Artikeln är skriven av Matilda Birath

Löftesrikt

Nya år betyder nästan ordagrant nya löften. Om nya tider, nya planer och nya möjligheter.Vi har haft lyckan att inleda 2013 med de bästa tänkbara nya minnena och äventyren.

DCIM100GOPRONyårsdagen dök vi i Stora Barriärrevet, blickade ut över en väldigt vit Whitehaven Beach i Whitsunday´s skärgård och veckan senare välkomnande jag med tårar min bästa vän som steg ut från flygplanet här i Australien. Fem stycken vackra vänner har vi huserat här hemma i närmare en månad som innehöll än mera stränder, varma nätter, sightseeing, tusen skratt och ytterligare avbockningar på bucketlistan; dykning med hajar och havs-sköldpaddor och att krama en koala.

Nu har vi hamnat tillbaka lite i verkligheten. Våra vänner är tryggt hemma i kylskåpet igen, och vi har klarat oss igenom cyclonen Oswald med vattenskadade heltäckningsmattor och mögel utveckling i taket som enda vittne. Det är varmare än någonsin. Det är nu löftena som glatt skålades eller tyst bestämdes då klockan slog tolv den 31 december kickar in.

Nog för att jag är mycket för skålande och ljudligt yttrande löften vitt och gärna brett, de löftena som mest lovar bättre hälsa och sundare vanor, så gav jag mig själv detta år ett tyst löfte. 2013 är året då min bok ska bli klar.

Klar i den omfattningen att den ska skrivas ut och papperssidorna ska kännas tunga som en bok (åtminstone en pocket) då man plockar upp den i handen. Struktur och kapitel ska dit. Början till slut och allt däremellan. Klar för slutgiltig korrläsning. Jag inser att det kräver planering och en herrans massa delmål. Jag hoppas ni inser att det betyder att ni kommer matas med mycket frustration och jag kan även tänka mig en hel del dravel som jag känner att jag behöver ge luft åt. Döm mig inte för hårt då jag gråter i mina uppdateringar, skrattar hysteriskt eller kastar datorn i backen mellan inläggen.

En månad av vilande fingertoppar är ivriga att komma igång. Som med att cykla tar det bara någon sekund innan de hittar fram till rätt bokstav på tangentbordet igen. Huvudet tar något längre på sig att hitta rätt Jag börjar med ett ord och ångrar mig genast, skriver sen fem stödord och raderar dem lika snabbt. Tänker ut tio meningar i huvudet som inte kommer ut likadant på skärmen. Inget känns rätt på tungan och rådvillheten härskar. Dock är jag mer än någonsin bestämd i att 2013 ska bli det år jag faktiskt håller mitt löfte. Jag tänker mig, att med en sådan start till detta år, kan fortsättningen inte annat än att bli fantastisk. Nu kickstartar vi 2013, hepp!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Tio fenomenala tips till dig som tänker börja skriva en roman!

Du har säkert redan hunnit upptäcka att det finns en hel massa fällor längs din skrivarväg.
Min teori är att ju mer man känner till om dessa fällor, desto större chans har man att undvika dem.

Men man kan också helt enkelt välja en väg där fällorna är färre, och en sån väg försöker jag peka ut med hjälp av följande tio fenomenala tips till dig som tänker börja skriva en roman!

1. Skriv sånt du själv vill läsa

Det här kanske är det viktigaste tipset av dem allihop. Av nån anledning tror många blivande författare att romanskrivande kräver ”upphöjdhet”. Intrigen, aktörerna, inramningen, den första meningen… allt!
Det är lite som med människor som är fantastiska talare – direkta, tydliga, underhållande – men som slår knut på sig själva när de börjar skriva eftersom skrivandet är ”något annat” än att prata.

Men är det verkligen så? Rent generellt bör vi sträva mot att skriva lika direkt och tydligt som när vi pratar om något viktigt, och när vi skriver en roman bör vi skriva en bok vi själva skulle vilja läsa.

Du har två saker att hålla reda på. För det första – vilken typ av bok är det du vill skriva? Deckare, SF, chick-lit, klassisk roman, thriller…? Och för det andra – vad den ska handla om.

