Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

10 tips som får din dialog att lysa!

Här följer 10 tips för att utveckla en av romanskrivandets viktigaste komponenter – dialogen – från den fullständigt okända författarinnan Ali Luke.

Jag gillade verkligen hennes tips, så här följer en redigerad svensk version. Hoppas du också uppskattar hennes goda råd!

Varsågod Ali Luke! Och observera att jag ibland lägger till lite egna synpunkter bland hennes råd… bara för att förvirra dig, förstås.

”Och vad ska man med en bok till”, undrade Alice, ”som saknar både bilder och prat?” – Lewis Carroll

Jag kan klara mig utan bilder, men jag känner igen mig i Alice´s åsikt om pratet!

Innan jag köper en bok bläddrar jag snabbt igenom den för att se hur mycket dialog som finns. Om det verkar vara för lite av varan lägger jag bort boken. Och det är nog inte bara jag som gör så.

En författare kan använda dialogen på följande sätt:

  • Gestaltning – när aktören agerar och pratar blir hen levande för oss
  • Bygga upp spänning och dramatik, förstärka intrigen
  • Fördjupa kunskapen om aktören utifrån det hen säger (eller inte säger)
  • Skapa tomma ytor på boksidan – uppskattas av läsare som vill snabbt fram i boken

Många författare sätter just ”att skriva dialog” överst på listan över saker de verkligen får kämpa med. Själv älskar jag att skriva dialoger, jag tycker fortfarande att det är svårt… men jag lär mig mer och mer!

Vilka faktorer är det då som gör att vi upplever dialogen som bra?

1. Se upp med anföringsverben!

Ja, amerikanerna har som vanligt mycket roligare och mer träffande namn på allting, så i originalartikeln är rubriken ”Watch your dialogue tags”.

Vi i Sverige har helt enkelt inget samlande namn för ”dialogtaggar”, utan vi får kalla det ”dialogers anföringsverb och sättsadverbial” istället – snyft!

(Om ni vill lägger vi till ”dialogtaggar” till svenska språket från och med nu – alla som vill det skriver nåt i kommentarsfältet nedan :-)

Nåväl; anföringsverb (förlåt det tråkiga grammatiska ordet) är det som man ibland använder för att förtydliga vem som sa vad, och även hur. Exempel är på sin plats:
”Fy vad fruktansvärt!” skrek han.
”Men så roligt!” utropade hon.
”Det där har du missuppfattat min gode herre”, hånlog han.

För att ännu mer förtydliga kan man lägga till ett sättsadverbial… Exempel:
”Fy vad fruktansvärt!” skrek han upprört.
”Men så roligt!” utropade hon glatt.
”Det där har du missuppfattat min gode herre”, hånlog han spefullt.

När jag gick i skolan fick jag lära mig att variera dialogtaggarna med ord som ”viskade”, ”skrek”, ”funderade”… och det kan vara bra för att bygga upp barns ordförråd, men för en vuxen författare är det en dålig idé.

I normalfallet funkarsa” eller ”sade” alldeles utmärkt.
Alltså ”Det där har du missuppfattat min gode herre”, sade han.”

På svenska kallar visade han” för direkt anföring – men det behöver du ju inte komma ihåg.

Nån gång kan du kasta in ett ”viskade” eller ”skrek”, men var inte mer avancerad än så.
Läsaren reagerar knappt på ”sade”, men om du använder dig av ”mumlade tafatt” eller ”storskrattade fanatiskt” kommer dialogtaggen sticka ut för mycket från den övriga dialogen och störa balansen.

Ord som passar särskilt illa som dialogtaggar är ”skrattade” och ”fnissade”.
Är det verkligen nån som orkar fnissa en hel mening?
Exempel: ”Åh vad jag gillar vaktparader, särskilt såna där dom har såna där enorma håriga svarta hattar”, fnissade han.

Om din dialog är skriven på rätt sätt kommer läsaren att förstå om det ”sades glatt” eller om det ”skreks ursinnigt”.

2. Dialogen ska hänga ihop med en scen

Det är lätt gjort att man hamnar i ”talande-huvuden-syndromet”.
Två aktörer snackar på med endast lite eller ingen stödjande text.

