Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Dödsbädden sätts upp av Värmlandsteatern

Jag har alltid haft en speciell relation till det skrivna ordet. Till språk överhuvudtaget.

Livet är så mycket större än ord, språket är bara ett verktyg som vi använder för att kommunicera våra tankar, känslor idéer. Och alla verktyg begränsar, även om de är tillverkade för att vara oss till hjälp.

Jag har läst massvis med böcker under mitt liv – skönlitteratur, facklitteratur, poesi, essäer etc. Jag läser även tvångsmässigt all text som finns på chipspåsar, mjölkpaket, restaurangmenyer… ja – allt text som mina ögon fångar upp.

Så är jag också dataprogrammerare, ett yrke som går ut på att skriva text som ger instruktioner till datorers inre att uppföra sig exakt som jag vill. Och jag designar databaser som håller enorma mängder information i sitt inre.

Om ingen skulle kunna tolka informationen vore den meningslös – om ingen förstod mitt språk vore jag ensam.

Vi delar språket mellan varann, vi vet alla att ord kan luras, måla upp fantastiska men helt felaktiga bilder i människors hjärnor, att reklambyråer, företag och politiker kan hamra in budskap som påverkar vårt sätt att se på världen… men vi vet också att orden ibland kan träffa helt rätt, uttrycka våra känslor så att vi ryser av glädje…

För några år sen provade jag att skriva dramatik. Det visade sig att det passade mig bra. Alla människorna i mitt huvud kunde plötsligt prata med varann på ett otvunget och rättframt sätt. Eller på ett tvunget och tillbakadraget sätt. Sanningar och lögner kastades runt mellan aktörerna, förhoppningar, drömmar och besvikelser. Liv och död, ljus och mörker.

Värmlandsteatern utlyste i våras en tävling för att hitta lämpliga manus till sitt årligen återkommande evenemang EN3´ (uttalas entré).

Jag skickade in min pjäs Dödsbädden, och för ett tag sen fick jag beskedet att den vann tävlingen tillsammans med en annan pjäs.

Den 21 september har den premiär i Karlstad, och min fru och jag kommer att åka dit för att bese föreställningen. Det ytterst lilla jag fått ta del av hittills verkar mycket lovande – jag är helt säker på att det blir en omtyckt historia.

Artikeln är skriven av Richard Andréasson

Konsten att ”Bli färdig någon j-vla gång!”

Jag vet, jag vet, jag vet, jag har skrivit tre saker här på tre dagar. En oerhört aktivitet. Om ni eventuellt har tröttnat på mig så får ni säga ifrån på skarpen. Dock har jag med intresse följt vad som händer i form av gillamarkeringar och måste säga att det är smickrande att se att många verkar uppskatta vad jag skriver. Det värmer verkligen! Man kan bara hoppas att man en gång får ge ut ett eget verk som får motsvarande mottagande.

Idag skall vi prata om konsten att bli färdig. Hoppsan, där drog jag fram pekpinnen och började började låta som Bengt Alsterlind ”Tjipp och välkomna till Hajk. Idag skall vi prata om konst, men inte vilken konst som helst, utan om konsten att bli färdig”. Nåväl, det är faktiskt en konstart. Skrivkrampen brukar slå till, eller självkritiken och om inte annat så blir vi överstimulerade av vår egen kreativitet. Idag skall jag försöka ge tips, och inte vilka tips som helst, utan tips som löser problemet för mig som ändå är en skrivande individ.

Ett sätt att lösa upp knutar inom oss och släppa lös kreativiteten ordentligt kan faktiskt vara att skriva en kort vers på rim. Det kräver en oerhörd disciplin om den faktiskt skall berätta något. Själv använder jag limerick som berättarform, vilket gör att jag är oerhört styrd i mitt berättande. Jag har 5 rader på mig. 3+2 av dessa måste rimma. Och jag skall omvandla det hela till en mininovell. Barntillåten, dessutom. Går det verkligen? Ja, det går. Följande exempel är mina originalverk (jag vet att många gärna lånar saker på internet, ni får gärna låna detta, men källhänvisa då gärna):

”En storfiskare i Göteborg
Hade i livet en sorg
Ty hur han än sträckte
Armen ej räckte
Att visa fisken han har i sin korg”


”En sjökapten i Öresund
Hade just kört sin skuta på grund
Han tog sig en grogg
Och skrev i sin logg
Sen somnade han en stund”

 

”En man med en borr i ett hus
Grannen var trött av gårdagens rus
Han borrade hål
Fastän grannen ej tål
Ens pipet utav en mus”

Som synes så går det alldeles utmärkt. Denna leder till att man kan finna kärnan i budskapet, om man sedan fyller på runt om så har man helt plötsligt en historia. Jag vet att det låter märkligt, men att skriva sådana små verser ”kickstartar” hjärnans produktivitet.

