Artikeln är skriven av Richard Andréasson

Författarnas vanligaste misstag

Okej, en annan börjar bli lite varm i kläderna nu, när jag är inne på inlägg nummer två.

Så jag tänkte ta upp något som säkert alla skulle vilja ha reda på. Vilka misstag gör egentligen författare oftast som ändå slinker igenom publicering? Jag tror mig kunna svara på det, jag är nämligen en typ som klämmer några hundra böcker per år och därmed får se mycket himmel och även en betydande del helvete rent litterärt. Att läsa dåliga böcker som faktiskt givits ut kan dock vara mycket hälsosamt för den som är författare. För det första får man kläm på misstagen, för det andra triggar det självförtroendet. ”Kan han/hon så kan jag!” Så fortsätt ni läsa även dåliga författare.

Nu kommer vi till en känslig sak, jag skall nämligen ta ett negativt exempel från en mycket populär författarinnas produktion. Jag är medveten om Camilla Läckbergs popularitet, men den absolut vanligaste missen har även hon gjort. Privatpersoner som rotar runt i polisutredningar och kontaminerar bevismaterial är fruktansvärt irriterande! I några av hennes böcker borde den kvinnliga huvudrollsinnehavaren i verkliga livet ha åtalats och hennes make polisen avskedats för grovt tjänstefel. Det är naturligtvis fler som begår dessa misstag och låter huvudpersonen komma sättandes med mordvapnet i högsta hugg och säga ”den hittade jag i en papperskorg”. Standardförfarande 1A är att man genast skall gripa personen om det finns rimlig möjlighet att personen begått brott och utesluta att det är mördaren som knallar in med mordvapnet. Jag säger naturligtvis inte att man måste skriva exakt som verkligheten, om vi återigen tar kriminalromanen som exempel så skulle en bok som innehåller en beskrivning av en verklig polisutredning bli mördande tråkig, men man måste göra avstegen från verkligheten snyggt och trovärdigt. Där misslyckas många. För den som skriver kriminalromaner vill jag rekommendera en liten käck bok som heter ”Polishandboken”, författarens namn har fallit ur minnet. Den innehåller instruktioner för hur polisman skall bete sig i olika situationer. Ovärderlig när man vill få till detaljerna!

Ett annat misstag berör jag i mitt förra inlägg, så det berör jag inte här. Men det är bristande karaktärer. Läs inlägger ”Han har karaktär” för mer om detta.

Mycket underhållande kan det också vara med människor som inte riktigt behärskar metaforer, men så gärna vill, och människor som har bråttom och helt enkelt slarvar bort sig i sin egen text. Här följer några underhållande exempel. Första delen härstammar från en sammanställning av romanmissar i en bok som heter ”Stilblommor och grodor” skriven redan 1934 av redaktören Albert Holmqvist under signaturen ”Purre”.

  • ”Ha! utropade han på portugisiska”
  • ”På hoppets planka hade han gått torrskodd genom missräkningarnas öken”
  • ”Greven bröt tystnaden med en stum nick”
  • ”Greven promenerade gemytligt fram och tillbaka med händerna på ryggen, läsandes sin tidning.”

Ja, ni förstår själva. Som avslutning på temat att slarva bort sig i texten ber jag att få bjuda på min absoluta favorit:”Den lilla båten drev nedför strömmen precis på det sätt som ett bowlingklot inte hade gjort.”

En annan sak man bör ha i åtanke är det här man namnbruk. Det är oerhört irriterande att författare ofta inte sätter sig in i namnbruket ordentligt, då särskilt när författaren tar upp utländska namn. Hur många gånger har jag inte stött på namnet ”Ilsa” i amerikanska böcker beskrivande en ung, svensk skönhet. Jag har aldrig träffat någon svensk kvinna som heter Ilsa. Elsa må vara hänt, men merparten av våra Elsor är inte 22 år gamla längre. Ytterligare en utländsk man som misslyckats något är Gaston Leroux, som skrev den helt underbara boken ”Fantomen på operan”. Flickan heter Christine Daaé och sägs vara dotter till en svensk violinist. Okej, må hända att man kan heta så, men det är ju inte direkt svenskklingande. Jag älskar dock boken ändå. Samma sak gäller fantasilösa författare i vårt avlånga land som alla kallar sina amerikaner för Bill och John. Antagligen eftersom det är två mycket välkända politiker, John F Kennedy och Bill Clinton. Jag kan ge ett aktuellt exempel på namnbruk själv. I ett av mina verk som för tillfället är under utarbetning har jag med en del ester. Det första jag gjorde var att ta reda på vilka efternamn som är vanligast i Estland. Numera är det ingen match att ta reda på sådana saker, google är fantastiskt.