Gillar du skräckromaner? Skriv en skräckroman. Älskar du hundar? Se till att få in minst en hund i din berättelse. Är du amatörastronom, eller kanske intresserad av matlagning? Se till att låta en spinnande elektronstjärna, en jättelik kvasar, eller en god vegetarisk sallad spela en viktig roll.

Om du gillar deckare, men avskyr tåg… låt då inte din deckare utspelas på en järnväg.
Det är ju faktiskt så att när du väl bestämt dig för typ och handling så kommer du att leva nära boken i minst ett år – och visst låter det smart att du under denna tid upplever närhet och kärlek till ämnet, och att det handlar om nåt du vill lära dig mer om?

Se till att de etthundratusen orden du ska skriva också är något du själv vill läsa!

2. Du måste tycka om innehållet i din berättelse

Romaner tar lång tid att skriva. En roman kräver allt du har av envishet, talang, insikt och skrivförmåga.
Romanen kommer att göra slut på ditt lager av roliga eller hjärtskärande öden. Den kommer att plundra din barndom på minnen. Den kommer att äta upp dina vänner levande och spotta ut dem i (förhoppningsvis) fiktionsform.

Förr eller senare kommer uppslagen att sina, din energi kommer avta, och när det händer kommer du att få lära dig (möjligen den hårda vägen) att det enda innehåll som duger för att ta dig igenom detta maraton är innehåll som du verkligen bryr dig om.

Det måste vara så att du personligen bryr dig om dina aktörer, om berättelsens tema, om det som står på spel… För om du inte gör det, kommer din bensin att ta slut innan du har nått slutdestinationen. Och det vill du väl inte råka ut för?

3. Hellre en dåligt skriven sida än ingen alls

Om du ska printa ut en enda regel och sätta upp i en fin ram över ditt skrivord så är det den här.
En dåligt skriven sida för en massa bra saker med sig: den för berättelsen framåt, den ger dig en chans att utveckla dina aktörer, den kräver att du skriver åtminstone en del av en scen, den får dig att ta dig an din inramning – och så vidare. Dessutom växer din hög med skrivna sidor, vilket rent psykologiskt kan ge dig en skjuts.

Och vad händer om du gör något av ovanstående på ett dåligt eller rentav uselt sätt?
Jo, du har lärt dig hur du inte ska hantera en del av ditt material. Men den största fördelen är att din sida kan skrivas om. Den kan förbättras.

En tom sida är noll, eller rentav ännu värre, eftersom den tomma sidan visar upp ett område som du inte vågar ge dig in i. Och om du låter sidan stå på noll tillräckligt länge finns risken att du till slut överger din bok.

4. Det fullständigt perfekta är inte och har aldrig varit möjligt

Ett sätt att definiera en roman är: en roman är ett omfattande prosastycke med ett eller flera fel i.
Din bok kommer inte att vara perfekt. Dina sidor, stycken och meningar kommer inte vara perfekta. Och du kan inte låta dig stoppas av denna vetskap.

Om du är missnöjd med något du skrivit har du två valmöjligheter. Antingen skriver du om direkt, eller så låter du det vara tillsvidare och fortsätter skriva på resten av din berättelse. Du kan alltid fixa till det senare.

Ett tips är att du inleder varje skrivpass med att gå tillbaka och läsa det du skrivit de senaste tre eller fyra dagarna. Det ger dig en chans att förbättra (eller att förkasta och helt skriva om) det du inte gillar, och dessutom kommer du in i den stämning du hade de tidigare dagarna. Vilket leder till ett mer sammanhållet manuskript.

En annan fördel är att du slipper möta en tom sida i inledningen av skrivpasset – du är redan inne i skrivandet när du kommer dit. Att börja med en tom sida är mycket svårare – i alla fall för mig.

5. Att få det på pränt är viktigare än att få det rätt

Det här är en variant av det fjärde tipset. Du måste ta sig från punkt A till punkt B på något sätt. Din aktör är fångad i en grotta, och du behöver få hen därifrån. Eller kanske en aktör måste berätta något viktigt för sin dotter.

Få det på pränt, skriv ned det, även om det inte blir perfekt eller ens bra. Du behöver flytta berättelsen framåt, komma vidare, du vill få dina aktörer att interagera. Trots att du inte är helt nöjd med alla detaljer har du ändå kommit ett stycke till i din roman. Du kan förbättra eller skriva om det senare. Nu är du redo att gå vidare med nästa del av din berättelse.

