Om Birgitta Sandblom

(ingen biografi... än.)

Artikeln är skriven av Birgitta Sandblom

Frosseri frossa

Ännu en gång är jag inne i författandets cirkel som kan förvirra mig med ord som får mig att stanna upp. Ord som får mig att undra och begrunda på djupet. Vad betyder frossa egentligen. Hur långt måste jag gå i mitt frosseri för att det ska hamna i synd?
Nu är jag inne i ett kärleksäventyr i boken. Där min Johanna har mött sin stora kärlek. Hon berättar för sin väninna medan de sitter på ett fik och sörplar latte.

– Nu ska jag frossa med kärleken.
– Vad ska du?
– Fördjupa mig i frosseriet kärlek.
– Vet du att det är en av dödens synder?

Det är där mitt författande stannar. Vadå frosseri? Kan man överkonsumera kärlek? Känslokonsumtion? Kan det vara syndigt att ge bort kärlek med frosseri. Onyttigt dessutom. Och så kommer massor med olika betydelser för frosseriet till mig. Även min salige farmor kom till mina tankar. Farmor var med sitt patos tänk och alla dödsynderna fick ofta plats vid samtalsbordet.

Visst kan vi frossa i oss mat men är detta en synd? Vem syndar vi mot? Övervikten?
Shoppingsyndromet kan också vara ett frosseri även detta hamnar under synden. Plånboken blir tunnare och varför syndar vi med våra penningar?

Är allt synd som har med frosseriets njutningar och göra? Opassande?
Om kärleken står det i svarta tjocka boken att vi ska slösa med. Men är detta inte en synd? med den överdrivna njutningen?

Frosseri tillhör våra sju dödssynder. Samtidigt tänker jag, på ordet lagom om vi äter lagom,
älskar lagom,
shoppar lagom,
då är det inte ett frosseri eller en dödssynd?

Men hur vet jag vad som är lagom för mig och mitt författande. Synd är ett hett ord. Ingen vill vara syndig. De flesta av oss vill vara lagom.
Men vad som är lagom frosseri för mig och för att jag inte ska hamna i syndens näste, bli anklagad inför porten när jag lämnar tillbaks mitt liv är inte lagom lyxigt frosseri för min vän eller i bekantskapskretsen. Tolkningarna av frosseriet är lika många som det finns av oss människor.

Grubblar vidare om det är frosseri att näthata? Skriva ord utan att se någon i ögat är inte ett mod, det är fegt, men lätt i vår digitala värld, cynismen vardagsspråk för många. Alla som skriker och skriver hatord vänder på debattens röda tråd, till en tråd med en despartion utan kontroll eller eftertanke.

Okej detta finns inte med i dödsyndernas historiebok men i vår moderna digitala värld hamnar hatet bland dödens synder anser jag, hat är också en frosserisynd? Eller kan vreden passa in här, jo det kan den. Men var finns ansvaret från de som ansvarar för den digitala sidan? Jag får kalla kårar längst in i själen när jag läser de hatiska orden.

Jag blir vilsen och förvirrad i frosseriets olika delar. Jag tror att min Johanna ska få lov att leva ett frosseri med sin kärlek. Hon kanske kan bli en synderska vi får se var jag hamnar nu när jag stannat upp i mitt författande och grubblat på ordet frosseri och historiens synd. Kärlek kan aldrig bli syndigt. Ett osynligt kapital som det säkerligen går att frossa med.

Innan jag författar vidare om och in i Johannas frosseri vill jag sätta mig in i alla de sju dödliga synderna.

Högmodet
Girigheten
Vällusten
Avund
Vreden
Lättjan

Men redan nu ser jag att jag har redan de sju i min bok. Men ett måste – grubbla och processa i ett större och djupare frosseri för varje ord. Även andra dygder ska få plats i mitt liv med Johanna.

Poetissan sandblomman
Birgitta Sandblom

Artikeln är skriven av Birgitta Sandblom

En avig och en rätt

Nu har vintern rasat färdigt för den här gången och  och jag funderar på alla nya känslor som kommer med vårens spirande kärlek till livet. Häggen blommar och allt gör ont som Karin Boye skriver, allt det vackra är sammanbundit med smärta  Kanske allt som är förknippat med känslor, med kärleken är värmande och smärtsamt.

