Artikeln är skriven av Jeanette Niemi

Gratis minikurs i kreativt skrivande

Kreativa skrivövningar i 16 veckor

Kreationslotsen, skrivkurs, författarcoachVarje dag får jag mejl från deltagare i den här minikursen. Det gör mig så glad och ger mig så mycket energi! Det är berättelser om bokdrömmar, bokidéer, funderingar runt livet och tiden. Det är också berättelser om vilken energi det ger att skriva och vilken glädje det är att ta sig tid och skapa sig utrymme för att genomföra den här kursen och sitt skrivande.

Min tanke med kursen är att den ska stimulera skrivande. Man kan använda den som ett enkelt sätt komma i gång med sitt skrivande, prova lite olika saker, se på sina texter på ett nytt sätt eller värma upp inför ett skrivpass. Kursen är därför utformad som en minikurs runt olika typer av skrivövningar och under en lång period som sexton veckor.

Ladda ner din kurs du också!

Skriv för glatta livet! Ser fram emot att höra av dig om hur det går eller om du vill dela med dig av dina alster.

Ha kul!

/Jeanette

Artikeln är skriven av Richard Andréasson

Konsten att ”Bli färdig någon j-vla gång!”

Jag vet, jag vet, jag vet, jag har skrivit tre saker här på tre dagar. En oerhört aktivitet. Om ni eventuellt har tröttnat på mig så får ni säga ifrån på skarpen. Dock har jag med intresse följt vad som händer i form av gillamarkeringar och måste säga att det är smickrande att se att många verkar uppskatta vad jag skriver. Det värmer verkligen! Man kan bara hoppas att man en gång får ge ut ett eget verk som får motsvarande mottagande.

Idag skall vi prata om konsten att bli färdig. Hoppsan, där drog jag fram pekpinnen och började började låta som Bengt Alsterlind ”Tjipp och välkomna till Hajk. Idag skall vi prata om konst, men inte vilken konst som helst, utan om konsten att bli färdig”. Nåväl, det är faktiskt en konstart. Skrivkrampen brukar slå till, eller självkritiken och om inte annat så blir vi överstimulerade av vår egen kreativitet. Idag skall jag försöka ge tips, och inte vilka tips som helst, utan tips som löser problemet för mig som ändå är en skrivande individ.

Ett sätt att lösa upp knutar inom oss och släppa lös kreativiteten ordentligt kan faktiskt vara att skriva en kort vers på rim. Det kräver en oerhörd disciplin om den faktiskt skall berätta något. Själv använder jag limerick som berättarform, vilket gör att jag är oerhört styrd i mitt berättande. Jag har 5 rader på mig. 3+2 av dessa måste rimma. Och jag skall omvandla det hela till en mininovell. Barntillåten, dessutom. Går det verkligen? Ja, det går. Följande exempel är mina originalverk (jag vet att många gärna lånar saker på internet, ni får gärna låna detta, men källhänvisa då gärna):

”En storfiskare i Göteborg
Hade i livet en sorg
Ty hur han än sträckte
Armen ej räckte
Att visa fisken han har i sin korg”


”En sjökapten i Öresund
Hade just kört sin skuta på grund
Han tog sig en grogg
Och skrev i sin logg
Sen somnade han en stund”

 

”En man med en borr i ett hus
Grannen var trött av gårdagens rus
Han borrade hål
Fastän grannen ej tål
Ens pipet utav en mus”

Som synes så går det alldeles utmärkt. Denna leder till att man kan finna kärnan i budskapet, om man sedan fyller på runt om så har man helt plötsligt en historia. Jag vet att det låter märkligt, men att skriva sådana små verser ”kickstartar” hjärnans produktivitet.

En annan sak som brukar uppstå är att man har alldeles för mycket bra stoff att ha med i boken. När det i mitt huvud poppar upp en intressant idé, mitt under romanskrivning, och idén verkligen inte platsar omvandlar jag delmomentet till en novell. Jag har fler kortnoveller än bokmanussidor i min totala produktion, men jag har en styrka där. Dels kan vissa ges ut i novellsamling, dels kan jag ta en idé från en av minan noveller och smyga in i bokmanusen i framtiden om jag hittar något som passar. Man skall inte slänga bra idéer. Få ur dig idéerna som inte platsar, men utanför boken. Då, och endast då, har din huvudhistoria återigen din fulla uppmärksamhet.