Varje dialog utspelar sig nånstans!
Platsen eller scenen spelar roll för dialogen.
Tänk såhär:

  • Var befinner sig dina aktörer? På ett rörigt café, kör dom runt i en bil, sitter dom på tåget, är dom hemma…?
  • Vilka finns i närheten? Nyfikna förbipasserande, småbarn, chefen…?

Det är ju inte meningen att du ska slå fast miljön efter varje dialogmening, men samtidigt behövs nånting som anger var dina aktörer håller hus.

Exempel på svårskildrad dialog är telefonkonversationer, där ju aktörerna inte kan se varann. Då kan rösttoner eller bakgrundsljud hjälpa till med scenförankringen.

3. Var försiktig med dialekter och brytningar på andra språk

Ett vanligt nybörjarmisstag är att man tar i alldeles för mycket med att skildra dialekter eller språkbrytningar.
Det blir svårläsligt, kan bli oavsiktligt komiskt – och faktiskt även kränkande.

Om du till exempel ska skildra en skånings glädje över en lokal maträtt, skriv inte:
Uouauh vauou goatt deaut skau blieuö mäui sbiddagauga!” i ett försök att exakt härma skånskans mystifika nyanser, utan skriv helt enkelt:
Åh vad gott det ska bli med spettkaka!”

Läsaren inser raskt att eftersom aktören faktiskt tycks gilla spettkaka (utanför Skåne oftast kallad lättbetong) är hen säkert en skåning – vidare skildring av dialekten behövs alltså inte.

Och ska du skildra slang, gör såhär:
Ja inte vet jag, han bara dök upp asså, sådär från ingenstans!”
Inte:
Jante vet ja, han ba dök upp asså, sådär frångenstans!”

”Less is more”, som amerikanerna säger – använd små medel. Det räcker!

4. Låt inte en person snacka för länge

I verkliga livet håller vi i allmänhet inte långa tal under ett vanligt samtal. I vissa situationer som föreläsningar, predikningar etc. förekommer det förstås, men det är ju alldeles speciella tillfällen.

Om det ändå är så att nån av dina aktörer snackar väldigt mycket, se till att få in avbrott här och var. Samtalspartnern kan ju ställa lite förtydligande frågor, eller helt enkelt bryskt avbryta då och då. Du kan också peta in ickeverbala reaktioner från de som lyssnar på ordströmmen – någon nickar, suckar, rynkar pannan, snyter sig, sätter på sig hörselskydd, eller dylikt.

Och när din intrig faktiskt kräver att din aktör ska prata riktigt länge, återge inte allt som sägs! Några ord från början, några från slutet, samt en berättande sammanfattning av huvuddragen räcker bra.

5. Realistiskt betyder inte verkligt

Det här var en av grejorna jag fick kämpa extra med i min roman. Jag gick för långt i mina strävanden att göra dialogen realistisk – med ”öööhhh”, tvekan, stamningar, upprepningar osv.
Det blev för mycket helt enkelt.

Dialogen ska ge ett intryck av äkta samtal; den ska inte vara en exakt inspelning av hur det faktiskt ofta låter.

När jag gick tillbaka i texten och rensade i dialogen märkte jag att allt flöt på mycket smidigare.

Det fick till följd att dialogen kändes realistisk, men samtidigt tydlig och klar.
Fortfarande tvekar aktörerna då och då på orden, men bara när det verkligen är motiverat.

6. Låt dina aktörer få sina egna sätt att uttrycka sig på

Låter alla dina aktörer precis likadant? Om så är fallet är det dags att göra vissa justeringar.

Tänk på
Ålder: en 13-åring uttrycker sig annorlunda jämfört med en 70-åring
Kön: kvinnor och män kan använda olika sätt att uttrycka sig på
Social bakgrund: använder din aktör jordnära ord, eller blåser hen upp sina uttryck på ett mer överklassigt sätt?
Utbildningsnivå: har din aktör ett stort eller litet ordförråd?
Geografiskt område: var bor de?
Särskilda favorituttryck: ta inte i för mycket här, men fundera över huruvida aktören har några uttryck hen gärna slänger sig med (som t ex ”så att säga”, ”liksom”, ”men precis”, ”awesome helt enkelt”, ”no shit Sherlock”)
Mångordighet: vissa babblar hejdlöst, andra är tystlåtna

Ett bra sätt att kolla om du tillämpat detta är att klippa bort allt annat ur det du skrivet och bara lämna själva dialogen kvar – kan du räkna ut vem som egentligen sa vad?