Nu har ni nog fått höra tillräckligt med tjatande för idag och sammanfattningsvis skulle jag vilja säga det att nästan alla misstag som görs i böcker beror på bristande research, att författaren har låst sig vid sin intrig, vilket gör att författaren är villig att göra riktigt stora avsteg från verkligheten för att få slutet att fungera (eller förklara varför en privatperson lallar runt i en polisutredning) och att författaren slarvar bort sig själv i sina försök att vara målande i sin miljöbeskrivning.

Så läs på, tänk efter och kompromissa med intrigen så den blir trovärdig. För att läsa böcker som innehåller uppenbara fel irriterar. Du behöver inte skriva sanningen, men du måste få läsaren att tro att du skriver sanningen just då. Logiska luckor förtar upplevelsen.

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

NaNoWriMo-skrivtips

Besök min nya sajt :-)

När jag deltog i NaNoWriMo blev jag automatiskt medlem i en NaNo-community.

På diverse forum i speciella frågor som rörde skrivande i allmänhet och NaNoWriMo i synnerhet kunde man ta del av andra deltagares klokskaper och dårskaper.

Givetvis passade jag på att fråga mina ”NaNo-kollegor” här i Sverige om deras bästa skrivtips!

Jag fick en massa fantastiskt kloka och insiktsfulla svar, och för att kunna dela dem med dig har jag skapat en ny sajt som heter NaNoWriMo-skrivtips!

Du kommer att märka att tipsen är perfekta när man vill skriva mycket och snabbt, men också att tipsen är väldigt allmängiltiga för skrivande – oavsett om du skriver mycket eller lite :-)

Mycket nöje!

PS. För dig som vill veta mer om NaNoWriMo har jag skrivit en annan artikel.

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Sarah Waters: mina 10 bästa skrivtips!

Sarah Waters från Wales, numera boende i London, har skrivit böcker som Kyssa sammet och Främlingen i huset. Hon har vunnit en mängd priser, och till min stora glädje har hon även skrivit ned
10 fantastiska skrivtips.
Läs och låt dig inspireras!

1. Läs massor.
Men försök att läsa analytiskt – vilket kan vara svårt, eftersom ju bättre och mer övertygande en roman är, desto mindre medveten blir du av hur den är uppbyggd.
Det är dock värt att försöka finna byggstenarna: de kan komma till nytta i ditt eget arbete.
Att titta på film är också lärorikt tycker jag. Nästan alla moderna Hollywood-filmer är formlösa och dessutom för långa. Att försöka visualisera hur mycket bättre filmerna skulle ha varit med några radikala nedklippningar är en bra övning i konsten att berätta. Vilket leder mig till…

2. Skär bort allt onödigt.
Mindre är mer. Jag har läst massor av manuskript – inklusive mina egna – där jag kommit till början av kapitel två och tänkt: ”Det är här romanen egentligen ska börja.”
En hel massa information om karaktärer och bakgrunder kan förmedlas genom små detaljer. Det känslomässiga engagemang du känner för en scen eller ett kapitel kommer att blekna när du går vidare i berättelsen. Var saklig. Ja, i själva verket bör du…

3. Behandla skrivandet som ett jobb.
Var disciplinerad. Många författare blir lite tvångsmässiga när det gäller detta. Graham Greene skrev sina berömda 500 ord (ca 1,2 boksidor) per dag. Jean Plaidy lyckades få fram 5000 ord (ca 12 boksidor) före lunch, och tillbringade eftermiddagen med att svara på beundrarbrev. Mitt minimum är 1000 ord (ca 2,5 boksidor) per dag – vilket ibland är lätt att uppnå, och ibland, uppriktigt sagt, är ungefär lika lätt som att skita ut en tegelsten. Men jag stannar vid mitt skrivbord tills jag kommer dit, eftersom jag vet att jag genom att hålla på detta får boken att krypa framåt.
De 1000 orden kan mycket väl vara skräp – oftast är så fallet. Men det är alltid lättare att förbättra nåt man redan gjort än att börja på noll.
(Blev du nyfiken på hur ord och sidor hänger ihop? Kolla Författartips automatiska uträknare, Tecken Ord och Sidor!)