Kärleken har en framsida och en avigsida precis som alla blommor först är de bedårande vackra sedan vissnar de samman avigsidan vi kan inte vara vackra alltid? Eller kan vi alltid blomma? även om vi vill lysa vi går från mörker mot ljuset en framsida den rätta.

Påverkar våren och ljuset oss? Jag tror att det är mycket mer kanske mer än vi vill erkänna.  Vi blir med kärleken till livets alla sinnligheter. Något tränger sig in i själen när vi öppnar dörren för ljuset.  Vi blir hänryckta som våren i oss själva med ljuset och solens ankomst. Vi spirar.  Med värmen, blommorna och lövsprickningen och vi blir med mer kärlek. Vi förälskar oss? Vi blir med hopp och massor av spring i benen oavsett ålder. Vi får skimmer, vi får lusten. Många blir med gröna fingrar, vi sår och petar i jorden.

Vad är det som sker i våra sinnen? Med knoppningstidens ankomst? Är det våra  förväntningar? Men vad är det vi förväntar?

Det gör ont inte bara med kopparna som brister, det är något som känns i solar plexus det gör ont. Är det ljuset som värmer själen? Lusten? Livet i sig självt?

Vi jublar när vi ser en guldig tussilago i dikeskanten vi jublar åt alla knoppar som letar och tränger sig upp mot ljuset, från jordens mörker. Vi smeker med fingrar och blir nykära i allt från den fruktbara jorden, vi blir havande. Den fysiska  längtan att  nära i naturen och nära till våra vänner, livskamrater eller en nyfunnen kärleksvän. Vi blir kära. Vi svärmar som den största bisvärm, vi fladdrar som fjärilarna.

De övervintrande fåglarna beter sig annorlunda de sjunger doakör i buskarna de samlar pinnar och mossa och bygger bo. Det sker mycket med solens strålar med solens värme. Livet förändras från den aviga årstiden till den rätta årstiden det blir som en avig och en rätt i stickningen.

Ett stilla vårregn doftar annorlunda än höstens pinande hårda droppar. Jorden får en fuktig sensuell doft.

De första humlorna som irrar omkring utan att veta om att de flyger, de är så lulligt klädda i sin brungula päls de ger bort positiva känslor de signalerar glädje. Jag minns med värme när jag läste sagan. Sommaren med Pia  för mina barn som Beppe Wolgers skrev, jag ler av Pelles fråga i sina tankar

Pelle undrar om humlorna borstade  tänderna

frasen har fastnat i mig och mina barns minne, än idag kan jag ta fram boken en varm sommardag liggandes i hängmattan och njuta av boken och alla humlor och flugsurr alla får finnas när våren och sommar ler mot oss.

Kärlekens gåta finns den i vårluften? som vibrerar med dofter som varit gömda under vår mörka årstid.

Det är inte bara träden som slår ut och får kraft av ljuset det finns oftast en längtan med i luften som andas med oss vi slår också ut men hur har jag inte kunnat klura ut, det är känslan, vi andas vårluft och vi vill blomma på riktigt med närheten till kärlekens essens.

Vi blir ackompanjerande av solens strålar med musikaliska rytmer vi lyssnar till sånger från  fåglar vi lyssnar till vågskvalpet när vi sitter nära strandkanten.

Alla sidovindar försvinner vi har legat i dvala, gömt in oss i luvor stora vinterjackor.

Vi blir med fånleendets förälskelse det finns bara solen och värmen som blir omvandlas till en gud vi dyrkar de flesta av oss.

Vi behöver kanske både berusningen och beröringen i själen av solens smekningar vi behöver närheten till livets nakenhet i utelivet.

Livets helhet blir så mycket mer med våren, med försommar och sommaren. Det gör inte bara ont när knopparna brister livets smärtsamhet att fyllas med ljus i vår långa längtan, till våren är smärtsamt att få komma ut och resa med naturens under.

Längtan är ett vackert ord och längtan är behaglig till sommaren, vi får gå barfota, vi får bada i havet, vi får njuta av sanden mellan tårna. Det är nästan som om vi blommar på riktigt bland alla andra blommor och vi är harmoniskt kära i vårt ljus vi är kära i våren i sommaren…En avig och en rätt.

