Artikeln är skriven av susanne

Schemalagd skrivning på onsdag 7-16.

Stephen Kings självbiografi/skrivartipsbokAtt skriva-En hantverkares memoarer” kan nog vara ett av de bästa lästipsen till den som står i startgroparna för att påbörja ett författarskap.

Den är sprängfull av både handfasta skrivtips och allmänna tankar kring vad det är att vara och, kanske framförallt, att kalla sig författare. Ett av tipsen har dock fått mig att fundera en hel del den senaste tiden. Det handlar om att man som seriös författare ska schemalägga skrivandet så att det blir ens huvudsyssla.

Stephen berättar om hur han satt vid sin skrivmaskin på dagarna och hur hans (förstående) blivande fru pysslade med annat som att dra in stålar. Plötsligt såldes ett litet manus om en high school-tjej som har övernaturliga krafter och sen vet vi alla hur det gick för Stephen King. Därmed inte sagt att skräckfarbrorn bara satt och skrev utan att dra in minsta krona till sitt hus men det är ändå tydligt att Stephen King anser att man som författare måste se till att skrivandet alltid kommer först.  I boken berättar han till exempel om hur han ska skriva ett visst antal ord per dag och sen är det inte mer med det.

Jag har lekt med tanken på vad som skulle hända om jag provade detta på mitt eget liv. Nyinflyttad i en ganska dyr våning(med mina snåla mått mätt) och med räkningar i vrårna skulle jag känna mig ganska jobbig om jag plötsligt sa till min pojkvän att han får dra hela lasset nu, för jag ska skriva. Finns inte tid för annat. Jag bjuder igen om några år, älskling. Förhoppningsvis. Kanske hade jag köpt en svart basker och lite rulltobak också.

Det finns så klart en poäng i att man som författare måste brinna för skrivandet, och det gör jag absolut. Det är bara det att jag inte alltid har tid. Även om man bortser från att det för tillfället inte skulle bli någon vidare fin fisk på vårt skrangliga köksbord om jag lade ner allt annat för att sitta och skriva mellan åtta och fem, så känns det inte riktigt okej att sitta och svettas ut ord om jag inte har något att säga. För mig funkar det inte att sätta mig vid datorn och tålmodigt vänta tills inspirationen kommer. Däremot släpper jag gärna allt jag har när jag får en idé. Ibland går det flera veckor mellan idéerna men just nu känns det som det måste vara så för att skrivandet inte ska börja kännas som en plikt.

Alla som läst någon av Kings böcker vet att kvantitet och kvalitet sällan är motpoler i hans berättelser, men för mig skulle det inte bli bra om jag bara satt och skrev, skrev och skrev på fasta tider.

Fast visst låter det vackert att kunna tillbringa hela dagarna med att skriva? Förutsatt att man har något att skriva då, vill säga. Jag önskar jag kommer kunna lägga ner det mesta av min tid på det någon gång i framtiden. Men just nu kommer vardagen emellan (och ibland även ett gammalt avsnitt av Americas Next Top Model). Betyder det att jag är feg, slö, en oäkta författare eller allt på samma gång?  Inte om ni frågar mig i alla fall. Fast jag är partisk. Som jag skrivit i ett tidigare inlägg här på bloggen så tycker jag ju att alla får vara författare på deras eget vis, det viktigaste är att man tror på sig själv. Jag skriver massor, säkert mer än Stephen King när jag har något bra i huvudet, men jag kan helt enkelt inte tvinga mig själv att skriva som om det vore ett skiftjobb.

Men tänk om jag hade varit en världskänd, erkänd och ökänd författare om jag bara sett till att sitta och svettas över tangentbordet hela dagarna istället för att göra annat? Det vore intressant att höra hur ni som läser Författartipsbloggen tänker kring ert skrivande. Skriver ni när andan faller på eller enligt ett schema? Är det något man borde försöka lära sig?