4. Att skriva fiktion är inte ”ett personligt uttryck ” eller ”terapi”.
Romaner är till för läsarna, och att skriva dem kräver listighet, tålamod och ett osjälviskt skapande av effekter. Jag tänker på mina romaner som något i stil med en karusell på ett tivoli:
Mitt jobb är spänna fast läsaren i säkerhetsbältet i början av kapitel ett, sedan låta dem snurra och studsa genom scener och överraskningar, via en noga planerad rutt och i en fint avpassad takt.

5. Respektera dina karaktärer, även de mindre.
I konsten, liksom i livet, är alla hjälten i sin egna speciella historia, så det är även värt att tänka på vilka berättelser dina mindre karaktärer har, även om deras väg endast något lite korsas med din huvudrollsinnehavares bana. Samtidigt…

6. Överbefolka inte din berättelse.
Karaktärerna bör individualiseras, men samtidigt fylla en funktion – som figurerna i en målning. Tänk på Hieronymus Boschs tavla där Kristus hånas.
En tålmodigt lidande Jesus är omgiven av fyra hotfulla män. Varje karaktär är unik, och ändå representerar var och en av dem en typ, och tillsammans bildar de en berättelse som är kraftfull genom att den är så stramt och så ekonomiskt konstruerad. På ett liknande tema…

7. Låt inte texten svämma över.
Undvik överflödiga fraser, de störande adjektiven och onödiga adverben. Särskilt nybörjare verkar tro att fiktionskrivandet behöver en speciell typ av blommig prosa, helt olik någon form av språk som man kan stöta på vardagen. Detta är en missuppfattning om hur man skapar effekter i sin historia, och botas genom att lyda regel 1.
Om du läser Colm Tóibín eller Cormac McCarthy, till exempel, ser du hur ett medvetet begränsat ordförråd kan producera en häpnadsväckande känslomässig kraft.

8. Tempot är avgörande.
Att skriva fint är inte tillräckligt. Studenter på en skrivarlinje kan vara bra på att producera en sida välskriven prosa, men vad de ibland saknar är förmågan att ta läsaren på en resa, med alla ändringar av terräng, hastighet och stämning som en lång resa innebär. Återigen tycker jag att man kan ta hjälp av filmens värld. De flesta romaner vill komma nära, dröja sig kvar, gå tillbaka, gå vidare, på ganska filmiskt sätt.

9. Drabbas inte av panik.
När jag kommit halvvägs i skrivandet av en roman har jag upplevt stunder av gastkramande fasa, där jag begrundar dravlet på skärmen framför mig och ser bortom det – hånfulla kommentarer, vänners förlägenhet, den konkurshotade karriären, krympande inkomster, återtagna hus, skilsmässa…
Att arbeta envist vidare genom kriser som dessa har hittills alltid hjälpt mig. Att lämna skrivbordet en stund kan hjälpa. Att prata igenom problemet kan få mig att komma ihåg vad jag ville uppnå innan jag körde fast. Att gå en långpromenad får mig nästan alltid att tänka på mitt manuskript på ett lite annorlunda sätt.
Och om allt annat misslyckas återstår bönen.
St Francis de Sales, skyddshelgon för författare, har många gånger hjälpt mig i krislägen.
Om du vill sprida dina chanser ännu mer kan du även försöka vädja till Calliope, de episka dikternas musa.

10. Talang slår allt.
Om du är en riktigt stor författare behöver ingen av dessa regler tillämpas. Om James Baldwin hade känt sig tvungen att piska upp tempot lite, skulle han aldrig ha uppnått den lyriska intensiteten i Giovannis Rum (1956).
Utan ”överflödande” prosa skulle vi inte ha de språkliga mästerverk som Dickens eller Angela Carter gett oss. Om alla var sparsamma med sina karaktärer skulle det inte finnas någon Wolf Hall…
Men för alla oss andra är reglerna viktiga. Och, vilket är avgörande, bara om du förstår vad de är till för och hur de fungerar kan du börja experimentera med att bryta mot dem.

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Clas Svahns kloka skrivtips!

Clas Svahn är som du säkert vet ordförande i riksorganisationen UFO Sverige, DN journalist, författare till spännande faktaböcker som ”Sekter och hemliga sällskap i Sverige och världen”, ”Det okända : övernaturliga fenomen från Sverige och världen”, med många flera.Clas Svahn
Hans böcker kan du skaffa fraktfritt och till bästa pris från denna Adlibris sida.

Exklusivt för Författartipsbloggens läsare delar Clas Svahn med sig av sina bästa skrivtips! Varsågod:

Varför ska man skriva en bok? Svaret är enkelt – du har något som du vill berätta. Och du vill berätta det för många.