Vi jagar lyckans rätta sida och det är rätt årstid. Först ska våren och sommaren få vara med oss innan den aviga årstiden den mörka kalla dumma november…livets resa. Det finns alltid en avig och en rätt dag en avig och en rätt årstid jag tror att vi måste få ha båda för att se de annorlunda dagarna.

Skimret från våren och sommarens alla ljuvliga dagar väntar på oss. Vi blir annorlunda med allt det vackra ljusa skimret. Och varför blir vi annorlunda?

Artikeln är skriven av Birgitta Sandblom

Zlatan

För några veckor sedan var det BOKREA  i väntan på vårens inträde. Bokrea är en magisk händelse som jag alltid längtar till, en dag som jag känner lyckan strömma emot mig

Det existerar inga begränsningar när jag får kalasa runt.  Bläddra och känna på alla författare som ligger där i stapplar och väntar på att få bli utvald.

Ett antal år tillbaka hade jag nästintill alltid bestämda författare som skulle förvärvas. Nu vill jag dofta, känna  vem som vill följa med mig hem och hamna i mina överfylla bokhyllor. Jag har ingen klocka när jag ska bokrea. Jag myser och smeker omslagen och om titeln kan locka. Jag läser på baksidestextens om den skickar signaler om innehållet och resan är till mig. Jag strövar som om jag är i sagans egen lilla värld.  Väljer med stor omsorg gärna nya okända författare jag tar pauser går och fikar och njuter med min bokreadag. Det är som julafton att frossa i alla stapelbäddarna av böcker.  Innan jag tar min paus har stapeln av böcker vuxit.

En av böckerna som fastnade för mitt öga denna gång var Zlatan boken jag är långt ifrån fotbollsfans men jag ser ibland några av matcherna, Zlatanboken lockade mig.

Zlatan-boken sträckläste jag det gick inte att lägga ifrån sig trots all fotboll. Det var allt det där andra i boken som gjorde mig berörd och upprörd. Jag förmådde inte släppa hans resa i fotbollens runda värld, från maskorosbarn till där Zlatan är idag. Vilka kliv han tagit och motståndsvindar vinnande hett om öronen varje dag hur orkade han? Han för stundtals ”en dåres försvarstal”. Utspel efter utspel inträffar han borde fått magsår eller andra sår som aldrig går att sätta ett plåster på. Och samtliga föräldrar som skrev protestlistor för att få bort honom, hur känner man sig som barn? som vuxen? när vuxna människor har detta beteende? Vad finns i en själ som orkar kämpa sig framåt för att komma i mål? Räcker vinnarviljan till?

Andra i fotbollens runda värld branschen som inte är inte rund med mjuka kanter fotbollsbranschen är vass med knivskarpa kanter finns inga smekningar om du inte väljer rätt ordval klappar rätt personer på ryggen.

De som medvetet bedrog medvetet och ljög för honom bakom stängda dörrar bakom Zlatans rygg.  Boken är inte en påhittad roman eller en saga den är vad jag förstår byggd på Zlatans verkliga verklighet.

Vi är i samma ivriga målgörare vi som författar noveller, dikter, sagor och romaner. Vi försöker också göra mål med våra ord och meningar. Vi kämpar inte med näbbar och klor så svetten rinner längs skjortan eller tröjan vi har på oss, vi behöver inte strida men ändå är det en match med alla våra undangömda alster som ligger väl dolda i en mapp eller en korg stapplade som på bokrean för att bli utvald. Vi har ingen fotbollsplan där vi kan provspela vi har ingen domare som dömer vi sitter i våra skrivarlyor i det tysta och ensamma. Men vi har våra förlag och på något sett ser jag gemenskapen i förlagen som domare och kantlinjemännen/kvinnor som flaggar röd eller gul flagg, godkänd eller inte.

Även vi har drömmar vi har hopp precis som Zlatan att göra våra ordflödensmål våra meningsmål och mängder med välfyllda kapitel  istället för en rund boll. Lika men ändå olika i våra hopp i våra titthål ut i världen, världen utanför lyans egna lilla eller stora värld där äventyren skapas ord för ord. Jag känner mig magisk lycklig varje dag jag kan fylla mitt tomma blad med ord.

