Om Pia Widlund

Mitt största intresse är teater, både att se och att skriva. Jag jobbar även på min första bok som jag fått tillbaka av en skrivcoach och nu redigerar. I februari började jag blogga www.piaw.se Pias Lilla Kulturblogg, där jag skriver om teater, mitt eget skrivande, ger skrivtips och skriver om det jag är intresserad av inom scen och kultur!

Artikeln är skriven av Pia Widlund

Hur går det med våra nyårslöften??

Många av oss har slängt ur sig en hel drös med nyårslöften, eller hur? Frågan är nu; Hur går det? Är man smart så lovar man inte för mycket eller för svårt men ibland kan det ju bli så i alla fall. Jag minns att jag lovade att både bli bättre på att tvätta bilen och fortsätta jobba med bloggen och fortsätta skriva noveller. Det har faktiskt gått bra. Bilen blev tvättad 2 gånger i januari och bloggen rullar på och en och annan kort novell har det blivit.
Viktigt att tänka på att man har hela året på sig men det är lika bra att rivstarta i januari. Kommer man igång bra så är det lättare att fortsätta i ett schysst tempo. Kommer man efter redan från början kan det vara tuffare att ta första steget.
Vad som är bäst är väl kanske att lova sig själv att skriva, skriva och skriva. Kanske inte varje dag, men flera gånger i veckan i alla fall. Vore livet och planeringen perfekt kunde man säkert skriva varje dag men livet ser inte riktigt så ut. Man får ta den tid man får och göra något bra av det.
Jag ska även besluta hur jag ska göra med min bok som finns hos förlagen just nu och håller på att sågas sönder i beståndsdelar…haha. Ska jag elda upp den, trycka den själv eller bara låta den ligga som ett trist dokument i datorn? Man får tänka sig för innan man tar ett beslut, det handlar ju både om marknadsföringsåtgärder och ekonomi. Jag ska bestämma mig till i sommar tänkte jag.
Under tiden får jag passa på att skriva fler noveller. Efter att ha fått två förlagda på Melker förlag så har jag fått upp ångan lite och det känns roligt!
Hur går det för er därute med nyårslöftena? Håller dom i sig?

Artikeln är skriven av Pia Widlund

Bye bye 2014

Ett händelserikt år för mig. Tog tag i skrivandet på allvar. Började blogga i februari. Har fått 2 noveller förlagda som e-noveller. Fått massor av bloggvänner. Varit på Ann Ljungbergs Skrivarklinik. Bokat in mig till nästa skrivarklinik och även bokat in Bokmässan. Har haft massor med roliga teaterprojekt under året. Var med på ATR:s festival i Östersund med min egen pjäs ”Alla är vi änglar när vi dör”.
Regisserade Mousetrap i somras och komedi i höstas. Ett jätteroligt år både vad det gäller skrivandet och den övriga kulturen. Ska göra en mer omfattande sammanfattning av 2014 och en sammanfattning med mål inför 2015.
God Jul & Gott Nytt År alla skrivarvänner därute! Besök gärna min blogg så ser ni vad jag har för mig! www.piaw.se

Har du några mål inför 2015?

Artikeln är skriven av Pia Widlund

Allt går framåt med en rasande fart – även jag!

Apokalyptiskt, episkt, sf, fantasy, postapokalyptiskt… Varför ska det vara så svåra namn? Jag får liksom googla för att förstå vad det handlar om. Men det kanske ska vara så nuförtiden. När jag var liten (och hur kul lät det där nu då)? fanns det romaner, självbiografier och deckare. Det räckte fint, min bokhylla var full redan då. Nu är jag vuxen (enligt körkortet) och bokhyllan är fortfarande full och fullare blir den.

Apornas planet och Stjärnornas krig fanns förstås och jag vet inte riktigt vad de klassas som men det var inget jag såg. Men visst är det tur att smaken är olika? Och det kanske är så att det finns så pass många olika genrer nuförtiden att det måste finnas fler sätt att dela in alla böcker och historier på.

Efter Sagan om ringens framfart har det formligen exploderat av sf, skräck och fantasy. En ny era kan man säga. Det tycks även vara så att självbiografierna har minskat. Eller i alla fall de som skriver sin biografi i vuxen ålder. Det finns en hel uppsjö av unga människor som i dessa tider vill göra sig ett namn i bokbranschen efter en kort karriär som dokusåpadeltagare eller bloggare.

