Artikeln är skriven av Ewa Klingberg

Spökskrivare – ett mycket udda yrke i tiden

Jag är en spökskrivare på riktigt. Inte en sådan som skriver på uppdrag av någon annan utan en som skriver åt ett spöke. För somliga blir inte livet som det var tänkt. Så var det för Kjell. Han hann inte bli färdig.

Efter Kjells död fanns ett manus till en historisk roman. Denna roman hade ett budskap och den berättade om en spännande tid i Sveriges historia. Men den är också ett familjedrama med en upplösning som heter duga. Och den lämnar en öppning för fortsättning.

Då jag fick manuset i min hand fanns ingen återvändo. Det talade till mig och det bad mig att fortsätta skriva. Jag kunde inte låta bli. Om så någon hade förbjudit mig så hade jag gjort det ändå. Utan betänklighet lämnade jag mitt eget bokprojekt ”Holavedsbrudar” och gick helt upp i rollen som spökskrivare.

I snart hela fyra månader har jag levt med och i romanen ”Min är Hämnden”. Karaktärerna har blivit levande under mina fingrar som sprungit ikapp på tangentbordet. Likt filmsekvenser har jag upplevt en tid som sedan länge flytt. Somliga frekvenser hade Kjell redan skrivit andra är helt och hållet min egen skapelse.

Det var en märklig känsla när jag upptäckte att jag skrev som Kjell. Hans meningar blev till mina och mina blev hans. Jag vet inte riktigt säkert vem av oss som skrivit vad. Spökskrivaren i mig tycktes arbeta för egen maskin.

Nu är jag framme vid den stora bearbetningen, hela boken ska läsas om och om igen. Lektörer ska säga sitt och jag ska stå emot eller samtycka. Hur det än blir och vad som än sker nu, så har jag vuxit som människa och som författare i den här processen. Det har hänt så mycket med mitt eget skrivande, som var helt oförutsett.
Mest oförutsett av allt var att jag skulle skriva en fortsättning. I dagarna har jag startat arbetet med ”Min är Skulden”, men nu är jag författare inte spökskrivare.

Jag hoppas att Kjell hör mitt tack där uppe i sin himmel.