Artikeln är skriven av Jack A

Vad har Renata Chlumska med romanskrivande att göra?

Vad har äventyraren Renata Chlumska med romanskrivande att göra? Ganska mycket skall det visa sig.

När folk försökte förklara att det var snudd på omöjligt att skriva en roman, jag menar att runda USA med kajak, slog Renata dövörat till. Istället ägnade hon sig åt research och planerade sin ensamresa.

När Renata väl paddlade ut ur Seattle den där dagen i juli hade hon målet klart för sig – hon skulle lyckas med det hon hade föresatt sig. Hon såg målet som magnetiskt och bröt dessutom ned det i delmål, varje dag skulle hon paddla i sex timmar (har jag för mig). Om du ännu inte greppar parallellen med romanskrivande kan du översätta sex timmar paddling till skrivtid. Tänk delmål.

Renata paddlade utmed västkusten i riktning mot San Diego. Det var inte ett äventyr varje dag. Vissa morgnar när Renata vaknade i sitt tält ville hon inte gå upp, tänk att få ligga kvar i sovsäckens värme. Då funderade hon för sig själv: Visst kan jag vila hela dagen, men då behöver jag paddla tolv timmar imorgon, och om det känns jobbigt att ha sex timmar framför sig idag hur skall det då kännas att ha tolv timmar framför sig imorgon? Sen rev hon tältet och gav sig iväg.

Mellan San Diego och Mexikanska golfen finns en hel del öken men inte mycket vatten. Renata cyklade med kajaken på släp. Hon hade inte räknat med att månaderna i kajaken skulle försvaga hennes benmuskler. Det var betydligt tyngre att cykla med hundrakiloslasten än det hade varit under träningen. Framförallt tog det längre tid. Renata tvingades planera om. Precis, det kan hända med romanskrivande också.

I Klippiga bergen var Renata ofta tvungen att leda cykeln och hade hon inte lyckats streta uppför branterna kunde hon alltid ha burit upp packningen i omgångar. Så länge det magnetiska målet drog henne mot sig hittade hon lösningar.

Renata kämpade sig vidare via Florida och Atlantkusten till de Stora sjöarna. Emellanåt stötte hon på människor som hejade på henne, manade henne att fortsätta. Många gånger kom hon in i flyt och njöt av färden. Om du inte är med på parallellen vid det här laget ger jag upp.

Långt senare paddlade Renata in i Seattle och mottog massornas jubel.

PS
Renata är nu inbokad på två rymdfärder. Är det inte snudd på omöjligt att färdas i rymden, frågar sig folk? Renata svarar inte, hon är på förberedande träning i Ryssland.

Artikeln är skriven av Jeanette Niemi

Kreativt skrivande – 9 tips för att komma igång, del 7

Tips #sex – Planera din tid!

Dags för sjätte tipset i serien om att komma igång med ditt kreativa skrivande. För dig som vill ge dig själv en chans att på allvar komma igång och/eller hitta ett kontinuerligt skrivande som passar dig. Serien är uppbyggd på övningar som ska ge dig kraft och hitta motivation att genomföra ett skrivprojekt så läs gärna de tidigare artiklarna. Du hittar länkar till de andra inläggen under denna artikel.

Kreationslotsen, Skrivkurs, FörfattartipsPlanera din tid. Låter det självklart? Hela den här serien baseras på ”självklara” saker. Jag tror att det är det självklara vi behöver prata om. Allt sådant som vi tar för givet och tänker ”ja, ja” om. Det är det som är så lätt att förbise.

Att Planera din tid handlar om att skaffa utrymme för att du ska nå ditt mål eller din dröm. Att skriva en bok är inget man gör i en handvändning, det vet alla som har försökt. Det är ett hantverk och det krävs många timmars skrivande. Det är inte alltid det känns lockande att sätta sig framför datorn och skriva. När alternativen är många som t ex att kompisarna ska ta en fika, en sväng på krogen eller familjen kryper upp i soffan för att titta på film så är det lätt att vackla.

Kreationslotsen, Skrivkurs, FörfattartipsMen det är möjligt!