Världen förändras snabbt. Allting går fortare, alla gör saker i tidigare ålder och alla ska alltid prova allt. Både på gott och ont. Även jag förändras, även om det inte sker i turbofart direkt… Jag började blogga i februari, jag skriver noveller så det rasslar i tangentbordet och jag har dessutom skrivit min första skräcknovell. En skräckinjagande framfart av min utveckling. Som om inte det skulle vara nog klämde jag ihop en dikt i förrgår och en haiku idag. Undrens tid är inte förbi.
Samtidigt är jag glad över att jag kommit i kontakt med så många skrivande människor och får uppleva nya sidor av mig själv. Hur är det med dina sidor? Har du upptäckt några nya?

Artikeln är skriven av Pia Widlund

Tecken hit och tecken dit…

Just nu har jag halkat in på novellskrivandet. Roligare och svårare än jag trodde. Att det var svårt att skriva en bok det fattade jag också, men en novell, det måste ju vara busenkelt. Bara 3-4 sidor och sen är det klart liksom. Nja, alla ni som skriver vet att så inte är fallet. Början mitten och slut måste vara lika starka som i en bok. Dessutom måste början komma ganska snabbt på har jag lärt mig, ett par sidor som intro funkar inte…
Sen är det antalet tecken som man ska hålla sig till. Ni kanske har det i ryggmärgen och tycket det är enkelt, jag har inte kommit dit än. Ibland får man stryka och ibland ska man lägga till för att det inte ska bli för kort. Man vill ju gärna ligga någonstans i mitten så det blir lagom. Vi är ju så LAGOM i Sverige…
Det är lättare att stryka än att lägga till tycker jag. Onödiga ord finns det gott om och likaså går det att skriva ihop lite grann och få fram samma sak men att lägga till text är ibland svårare. Vad ska man lägga till och var? Det får inte kännas krystat och ditkastat utan ska helst flyta in och vara meningsfullt samt föra handlingen framåt…
Självförtroendet höjdes i alla fall när en av mina noveller ”Den äcklige mannen” ska ges ut som e-novell inom ett par veckor på www.ensidatill.nu. Ibland behöver man få små ljusglimtar i tillvaron för att veta att det man inte gör är fel och värdelöst. Hoppas det kommer fler sådana glimtar. Under tiden sätter jag på mer kaffe, startar datorn, tänder doftljuset och fortsätter att smattra…
Vilka är era största ljusglimtar i det kommande höstmörkret?

Artikeln är skriven av Pia Widlund

Vad är det jag vill?

Det kan man fråga sig. Hur länge orkar man redigera ett manus och hålla lågan brinnande med kreativa tankar och nya infallsvinklar? Ett år till, två kanske? Eller tar man bara emot manuset från lektören, kastar lite nonchalant med huvudet och kör en egenutgivning, håller tummarna och väntar på braksuccé? En ny redigeringssväng blir det i alla fall, det vet jag. Sen får jag ta mig en funderare på vilka förlag jag ska skicka till. Sen får vi se vilka som skickar tillbaka sina färdigkopierade refuseringsbrev…
För jag vill ju så gärna. Så himla gärna bli utgiven. Få se min egen bok i bokhandlarens hylla. Känna på det blanka omslaget som jag redan idag vet hur det ska se ut. Bläddra bland bladen och känna doften av en nytryckt bok. Jag längtar så, och drömmer om den dagen. Det kanske är en utopi men man måste hålla fast vid drömmen.
Tänk att få signera sin egen bok. Med en vacker sirlig handstil, kanske med guldpenna? Bli fotad med någon som vill bli fotad med mig och ett ex av min bok. Dricka bubbel och äta laxsnittar på ett releaseparty och mingla tills orden tar slut, eller bara kommer ut av sig själva. Tänk att få göra en tidningsintervju och berätta om sitt skrivande och sina tankar. Kanske få ge råd och tips till någon som är sugen på att börja skriva. Att få beundrarpost och…
Men innan allt det där inträffar (om det nu skulle inträffa) så slår jag mig ner vid skrivbordet, eller i sängen. Öppnar datorn, loggar in och knattrar på. Tar bort, lägger till, får lite pusch och feedback från skrivarvänner. Sen skriver jag tills fingrarna vägrar att fungera. Sen somnar jag med datorn på magen. Sen drömer jag vidare…
Vad drömmer du om när det gäller ditt skrivande?