6. Gestalta!

Du som träffat på mig tidigare vet att detta är något jag ständigt återkommer till.
Ett vanligt bekymmer är att berättelsen inte ens kommer ur sängen på morgonen. Aktören som ligger där har så mycket tankar och känslor som beskrivs… men tänk filmiskt en liten stund. Låtsas att det är en stumfilm, och att berättaren avlidit – hur kan du gestalta det du vill säga?

Kanske du har en huvudperson som är synnerligen framgångrik – hur skildrar du snabbt att så är fallet om du inte får räkna upp alla styrelseuppdrag och miljonbonusar som kretsar kring aktören?

Fundera på det en stund! Du får gärna ge förslag i kommentarerna nedan.

7. Undvik generaliseringar – var specifik

Våra liv är specifika och fyllda av unika detaljer. På morgonen klär vi på oss – visst. Men vi väljer också ut särskilda kläder, med vissa färger och enligt en speciell stil. Och dagen vi vaknar upp till är inte bara en tisdag eller en onsdag, det är även varmt eller kallt, mulet eller soligt, fuktigt eller torrt.

När du varit på en resa och kommer tillbaka kanske nån frågar dig: hur var din resa?
Om du då svarar ”Kanonbra” och inget mer får man ingen bild av hur det faktiskt var. Men om du berättar några detaljer, till exempel att en råtta kastade sig över dig andra kvällen du duschade på hotellet, eller att du deltog i en orienteringstävling anordnad av stadens borgmästare och att du kom näst sist av trehundraåtta löpare, då blir bilden desto tydligare.

Detaljer får saker och ting att komma till liv. De visar oss saker. En människa som går rör sig på ett särskilt sätt, och genom sättet hen går förstår vi kanske hur aktören känner sig. Kanske är hen på väg ut till en fruktansvärt kall vinterdag för att köpa ett gevär. Aktörerna tar oss in i världen du skapar.

En annan bra sak med detaljer: Att skriva detaljerat ger dig idéer.
Om du till exempel beskriver en aktörs utseende ser du den personen tydligare. Kanske kammar hen håret på ett speciellt sätt för att dölja en begynnande flint, kanske personen försöker se yngre ut än hen är. Är personen överdrivet renlig eller något mindre noggrann med hygienen?

Ingen vet var detta kommer föra dig, men helt klart är att du skulle inte komma dit om du inte fokuserat på detaljerna.
(Förresten, i ditt slutgiltiga utkast kanske du vill skära bort några av alla detaljer. För mycket av det goda kan bromsa berättelsen eller tråka ut din läsare. Men historien kommer att bli starkare om du skriver ned detaljerna till att börja med.)

8. Var lojal mot din idé och dina aktörer, inte mot din historia

Den kortast möjliga beskrivningen av en roman börjar nästan alltid med orden: ”Det här är berättelsen om en person som…

Trollkarlen från Oz handlar om en ung flicka som befinner sig i ett magiskt land och försöker hitta hem. David Copperfield handlar om en pojke som försöker hitta sig själv. Harry Potter och de vises sten är en berättelse om en pojke som måste lära sig leva med det faktum att han är en trollkarl.

Alla de här beskrivningarna börjar med ”…en person som…”.
Det är alltså alltid en aktör som är i centrum för din roman, och kanske är denna aktör också den viktigaste komponenten i berättelsen. Generellt sett är det ju så att människor läser böcker om människor.

Du kan ha en avancerad och storslagen intrig, en fantastisk inramning, underbara dialoger… men om du inte har jobbat på dina aktörer tappas all trovärdighet bort och läsaren förlorar intresset.
Du behöver veta vilka människorna är som du skriver om, och du måste lära dig ännu mer om dem under skrivandets gång. Och en sak måste du komma ihåg: dina läsare vet ingenting som du inte har visat eller berättat om aktören.
Om du bara visar fram att din hjälte går klädd i svart kostym och röd halsduk kommer detta vara allt läsaren känner till, oavsett om du själv har ett helt kartotek med fakta som rör personen i fråga.