När självkritiken slår till brukar jag läsa böcker av författare som jag tycker skriver dåligt. Det är sedan mitt förra inlägg ganska uppenbart att jag räknar Läckberg till denna skara och jag får väl be henne och hennes beundrare om ursäkt för detta utpekande. Det finns fler, som också är förvånansvärt populära, som skriver böcker som verkligen inte tilltalar mig. Men av den anledningen att jag inte vill ha sveriges författarelit utanför min ytterdörr med skarpladdade vapen så låter jag bli att nämna några namn, jag vill påpeka att en av personerna jag inte uppskattar har vapenlicens. Har jag läst lite i en av dessa författares böcker brukar självkritiken lägga sig. En annan sak man kan göra är att läsa om hela manuset från början och intala sig att någon annan har skrivit det hela. I mitt fall brukar jag tycka om texten då.

Slutligen skulle jag vilja ge lite tips till dig som läser detta och vill börja skriva, men inte behärskat konstarten ”Att börja någon j-vla gång”. Det kan vara marigt att fokusera på allting samtidigt. Språket, intrigen och allt runt om. Intriger har du säkert gott om i huvudet. Mitt råd är att du börjar med att öva dig på att skriva om sagor. Ja, du läser rätt. Leta upp en gammal saga, till exempel HC Andersen eller vad du föredrar. Tag sedan intrigen och placera historian i modern tid och finna logiska förklaringar för all trollkonst. Olov Svedelid har gjort detta. I  hans novellsamling ”Hassel och Osris hämnd” (som innehåller ett antal mycket intressanta noveller och intriger) har han skrivit en novell som heter ”En gruvlig historia”. Det är en modern version av ”Snövit”. Denna övning tillåter dig att träna på att skriva utan att halva kreativa hjärnhalvan upptas av en intrig. Du kan fokusera på att utveckla dig språkligt och hitta din författarstil. Därefter kan du applicera den på dina egna intriger.

Den som vill öva lite till och försvåra för sig för att hitta rytmen i språket kan skriva om olika sånger. Jag har ägnat mycket tid åt att översätta sånger från engelska till svenska och tvärt om, men även skrivit en rad parodier och snapsvisor på befintliga melodier. Bland annat har den gamla låten ”Snabbköpskassörskan” omvandlats till snapsvisan ”Systemkassörskan” och klassiska ”Somliga går med trasiga skor” har istället fått namnet ”Somliga sitter med tomma glas”. Du kommer lära dig att styra in en melodi i ditt språk på ett helt annat sätt om du övar enligt denna metod. Jag väljer också att terrorisera er med att bjuda på en egenskriven snapsvisa till melodin ”En sockerbagare”, men som i min version heter ”En politiker”. Det vore väldigt roligt om den kunde sjungas på en eller annan midsommarfest i år, så låna gärna med er den till snapsarna:
”En politiker bor i staden
Han snackar skit han, mest hela dagen
Han snackar hit och han snackar dit
Min likväl snackar han bara skit

Och i hans valfläsk där finns ju platsen
För både dagis och skolpalatsen
Och skatt och sjukhus kom han ihåg
Men allt han säger är bara båg

Och när han fortsätter får vi höra
Allting fantastiskt som han skall göra
Men den mannen är riktigt hal
Vill bara vinna i nästa val”

Det går att byta ut politikern till en kvinna om ni tycker det är mer passande. Och där var min egoföreställning slut för den här gången.

Sammanfattningsvis finns alltså ett antal olika sätt för att komma igång med eller avsluta skrivandet av en roman. Det gäller att stimulera kreativiteten och inse att övning ger färdighet. Därmed tror jag att ni inte orkar läsa en rad till, så jag önskar eder alla en trevlig långhelg!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Sunt förnuft löser upp din skrivkramp (writer’s block)

Vissa författare tycks aldrig gå in i skrivkrampsväggen. De skriver och skriver, noveller och romaner skramlar fram ur deras tangentbord i en aldrig sinande ström, och nya idéer formligen sprutar ut ur deras skrivarsjäl.

En del av dessa gudabenådade författare skriver också böcker om att skriva, och om skrivkramp.