Själv har jag skrivit sedan tonåren. Det har blivit stenciltidningar, dåliga limerickar, pjäser i skolan, artiklar i diverse tidskrifter, tidningsartiklar i stora och små dagstidningar och så böcker både på svenska och engelska. Mest fackböcker men också en och annan novelliknande historia. Jag gillar att berätta, även i form av föredrag, och älskar när folk får höra något som de aldrig hört förut eller aldrig kommit tanken på att fundera över.

Överraska. Våga. Ta reda på saker som andra inte kan.

Visst hade jag femma i svenska när det en gång begav sig men det var inte det som fick mig att börja skriva. Snarare var det nog den andra vägen. Mitt skrivande gjorde att jag kom att intressera mig för svenska och kanske jobbade jag lite extra bara för att läraren skulle tycka om det jag skrev.

För vi som skriver älskar att bli bekräftade. Om ingen tycker något (helst positivt) om det vi gjort så kunde det lika gärna ha fortsatt att bli liggande i byrålådan. Vi vill ses.

I dag har jag skrivit tusentals artiklar och närmare tjugo böcker, antingen för egen hand eller tillsammans med andra. Läsarkontakten är omfattande. Folk skriver brev, ja, vanliga pappersbrev, och mejlar. Några skriver att jag inspirerar dem att skriva själva medan andra bara låter sig roas av de ämnen som jag ägnar mig åt.

Läsarkontakten är ett slags livsluft. Och så får jag bra idéer av alla dessa som jag inte visste fanns innan de skrev till mig.

Det finns inga genvägar för den som vill bli författare. Och här kanske jag ska lägga till en viktig sak med en gång. Jag ser mig inte som författare. Jag skriver böcker men är i grunden journalist som tar av min fritid för att kunna göra det där andra också. För mig är en författare någon som skriver böcker på heltid. Punkt. Som Astrid Lindgren eller Liza Marklund.

Alla kan skriva men få kan skriva så att andra tycker om att läsa det. Och då gäller det att gilla det man skriver, att kunna sitt ämne och att brinna för sin sak. För om man inte brinner och vill berätta en god historia (som kan vara sann eller påhittad) så slutar folk att läsa.

Alla bra historier behöver människor för att nå fram. Döda föremål och händelser får liv först då en människa stiger in på på boksidorna. En människa vars historia vi kan fångas av, känna igen oss i eller drömma om att efterlikna. En människa som kan bli vår spegelbild eller kanske varnande exempel. Men det är människan som ger historien trovärdighet, det är först när han eller hon dyker upp som vi bereder oss på att tro på det vi läser.

Författaren själv får gärna synas men måste inte vara huvudfigur. Men läsaren måste märka att det han eller hon läser är skrivet av en människa av kött och blod, en människa som bryr som om läsaren, som vill berätta något och som älskar att göra detta.

Vi som skriver måste slå en bro till läsaren, ge denne något att känna igen innan vi kan berätta om det okända.

Då blir det bra. Eller i alla fall intressant.

Clas Svahn
Journalist

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Sju skrivtips: Hur vinner man en novelltävling?

En intressant fråga, eller hur? Och vem borde svara på den om inte någon som faktiskt vunnit en novelltävling?

Nu hör det till saken att jag hittills inte kommit på förstaplatsen i någon stor novelltävling – men väl på delad andraplats (av drygt 800 bidrag), och bland de fyrtio bästa av drygt 1200 bidrag (vilket betyder att 97% placerade sig sämre).
Det får duga tillsvidare!

För att göra tipsen mer handfasta utgår jag från en riktig tävling:
Icakurirens novelltävling 2010

1. Analysera tävlingens förutsättningar noga

Ja, du har väl märkt att det oftast lönar sig att vara noggrann? Det gäller även när man tar sig an en novelltävling. Men var inte orolig, det hela är ganska enkelt.

