vill vara den uträknande, skriva listor och planera, men bara det är inte hela min person. Jag kan vänta på min karaktär att komma hit och önska att han ska skynda sig, rusa in och slå till mig på fingrarna och beordra mig till fokusering och skrivning. Men medan jag väntar kommer jag att fantisera, det är ingenting han kan göra något åt. Och det är i de där fantasierna min magi händer, ett scenario som blir två, till hundra, till tusen och när karaktären hinner ikapp har jag tillsammans med fantasin hittat just den biten jag behövde, för att börja på nästa kapitel.

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Miljöbeskrivningar – hur skriver man såna?

Hur gör man för att skriva en miljöbeskrivning

som inte tråkar ut läsaren – utan istället förstärker berättelsen?

Svaret hittar du på min Författartipssajt: fyra magiska tips som hjälper dig skriva den perfekta Miljöbeskrivningen!

Du känner säkert till att synen på miljöbeskrivningar har ändrats en hel del de senaste åren.

På den gamla goda tiden smyckades en novell eller roman av noggranna studier av aktörernas omgivningar. Ett par sidor miljöbeskrivning på raken var inte helt ovanligt…

Numer har vi lite andra krav på de berättelser vi läser – det ska hända nåt, vi har ingen lust att få en statisk tavla beskriven för oss.

Men självklart vill vi också få ett hum om miljön, det blir ju underligt annars.

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Vad ska jag skriva om?

Har du svårt att komma på en bra intrig?

I såfall är du inte ensam!

En hel del mejl som dimper ned i min brevlåda handlar om problemet med att komma på en intrig, och jag brukar ge lite förslag på kreativa metoder för att få igång hjärncellerna och självförtroendet.

Med tiden har jag börjat inse att detta är ett ganska vanligt bekymmer, våra hjärnor är ju faktiskt inte gjorda för att hitta på färdiga intrigidéer!

De senaste veckorna har jag ägnat mig åt att bygga en stor databas med ord och meningsfragment som via en särskild algoritm slumpmässigt väljer passande kombinationer för att i slutändan framställa en helt unik intrig!

Systemet rymmer flera miljarder(!) intrig-kombinationer, så du kan vara säker på att idén blir ”din egen”.

Hela denna process tar bara bråkdelen av en sekund när du väl trycker på ”intrig-knappen”!

Prova själv Intrig-skaparen, och berätta gärna i kommentarsfältet om du fick nån bra/rolig idé :-)