Som den flitiga läsare jag är av den sortens böcker, har jag bestämt mig för att – i min andra artikel i serien om skrivkramp – göra en sammanställning av deras bästa metoder för att ta sig an stora skrivprojekt, och hur de ser till att undvika det fasansfulla skrivkrampsödet!

Förvånansvärt nog visar sig deras tips vara ganska lika varandra, och kretsa kring välkända ting som sunt förnuft och engagemang:

1. Fixera dig inte vid ett projekt – se till att ha flera skrivprojekt på gång samtidigt, och om du fastnar på ett av dem, flytta till ett annat. Tänk också på att variation kan vara bra. Det behöver ju inte vara fyra olika romaner du har på gång, utan till exempel en roman, ett par noveller, en pjäs, två dikter, etc.

2. Bestäm dig för att avsluta allt du har påbörjat. Om du har lämnat ett projekt, se till att du återvänder, fortsätt jobba på problemet, och ge inte upp!

3. Prova att ändra ditt sätt att skriva. Om datorn känns som en ond ande, testa en digital diktafon eller skriv för hand.
Att byta miljö kan också ha en uppfriskande effekt. Gå ut i friska luften och sätt dig under ett träd (om vädret tillåter), eller smit in på ett trivsamt café, eller kanske ett bibliotek?

4. Låt kroppen jobba en stund – gå ut och gå, klipp gräsmattan, dammsug noga hela huset, handdiska ett rejält diskberg – fysisk aktivitet i trivsamma och lätt meningslösa former tycks ha en förmåga att få in hjärnan i rätt skrivarstämning.

Som du märker krävs det ingen magi för att kurera skrivkramp. Det räcker med lite sunt förnuft.
Och när du sparkat iväg skrivkrampen all världens väg och tagit dig tillbaka in på skrivandets bana, använd dig av ovanstående tips för att hålla dig där!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Fem övningar som botar din skrivkramp (writer’s block)

Skrivkramp är en besvärlig åkomma som då och då drabbar nästan alla författare. I en serie artiklar kommer jag att diskutera olika aspekter av writer’s block, och varför inte börja med fem riktigt bra och spännande övningar som ger dig chansen att bryta dödläget omedelbums?

1. Dela upp dig i två personer

Syftet med ”dela upp dig i två personer”-metoden är att få igång en dialog med den skapande delen av dig. Syftet är att du ska kunna samordna din spontana och fria kreativitet med realistiska och jordnära målsättningar.

Börja med att ge ett namn åt den skapande personen i dig, till exempel ”mitt inre barn”, ”högra hjärnhalvan”, ”Anna Johansson från Säffle”, eller vad du tycker passar bäst. För min egen del kallar jag mitt skapande inre för ”den osynliga”, men det är en helt annan historia.

Såhär kan du göra för att komma igång:

Påbörja en öppen och ärlig dialog mellan ditt medvetande (JAG) och ditt underliggande skapande jag. Låt detta inre jag få ett namn som jag beskrivit ovan, och har du ännu inget namn, låt det komma fram under tiden du pratar med dig själv.

Se till att du hittar ett sätt att göra dialogen bekväm för dig – skriv ned den på papper, spela in den via en mikrofon… Se till att du kan spara dialogen på nåt sätt så du kan återkomma till den senare.

När du avslutat dialogen är det dags att analysera den. Försök beskriva personligheterna hos de som samtalar, och fundera även över tonen i samtalet. Låter det som två vänner som försöker komma överens, eller som två dödsfiender som vill sätta tänderna i varann?

Identifiera vilka områden som verkar konfliktfyllda och vilka som är harmoniska mellan ditt medvetna jag och ditt inre skapande jag. Detta kan ge dig en aning om var orsaken till din skrivkramp ligger. I och för sig kan det också leda till behov av mångårig psykoterapi, men vad gör man inte för konsten?

2. De tre listorna

Här handlar det om att få grepp om själva skrivkrampsroten:

Reflektera över ett skrivprojekt du kämpat med utan framgång. Gör en lista (första listan), där du börjar varje punkt med orden:

”Jag borde skriva färdigt detta projekt därför att…”

Därefter gör du en ny lista (andra listan) där du börjar varje punkt med:

”Jag vägrar skriva färdigt detta projekt därför att…”

Denna andra lista är möjligen mer kraftfull än den första. Den ger dig chansen att med ditt medvetande snappa upp ditt inre skapande jags känslor – med andra ord, du får chansen att lyssna på dig själv, istället för att köra över dig med en ångvält!

