Artikeln är skriven av Richard Andréasson

”Han har karaktär”

Jaha, nu börjar jag skriva här, mitt första inlägg.

Jag tänkte ta upp det här med att skapa trovärdiga karaktärer i sina alster. Ett vanligt misstag är nämligen att författare gör sina karaktärer alldeles för mycket ”Kalle Anka”, alltså serietidningskaraktärer utan större djup. Jag har läst ett antal böcker med platta karaktärer och gör allt för att motverka det.

För det första, glöm det där med god och ond. Ingen är rakt igenom god och ytterst få är rakt igenom onda. Möjligen skulle en klinisk psykopat kunna kallas för ond. Jag vet att man gärna kan bli lite överförtjust i sin hjälte och gärna göra den till en superhjälte. Det finns inga perfekta människor och såvida du inte skriver om en superhjälte bör du undvika att aldrig någonsin smutsa ned din karaktär. Ibland tänker man fel, ibland gör man fel.

En annan sak som jag tycker är svår att förstå är varför vissa karaktärer tycks ha ett psyke av granit. Det spelar ingen roll vad som händer, vem som dör eller någonting, personen fortsätter obehindrat framåt. Mest sorgligt är det när författaren tar livet av en närstående till huvudkaraktären, som bryter ihop, för att sedan agera fullt normalt i nästa kapitel igen.

Och så har vi det här med talspråket. Dialogerna måste flyta. Sätt dig och läs dialogerna som ett teatermanus, se till att varje replik ligger bra i munnen. Vissa författare (jag skall inte hacka på någon särskild) skriver dialoger som känns så tafatta, fel och taffliga som det kan bli. Tänk på att alltid skriva som du tror att personerna faktiskt pratar.

Och här kommer det viktiga. Ge din karaktär en egen röst. Alla har olika talspråk och sätt att formulera sig ute i livet. För in det i boken. Jag har läst romaner som inte innehåller ett enda kraftuttryck. Det förvånar mig, jag känner människor som svär i varenda mening. Och gråtjuven Svenne talar kanske med rejäl söderslang, medan greven gärna slänger in franska uttryck här och var. Svenne säger snacka eller tugga, greven tala eller konversera. Det är dessa små, små detaljer som gör det lilla extra. Att man ger karaktärerna sin egen röst, riktiga repliker och verklighetstrogna känsloliv.

Jag råder dig att stiga upp från datorstolen och gå ut. Sätt dig på ett café i staden och se på människorna. Hör hur alla talar (eller tuggar, om du föredrar det), se hur människor reagerar och skapa dina karaktärer utifrån det. Och ser du något speciellt på stan, memorera det och ta med i miljöbeskrivningen. Det gör jag själv ofta.

Om du baserar en karaktär du skriver om på en riktig person i din närhet, se då till att tillbringa mycket tid med personen och observera personens beteende, talspråk och reaktionsmönster.

Så, det var allt för den här gången. Ge nu karaktären liv, så får din berättelse liv!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Fyll din berättelse med spännande människor!

Vad är en berättelse egentligen? En roman eller en novell, vad är hela grejen?

Jo, det är en historia om människor (också i de undantagsfall djur har huvudrollerna så har de mänskliga tankar och känslor). Människor som kämpar sig fram genom livet, som har drömmar, mål, utmaningar, motgångar, framgångar, människor som föds och människor som dör…

Underligt nog skrivs mängder av böcker fyllda av personer som inte känns ett dugg trovärdiga, och kanske inte ens intressanta.
Underligt därför att det ju är människan som hela tiden står i centrum. Utan aktörer, ingen historia. Men, när det gäller Dig är detta självfallet inget bekymmer – du vet ju redan hur viktigt detta är, och du vet också ungefär hur man går till väga när man låter bilden av en karaktär fördjupas ju längre historien går.

Vill du fräscha upp dina kunskaper, och kanske få lite nya tips och infallsvinklar, bör du besöka sidan Så skapar du en aktör på min författartipssajt.

Där kan du också ta del av ett matnyttigt ”Aktörsprotokoll” – do not missa :-)