Och alla mina bokreafynd ligger och väntar på sommaren som snart kommer och hängmattan lullar vajande mellan äppleträden  med boken på magen och blicken mot himmelsljuset och molnen formar tankarnas formationer till dikten. Jag är lyckligt glad att jag får gåvan kreativiteten och motivationen till fantasin som är ett vågspel och jag är inte  en Zlatan som behöver kämpa för vindar som visslar med ängslan i själen och inte vet vem som vilseleder bakom hörnet.

Birgitta Sandblom

Artikeln är skriven av Birgitta Sandblom

Förlåtelse

Jag är inne i ett kapitel i min roman och ska formulera orden av förlåtelsen. När jag väl skrev ordet stannade jag upp i mina tankar mina fingrar blev stela jag kunde inte fortsätta att skriva ” jag förlåter dig” mina  funderaringar hamnade i djupheten av ordet av vad är förlåtelse och när är det okej att förlåta?

Ordet blev mer än kraftfullt när den vanliga frasen sedan dök upp i media och drevet var igång.” Ljusblond och blåögd”

Blåögd brukar jag kalla mig själv för när jag inte förstått eller köper en produkt som en vass säljare febrar mig upp mig för att jag ska köpa. Eller när jag skrev de där raderna på nätet som inte var elaka men som tolkades negativa eller när jag trodde på honom som jag blev förälskad i men som var en helt annan man i en annan kostym Han som bedrog och ljög i allt han sa till mig om hur mycket han älskade mig då var jag blåögd som trodde.

Då tittar jag på mig själv i spegeln med mina bruna invandrarögon och mitt mörka hår. Och säjer till mig själv  att så blåögd får du inte vara. Här är det inte lätt att förlåta med mitt eget dumma brott jag måste försonas med mig själv det var ju jag som var förälskad och ville bli älskad då förlåter jag inte honom men försonas med mig själv. För att jag var dum nog att tro och för att få sinnesron måste jag tro på min egen försoning för ett brott som inte var mitt.

Vad betyder det när vi ber om förlåtelse? Vet vi om att vi mobbar? Narras? före eller  efteråt att vi upptäcker grodorna som föll ur munnen?

Varför finns så lite av förståelsen med alla grodor som vi gör?

Oförlåtligt?  För alltid?  För mig kan det vara ett evigt straff.

Är det lätt att förlåta?

Eller är det svårt att förlåta?

Har förlåtelsen med kärleken och det villkorslösa en  hand i hand lösning? går förlåtelsen och kärleken samma vägar?

I bibeln och i lagen skriver man att nåden går före  den olagliga förseelsen. Hur stort kan brottet vara för att inte förlåtelsen ska godkännas?

Minns under min konfirmation när prästen sa att man får alltid syndernas förlåtelse. Efter att ha grunnat på detta stod det senare i livet klart för mig att man går in i kyrkan ber om förlåtelse för sina synder och vips är du förlåten av Gud men det är i kyrkorummet.

Om jag mördar någon våldtar någon kan jag bege mig till kyrkorummet få förlåtelsen enkelt men samhällsförlåtelsen är svårare.

Kan Nora den fastspända flickan någonsin förlåta allt hon gått igenom?

Förlåtelse är något vi ger från os själva till någon annan kan vara en kär vän en kärlek en mor en far kanske.

Mår vi bättre efteråt. Jag letar i mina egna tankar efter händelser när jag förlåtit och inte förlåtit. Men jag vet att jag försonats med en väninna en gång när hon var tarvlig och dum och ljög för mig en allvarsam händelse hon gick ut och åt med min dåvarande fästman.

Men vet inte idag om det var för mig själv som jag försonades med hennes brott? Då var vi alla inblandade  som offer, skyldiga och oskyldiga om jag inte försonats fick vi leva fick leva med det ruttna som skedde.

Jag brottas med förlåtelsen men har fått en övertygelse om att om vi inte förlåter har vi svårt med relationerna. Livets resa är en del portioner svek och ibland är jag själv en svikare och närstående sviker eller massmediala människor som sviker löften.

Vad är ett löfte värt?

Jag börjar mer och mer tro på att förlåtelsen är en gåva inte att ge bort förlåtelsen enkelt utan med eftertankar och grundliga funderingar på det som skett.

Förlåtelse för mig själv först och främst  för att bevara mig själv i mitt förlåtande.

Makt är inte att sitta inne med en förlåtelse jag vill hellre vara älskad än oförlåten.