Läs igenom novelltävlingens informationstext och leta upp de regler som gäller, i detta exempel kommer du att hitta följande:

  • Ämnet är “Ett år senare”
  • Novellen får vara på max 10 000 nedslag inkl blanksteg.
  • Bidraget skickas till:
    Icakuriren, Box 6630, 113 84 Stockholm. Märk kuvertet med “novelltävling”
  • Märk ditt manus med namn, adress, telefon och e-postadress
  • Senast den 16 juli 2010 vill vi ha ditt bidrag
  • Vinnaren meddelas i samband med bokmässan i september
  • Vad man kan vinna:
    Första pris: En bärbar dator
    2:a – 10:e pris: Inspirerande bokpaket
  • Anställda på Forma Publishing Group får inte delta i tävlingen – ej heller professionella skribenter

Gå igenom reglerna en och en (saker och ting ter sig lite enklare när man bryter ned dem i sina beståndsdelar) och börja reflektera

  • Ämnet – säger det dig något? “Ett år senare” ger mig inga omedelbara associationer om jag funderar på hur jag ska skriva en fantastisk vinnarnovell, men om jag istället lugnar ner mig en smula och bara låter orden sjunka in… så kommer en känsla till mig: Någonting har hänt. Något som varit en vändpunkt… och det var för ett år sen…
    Använd den känslan, det är på den du bygger din novell!
  • Hur lång får novellen vara?
    10 000 nedslag inklusive blanksteg, det innebär… ca tre till fyra A4-sidor. Eftersom en sida med normalstort teckensnitt (12) gör av med ca 2500 till 3000 tecken (inkl blanksteg). Vill du få full koll så använder du min tecken / ord / sidor-konverterare!
  • och så vidare, punkt för punkt, tills du har koll på nödvändigheterna.

När du är klar med detta grundläggande steg är det dags för…

2. Låt det sjunka in!

Just det – stressa inte. Stress kan nog vara nödvändigt ibland, men men i samband med skapande har det snarast en förlamande och avdomnande effekt.
Låt tävlingen ligga i bakhuvudet några dagar, så mognar saker och ting av sig självt.

3. Hitta lite extra inspiration

Skrivandet är en härlig sysselsättning, och läsandet är den andra aspekten av det vi kallar texter – vi kan skapa dem eller läsa dem, inget däremellan.

För att fylla din kreativa källa, läs noveller, poesi, romaner… hitta något du gillar, fundera över om det går i linje med ditt sätt att berätta?

Lyssna på människors samtal. Hur pratar de egentligen, och om vad? Och minst lika intressant – vad pratar de inte om… :-)

Läs en trevlig bok om att skriva, eller besök min sida om hur man skriver noveller… Var öppen för olika vägar till inspiration!

4. Plocka fram idéer

Ta stöd i ämnet (“Ett år senare”) och associera i huvudet – skriv ned tankar och idéer på det sätt som passar dig; gula lappar, ett datorprogram  (varför inte Q10, kom ihåg att använda F1 knappen när du startat det…), anteckningsblock, mindmap på papper, mindmap via datorn, ett white board om du har något, eller kanske en kombination av alltihop :-)

Saken är ju den att hela du är fylld av idéer, det gäller bara att hitta ett verktyg som passar dig för att plocka fram dem!

5. Skriv!

Sätt dig och låt pennan löpa eller tangentbordet smattra – du vet väl hur lätt det är att skriva långa mejl om ingenting alls? Lika lätt är det att skriva en novell – så länge du har känsla och engagemang.

Känner du att engagemanget tryter  är du kanske på ett villospår. Då är det dags att göra ett nytt försök. Eller att ta en paus. Hursomhelst, ge dig inte – fortsätt att skriva tills du gillar det du gör!

Och till slut… är novellen klar :-)

6. Gå igenom det du skrivit

Detta är en mycket viktig punkt, och en lista över saker du bör tänka på hittar du längst ned på denna sida.

Efter allt skapande kan det tyckas lite trivialt att leta stavfel, men faktiskt är det just här som du kan skilja dig från mängden – nämligen genom att vara kritisk gentemot ditt eget arbete, och verkligen försöka hitta bättre lösningar för vissa avsnitt i din text. Med rätt inställning blir detta steg riktigt spännande!

7. Gläd dig åt din prestation!

När du kommit såhär långt är du klar! Det bör firas!

Med stolta steg går du iväg till brevlådan (eller till din dators mejlklient) och skickar iväg din novell till rätt adress (!), därefter sätter du dig på ett café och belönar dig med ett gott bakverk. Till exempel. Och njuter en stund av att du gjort ditt allra bästa för att vinna en novelltävling. :-)

Nu undrar kanske någon – att glädja sig åt sin prestation, är det verkligen ett vinnande-novell-skrivtips?
Mitt svar är: Javisst, det är en del av en viktig helhet. Att få glädja sig över sin egen förmåga ger inspiration till mer skrivande, och det är ju vad allt handlar om i slutändan, eller hur?

 

Nu är det bara att leta upp en tävling att delta i!
Förhoppningsvis hittar du en på denna sida:
Novelltävlingar | Författartipsbloggen :-)

Lycka till!