7. Använd inte dialogen för att förklara saker som den andre redan vet

Ibland måste du förmedla information om aktörerna. Försök dock inte tvinga in det i dialogen – det upplevs som stelt och falskt. Undvik att låta aktörer berätta saker som den andra säkert redan vet.

Särskilt i Science Fiction märker man hur dessa bekymmer smyger sig in:
Men kapten, om trycket fortsätter sjunka och vi inte styr dikt styrbord inom trettio sekunder kommer vi ju krossas av kometen som består till 97 procent av arsenikföreningar!”
I vanliga deckare kan det ta sig följande uttryck:
Så det var alltså därför som tjuven tog sig in på övervåningen i huset mitt emot juvelerarbutiken – bara för att kunna skjuta sin hullingpil tvärs över gatan och sen glida över med hjälp av sin speciella metallskena som han byggt ihop med material han tidigare stulit på Teknikmagasinet på Skövdegatan 34!”

Om du ändå vill överföra information just under en dialog, se till att du ordnar en bra inramning. Kanske två vänner träffas efter tio år, med massor av informationsdelning att ta igen. De kanske behöver berätta lite extra om sin familjesituation, läget på jobbet, etc.

8. Glöm inte bort att också använda tystnad i dialogen

Ibland är det ju så att det finns mer kraft i det som inte sägs än det som faktiskt sägs.

Om den ena sägerJag älskar dig”, och den andre svarar med tystnad, så är det oftast starkare än om svaret blir ”Säger du det?” eller ”Jo… visst”.

När en aktör vägrar att svara på en särskild fråga, eller vägrar att prata med en viss person – ja då märker vi omedelbart att nåt särskilt är på gång.
Utan att författaren behöver skriva: ”Arne ville inte prata om sitt äktenskap” eller ”Ulla hade inte pratat med sin svärfar på flera år”.

9. Börja sent, sluta tidigt

Det här är ett riktigt guldtips: du behöver inte följa samtalet från det första ordet som sägs, och du behöver inte skildra hela vägen ända fram till det sista.

Om nån pratar i telefon, plocka bort alla ”Tjena, det är jag – läget?”, ”Öhh… jo, det är nog ganska bra, tackar som frågar. I det stora hela iallafall – och själv då? Knallar det och småspringer det, så att säga? Huvet upp och fötterna ned?

Visst, nog så realistisktmen läsaren kreverar av rent ointresse.

Ofta ger det en god effekt att avsluta en scen med en dialogmening. Vi behöver inte ta del av motpartens svar – och vi behöver definitivt inte ta del av ”Jamen hej då då, superkul att du ringde!” och ”Detsamma hörru, det här måste vi verkligen göra om inom det snaraste, va?

10. Håll ordning på citationstecken och skiljetecken och deras inbördes ordning

Det här är viktigt om du skickar in ditt arbete till ett förlag eller till en novelltävling, eller om du självpublicerar, osv.
Du vill helt enkelt att din novell eller roman ska vara så proffsig som möjligt!

Reglerna är många, det är snårigt, inte alltid glasklart logiskt…

För att ge dig så bra information som möjligt länkar jag till den bästa informationen på svenska jag hittat på nätet – jag tror verkligen att du kan ha hjälp av den!

Om citationstecken.
Om talstreck.
Om talstreck, citationstecken och en massa annat smått och gott


Om du tycker att det här med dialog är svårt (du är inte ensam), försök skriva en helt ny scen som innehåller ett viktigt samtal. Och om du redan skrivit en massa dialog som du inte riktigt får att fungera, gå igenom dem igen med de här tio tipsen i bakhuvudet – se om du kan utveckla och förbättra!

Frågor eller tips? Välkommen att kommentera :-)

Vill du läsa de fem första kapitlen av Ali Luke’s debutroman Lycopolis (på engelska såklart)? Spana då in bokens egna hemsida, www.lycopolis.co.uk!

5 reaktion på “10 tips som får din dialog att lysa!

  1. Om man ska skriva en dialog med någon som är sorgsen hur får man den att skratta åt vad den andra säger? Något bra tips en romantisk kommentar eller skämt? Vad skriver man egentligen? Suttit i en timme nu. Helt tomt i min skalle. Låter säkert fånigt med. Haha!

Kommentera