Här följer ett klassiskt exempel på när man sätter historien före aktören – vilket jag alltså inte rekommenderar:
Vi har väl alla sett filmer där en massa stackars människor är fångade i ett hus tillsammans med en mordgalning / vampyr / rymdvarelse? Vid något tillfälle är de relativt skyddade, tillsammans i ett rum där de kan ge varann trygghet.
Då reser sig plötsligt en klantskalle upp och säger: ”Hörni, ska vi gå själva till våra rum istället?”, varpå en annan dåre svarar ”Visst, vilken bra idé!”, och så blir alla dödade en efter en.

Orsaken till detta ologiska beteende är att manusförfattaren behövde ensamma offer. Hen struntar i aktörerna och är istället lojal mot historien.

9. Var ärlig mot dina läsare

När din roman är färdig innebär det att din läsare och du sluter ett avtal. Från läsarens sida innebär avtalet att hen tänker ge dig en ärlig chans innan boken flyger in i väggen. Från din sida innebär avtalet att du gör ditt bästa för att hålla kvar läsarens intresse, och att du behandlar läsaren ärligt.

Och vad betyder det då att behandla läsaren ärligt? Jo, att man håller sig till spelreglerna.
Om din bok utspelar sig i en värld där människor inte kan flyga, kommer din läsare känna en ganska stor besvikelse om din hjälte undkommer ett mordförsök genom att plötsligt veckla ut stora vingar och helt enkelt flyga iväg.
Eller om du till exempel i slutscenen låter en superhjälte hoppa in och lösa upp hela situationen.

Visst, du har rätt att försöka vilseleda din läsare, men att ljuga eller bryta mot regler… nej.

Man brukar säga såhär: ”Du kan bara utstråla god vilja på ett enda sätt – genom att känna den. Du kan lura ögon och sinnen, men aldrig hjärtan.”
Om du upprätthåller detta förhållande med din läsare så kommer du att vinna hans eller hennes (dvs hens) förtroende.

10. Det är bara en bok

När du skriver är det viktigt att komma ihåg att ditt liv inte beror på hur din bok utvecklar sig. Det finns situationer som handlar om liv eller död, och att skriva böcker är inte en av dem.
Att skriva är något du vill ta på allvar, och du vill göra ditt bästa, men det handlar inte om fysiska hot eller sjukdomar.

När du har lust kan du lämna ditt bokprojekt ett tag, du kan göra något helt annat för att få perspektiv på aktörer, inramning och intrig… och du får inte glömma bort följande:
att skriva ska vara roligt, åtminstone en del av tiden!

Det sämsta du kan göra är att sätta hela ditt liv i beroendeställning till den bok du jobbar på – för om du gör det kommer du aldrig avsluta boken.

Med andra ord, vad jag tycker att du ska hålla i minnet är följande:
(a) det är bättre att skriva dåligt än inte alls, och (b) det är bara en bok.

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Celtx hjälper dig att planera din roman!

Lite bakgrund

Jag har försökt samla de allra bästa programmen för författare på sidan Program för dig som skriver, men nu har jag träffat på ett program som är värt en alldeles egen artikel, nämligen Celtx.

Vi som skriver vet ju att skapandet är en tämligen kaotisk och rörig kreativ process – en association här, en replik där, en intrigidé nånannanstans, en fundering om en viss viktig aktör skymtar bakom ett träd, osv. Idéerna kommer inte alls linjärt och militäriskt ordnat, utan tvärtom – slumpmässigt flyger de fram genom luften. Och på nåt sätt måste man fånga dem, för innan man vet ordet av har man glömt bort vad det var som var så genialiskt :-)

Min sajt författartips.se är menad som en inspirationskälla, men också som en hjälp att se vilka olika delar en berättelse är uppbyggd av. Vi är alla olika, en del vill skriva på 100% inspiration, fullständigt utan planering, och en del vill ha 100% kontroll över varje mikrometer av historien.

Själv vill jag ha ungefär 70% inspiration och 30% kontroll :-)

Celtx tycker jag verkar vara ett alldeles utmärkt verktyg för att skaffa sig den där nödvändiga kontrollen över ett projekt som riskerar att bli en soppa av ostrukturerade anteckningar och idéer.