Avslutningsvis skriver du en tredje lista:

”Det vore fantastiskt kul att skriva om det här istället…”

Skriv upp allt som gör dig ivrig och entusiastisk, oavsett hur fånigt eller simpelt det verkar – låt ditt överjag ta av sig domarperuken en stund och släpp loss!

3. Gör ett riktigt uselt första utkast


Tanken med att göra ett uselt första utkast är att slå in skallen på några kära gamla demoner som brukar dyka upp i tid och otid. Ja, jag tänker på demoner som ”Självkritik”, ”Perfektionism”, ”Krav” med flera.

Har man som utgångspunkt att man ska skriva det mest fantastiska stycke som nånsin satts på pränt, ja då upptäcker man ju snart att det man skriver inte riktigt motsvarar ens förhoppningar – och skrivkrampen sätter in med full kraft.

Många författare har erfarenhet av att fastna i en ond cirkel där man gång på gång försöker skriva det där första stycket ”tillräckligt bra”… ända tills all den magi och glädje som man förknippade med idén försvinner.

Resultatet? Författaren ger upp och känner sig värdelös – och mer blockerad än nånsin.

För att bryta denna onda cirkel kan du prova att skriva ett fullständigt uruselt första utkast. Och när jag säger fullständigt uruselt så menar jag alltså helruttet.

Dialogen ska vara så stel att man får ont, miljöbeskrivningen ska stinka av dåliga ordval och liknelser, grundidén ska vara skrattretande svag, och slutet fullständigt ologiskt.

För perfektionisten är detta en svår utmaning, men kom ihåg att ingen annan än du kommer att se utkastet. Det är inte meningen att du ska skicka detta till en novelltävling eller ett bokförlag, syftet är att skapa nåt som du ror i land – vilket kommer att återupprätta din känsla av att du faktiskt är en författare trots allt.

4. Rama in en liten del av världen

För att övervinna känslan av att vara mitt inne i ett obegripligt och rörigt projekt kan du göra följande:

Tänk att du håller upp en ram mot en begränsad del av världen eller rummet. Din uppgift är nu att skriva allt som du ser genom ramen. Om du vill kan du till och med ha en ram liggande på skrivbordet som en påminnelse om att du inte behöver skriva allt om aktören eller miljön på en gång.

Att rama in världen på detta sätt kommer lugna din stressade skrivarsjäl, och du tillåts fokusera på en lagom liten smula. Du behöver inte bygga upp en hel värld, istället skriver du om en person som käkar en kebab i ett gathörn en solig torsdagsförmiddag.

5. Testa den helautomatiska Intrigskaparen

Speciellt för dig har jag programmerat ihop en applikation som spottar ur sig helt unika intrigidéer – den väljer bland miljardtals kombinationer. Det enda du behöver göra är att trycka på en knapp!

Intrigskaparen genererar någon form av problem som en av berättelsens aktörer har att hantera. Du kan använda idén precis hur du vill – som en grundläggande idé i en plojberättelse, eller som en underintrig att träna på. Du slipper helt och hållet att lägga energi på handlingen, och kan låta dina associationer ta din text precis vart som helst.
Befriande, eller hur? Känner du hur skrivkrampen börjar ge vika?

Förbättra ditt skrivande: fem praktiska tips

Utvalda

Vill du komma vidare i ditt skrivande? Utveckla dig och helt enkelt bli bättre?

Ja, visst vill du det – frågan är bara hur, kanske du tänker.

Själv har jag skrivit en hel del under de senaste tjugofem åren (här hittar du ett exempel), och jag har lärt mig en del på vägen som jag vill dela med dig.

Här kommer fem praktiska tips som garanterat hjälper dig förbättra ditt skrivande.