En annan sak som brukar uppstå är att man har alldeles för mycket bra stoff att ha med i boken. När det i mitt huvud poppar upp en intressant idé, mitt under romanskrivning, och idén verkligen inte platsar omvandlar jag delmomentet till en novell. Jag har fler kortnoveller än bokmanussidor i min totala produktion, men jag har en styrka där. Dels kan vissa ges ut i novellsamling, dels kan jag ta en idé från en av minan noveller och smyga in i bokmanusen i framtiden om jag hittar något som passar. Man skall inte slänga bra idéer. Få ur dig idéerna som inte platsar, men utanför boken. Då, och endast då, har din huvudhistoria återigen din fulla uppmärksamhet.

När självkritiken slår till brukar jag läsa böcker av författare som jag tycker skriver dåligt. Det är sedan mitt förra inlägg ganska uppenbart att jag räknar Läckberg till denna skara och jag får väl be henne och hennes beundrare om ursäkt för detta utpekande. Det finns fler, som också är förvånansvärt populära, som skriver böcker som verkligen inte tilltalar mig. Men av den anledningen att jag inte vill ha sveriges författarelit utanför min ytterdörr med skarpladdade vapen så låter jag bli att nämna några namn, jag vill påpeka att en av personerna jag inte uppskattar har vapenlicens. Har jag läst lite i en av dessa författares böcker brukar självkritiken lägga sig. En annan sak man kan göra är att läsa om hela manuset från början och intala sig att någon annan har skrivit det hela. I mitt fall brukar jag tycka om texten då.

Slutligen skulle jag vilja ge lite tips till dig som läser detta och vill börja skriva, men inte behärskat konstarten ”Att börja någon j-vla gång”. Det kan vara marigt att fokusera på allting samtidigt. Språket, intrigen och allt runt om. Intriger har du säkert gott om i huvudet. Mitt råd är att du börjar med att öva dig på att skriva om sagor. Ja, du läser rätt. Leta upp en gammal saga, till exempel HC Andersen eller vad du föredrar. Tag sedan intrigen och placera historian i modern tid och finna logiska förklaringar för all trollkonst. Olov Svedelid har gjort detta. I  hans novellsamling ”Hassel och Osris hämnd” (som innehåller ett antal mycket intressanta noveller och intriger) har han skrivit en novell som heter ”En gruvlig historia”. Det är en modern version av ”Snövit”. Denna övning tillåter dig att träna på att skriva utan att halva kreativa hjärnhalvan upptas av en intrig. Du kan fokusera på att utveckla dig språkligt och hitta din författarstil. Därefter kan du applicera den på dina egna intriger.

Den som vill öva lite till och försvåra för sig för att hitta rytmen i språket kan skriva om olika sånger. Jag har ägnat mycket tid åt att översätta sånger från engelska till svenska och tvärt om, men även skrivit en rad parodier och snapsvisor på befintliga melodier. Bland annat har den gamla låten ”Snabbköpskassörskan” omvandlats till snapsvisan ”Systemkassörskan” och klassiska ”Somliga går med trasiga skor” har istället fått namnet ”Somliga sitter med tomma glas”. Du kommer lära dig att styra in en melodi i ditt språk på ett helt annat sätt om du övar enligt denna metod. Jag väljer också att terrorisera er med att bjuda på en egenskriven snapsvisa till melodin ”En sockerbagare”, men som i min version heter ”En politiker”. Det vore väldigt roligt om den kunde sjungas på en eller annan midsommarfest i år, så låna gärna med er den till snapsarna:
”En politiker bor i staden
Han snackar skit han, mest hela dagen
Han snackar hit och han snackar dit
Min likväl snackar han bara skit

Och i hans valfläsk där finns ju platsen
För både dagis och skolpalatsen
Och skatt och sjukhus kom han ihåg
Men allt han säger är bara båg

Och när han fortsätter får vi höra
Allting fantastiskt som han skall göra
Men den mannen är riktigt hal
Vill bara vinna i nästa val”

Det går att byta ut politikern till en kvinna om ni tycker det är mer passande. Och där var min egoföreställning slut för den här gången.

Sammanfattningsvis finns alltså ett antal olika sätt för att komma igång med eller avsluta skrivandet av en roman. Det gäller att stimulera kreativiteten och inse att övning ger färdighet. Därmed tror jag att ni inte orkar läsa en rad till, så jag önskar eder alla en trevlig långhelg!