Och det passar också mycket bra ihop med författartipssajtens sidor om till exempel aktörer, storyboard, övergripande planering, hur du lägger upp själva storyn,  etc.

Mitt tips blir alltså:
Ladda ner Celtx och labba runt lite så du ser hur det funkar, och ta stöd av min författartipssajt för att fördjupa dig i teorin om berättelser byggs upp.


Celtx – en enkel översikt

Här hittar du lite wikipedia info

Såhär kommer du igång

  1. Ladda ned och installera Celtx (gratisvarianten duger mycket bra!)
  2. Starta programmet och välj Sample Project :: Alice’s adventures in Wonderland
  3. Du har nu kommit in i ett Novel (roman) projekt, och kan där bläddra runt för att lära känna de olika delarna av programmet
  4. När du känner dig redo, välj File >> New project… >> Novel
    Spara som TestRoman1 eller nåt liknande fantasifullt, och testa vad man kan göra – till exempel Add-knappen är väldigt rolig :-)
  5. Du är nu redo att skriva ett mästerverk – lycka till!

När du startar ditt stora romanprojekt på riktigt kan det vara en bra idé att spåna fram diverse scener med hjälp av ”riktiga” storyboard-kort och en favoritpenna, din kreativitet mår bra av lite fysiska övningar – när du har definierat upp de viktigaste scenerna kan du alltid föra över dem till ditt Celtx Roman-projekt, och sen fortsätta digitalt.

Självstudier om Celtx
youtube – Celtx for Novels
Celtx wiki, tutorials

Lycka till med ditt romanprojekt :-)

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Att skriva en roman enligt Agatha Christie metoden

Kanske har du hört talas om ”snöflingemetoden” som ett universalsätt att skriva en roman?

Man arbetar med sitt romanprojekt enligt samma modell som en snöflinga byggs upp; från en enkel grundform byggs mer och mer komplexitet på, i en relativt linjär process där intrigen utgör skelettet. Jag beskriver snöflingemetoden i detalj här.

Snöflingemetoden i all ära, men det finns faktiskt andra sätt att skriva romaner på…

Den brittiska kriminalromanförfattaren Agatha Christie (1890-1976) skrev sina drygt 80 spännande romaner enligt ett helt annat recept.

Hon började med att fundera kring mordet.
Hur gick det till? Vem utförde det? Vem mördades? I vilken miljö?

Kanske kom hon fram till följande:
En ung man blir knuffad nedför ett stup i skotska höglandet av en australiensisk före detta sjöman.

Nästa steg blev att leta fram ett bra motiv.
Varför knuffades mannen ned för stupet?

Agatha Christie kan ha resonerat sig fram till:
Den unge mannen stod i begrepp att ärva en förmögenhet av sin farbror James Smithsworthy som låg för döden, men med den unge mannen ur vägen skulle arvet istället tillfalla australiensaren.

Därefter var det dags att hitta ett bra persongalleri för att rama in det hela.
Vilka karaktärer kan skapa förvirring och osäkerhet kring motivet?

In med en misslyckad och avundsjuk  vän till den mördade, en typisk misstänkt. En kapten som tjänstgjort i Indien, en präst, två skvallertanter, en ung kvinnlig journalist som kan bli kär i den misslyckade och avundsjuke vännen (som i slutet visar sig vara en riktig riddare), osv.

Och avslutningsvis, som en logisk följd av allt annat, intrigen.
Erkänn att Agatha fått ganska mycket gratis genom att fundera så mycket på övriga ingredienser i sin roman? Intrigen är väl ändå det som vållar de flesta författare det största bekymret; att hitta på en spännande, trovärdig och intressant historia!

Men fru Christie kunde nu raskt spinna vidare kring mord, motiv och karaktärer, och därigenom nästan automatiskt få fram sin intrig.

Som extra krydda hade hon ju också sina underbara karaktärer Hercule Poirot och Miss Jane Marple, som gjorde läsarna fulla av läsglädje. Själv har jag läst drygt fyrtio av Agatha Christies böcker, och många av dem flera gånger…

Agatha Christie metoden i sammanfattning blir alltså:

  1. Mordet
  2. Motivet
  3. Karaktärerna
  4. Intrigen

Jag är säker på att metoden kan funka även för oss som inte heter Agatha Christie :-)