1. Analysera någon av alla de böcker du läser

Att läsa handlar om att känna och uppleva, och ibland får man sig också en tankeställare och en och annan insikt.
På samma sätt är det med musiken, man tar in den helt enkelt.
Men på samma sätt som man kan lyssna mer analyserande, och räkna de trettiotvå takterna fram till den sexton takter korta refrängen, och urskilja de olika instrumentens ljud osv, kan man läsa analyserande:
Vilka ”instrument” använder sig författaren av för att skapa tempo, spänning, oro, djup, trovärdighet…?
Och på vilket sätt är intrigen vävd? Identifiera huvudintrig och underintriger.
Exempel på en huvudintrig kan vara att en polis försöker lösa ett otäckt brott, exempel på underintrig kan vara att samma polis har ett kaotiskt privatliv, och att han eller hon under berättelsens gång försöker knyta starkare band med sin djupt egensinniga dotter. Ja, du känner nog igen recepten om du tänker efter :-)
Skriv ner dina upptäckter, och begrunda.

2. Skriv för att det är roligt

Om det inte känns kul att skriva, varför då överhuvudtaget göra det?
De stunder du skriver ska vara stunder av njutning. Det kan vara en smärtsam njutning, eller en mer okomplicerat lycklig variant, men om du inte njuter av att skriva, varför ska du då skriva?
Just det, lyssna på dig själv. Strunta i yttre förväntningar och krav, skriv för att du inte kan låta bli. Skriv för din egen skull.

3. Skär ner på adjektiven

Problemet med adjektiv är att de alltid är subjektiva.
När du som författare använder ett adjektiv har du därmed slagit fast att det är just din subjektiva uppfattning om en person som gäller, och detta kan reta läsare på ett sätt som du kanske inte hade hoppats på.
En annan nackdel är att ett allför generöst användande av adjektiv plattar bort allt djup ur din berättelse, kvarlämnandes en en tunn hinna, ointressant för alla tänkande varelser.
Som du vet betecknar adjektiv egenskaper, egenskaper som kan jämföras.

Stor – Större – Störst
Sur – Surare – Surast
Arg – Argare – Argast
osv i all oändlighet.

Om du t ex i dina dialoger brukar använda dig av följande:

”Sluta”, sa hon argt

ber jag dig tänka om – kan du lösa detta utan adjektiv?
Visst, du är ju en berättare. Använd verb istället, som beskriver vad som faktiskt händer och sker.
Du kan till exempel skriva såhär:

”Sluta”, sa hon och kastade ut datorn genom fönstret.

Så kan läsaren själv få bedöma om han/hon vill kalla det ”argt” , ”omoget”, eller what ever.

Om du nu skäms över alla de adjektiv du använt hittills i dina texter tycker jag att du kan trösta dig med att du är i gott sällskap. Varenda deckardrottning och -kung i vårt rike är adjektivfrossare.
Men jag tycker att du ska sikta högre än så, som sagt :-)

När du har lite tid över tycker jag att du ska läsa min artikel på Författartips.se om Gestaltning – där dyker jag ner lite djupare i ämnet…

4. Testa att skriva i olika former

Vänd på alla stenar som finns – dikter, pjäser, noveller, bloggtexter – kanske du uppfinner någon helt ny form?
Du vet inte vad som passar just dig om du inte testar.
Kom ihåg att ingen annan vet bäst, du är själv enväldig bestämmare över hur och om vad du vill skriva – för det är ju ditt liv, eller hur?

5. Försök kopiera något du gillar

Du kan använda dig av boken du just nu läser, skriven av din favoritförfattare, vem det nu kan vara.
Kanske finns det där en särskild scen, eller en miljöbeskrivning, eller ett dialogavsnitt du blir tagen eller imponerad av.
Det bör vara minst en sida långt.

Läs om det där partiet några gånger, och försök lägga på minnet hur författaren skrivit det.
Slå ihop boken (glöm inte bokmärket :-) och sätt dig vid ditt skrivbord.

Skriv nu samma avsnitt alldeles själv, och försök att få det lika bra som det du just läst.
Som du kommer att märka är det inte så lätt, men det var inte meningen heller.

Nästa steg är att slå upp avsnittet igen, och jämföra de två versionerna.
Detta kommer hjälpa dig att förstå vilken teknik författaren faktiskt har använt.

Försöket kan upprepas hur många gånger som helst på samma avsnitt – du kommer hitta nya svårigheter och lösningar varje gång :-)

Slutligen vill jag rekommendera en riktig liten (och billig) pärla till inspirationsbok för dig som skriver – nämligen Julia Camerons:
Skriva för livet : insikter hämtade ur Lusten att skriva (Adlibris).
Jag plockar fram den ur bokhyllan då och då för att andas in lite frisk luft.