Det handlar alltså om att göra en rad aktiva val. Val som ligger i linje med det du bestämt dig för och det mål du satt upp. Det handlar också om att prioritera dina val. Du kommer snart märka att när du fokuserar så ökar textmängden. Kvaliteten kommer också att öka genom att det är när du tränar som du lär dig och blir bättre.

Din tur – Gör ett aktivt val

Du får fyra frågor som snabbt hjälper dig att göra ett aktivt och medvetet val.

  • Hur mycket tid är du beredd att lägga ner?
  • När passar det dig bäst att skriva? (När på dygnet, regelbundenhet osv.)
  • Vad kan du välja bort i ditt liv för att skapa mer skrivtid?
  • Vad vill du absolut inte välja bort?

Kreationslotsen, Skrivkurs, Författartips

Jag samlar på underbara skrivsituationer och människor som gör det möjligt för sig själva. Om du vill dela med dig av det du kommit fram till genom detta inlägg så är du välkommen att mejla det till mig. Antingen med en fråga till mig eller för att bli publicerad på min blogg!

Berätta gärna i kommentarsfältet nedan om du har nytta av inlägget eller om dina egna tips och knep för att få skrivandet att fungera.

 

Nästa tips – Boosta ditt självförtroende – är bara för dig precis som det låter. Missa inte det!

I väntan på nästa tips, låt tangenterna glöda!

/Jeanette

Artikeln är skriven av Liv Gingnell

10 tips om konsten att ge respons

Efter många, långa timmar med sin egen text är det lätt att bli hemmablind. Vad kommer fram i texten? Vad är bra och vad är dåligt? Fungerar det där stilgreppet som jag tänkte mig? Allt sådant blir svårt att se. Att få texten läst av någon annan är därför ett viktigt verktyg för de flesta som skriver skönlitteratur. Det betyder inte att det är lätt, varken att ge respons till andra eller att ta emot kritik om sin egen text, hur konstruktiv den kritiken än må vara.

Genom olika konstellationer av skrivgrupper har jag många års erfarenhet av att ge och ta emot respons. Jag har gjort alla nybörjarmisstag, jag har pratat mycket med mina skrivarvänner om vad som fungerar och inte. Nu vill jag dela med mig av mina erfarenheter i två inlägg, ett om att ge respons och ett om att ta emot kritik.

Här är tio tips om vad du bör tänka på när du ger respons på andras texter.

critique-online_003

Bilden kommer från www.inkygirl.com

1. Hitta något som är bra.
Det här är alltid det första som nämns i samband med respons. Det beror naturligtvis på att det är viktigt. Dels behöver textförfattaren slappna av i den utlämnande situation som responsen är, men lika viktigt är det att författaren får syn på det som verkligen är bra. Det är ju styrkorna i texten som, men din hjälp, ska skalas fram och förstärkas, lyfta texten. Fokusera därför på att hitta sådant som redan är bra, och sådant som kan bli bra.

2. Skriv ner dina första intryck.
En vanlig läsare läser oftast en text en enda gång. Därför är det viktigt vad som kommer fram vid den första genomläsningen. Skriv ner dina spontana intryck av texten; tankar, känslor, saker du undrade över eller hängde upp dig på. Det är bara vid den första genomläsningen som du har helt färska ögon, och kan se texten helt och hållet utifrån. Det är lätt att glömma bort de viktiga förstaintrycken när du sedan närläser texten en eller flera gånger.

3. Hitta orsak och verkan.
Dina känslor och intryck inför texten är viktiga, men de blir ännu mer värdefulla för författaren om du kan förklara exakt vad i texten som fick dig att reagera på ett visst sätt. Kanske bidrog den där långa miljöbeskrivningen till att du fick distans till berättelsen helt plötsligt? Kanske var det just den där repliken som gjorde att en viss karaktär helt plötsligt inte känns lika trovärdig som tidigare? Leta hela tiden efter orsak och verkan i texten. Det är ibland svårt, men sambanden finns där.

4. Var specifik.
Ju mer tydlig och specifik du kan vara, desto mer hjälp ger du författaren. Undvik i möjligaste mån diffusa värdeutryck som ”bra” och ”dåligt”. Tyckte du att något var bra? Var det i så fall starkt, träffande, väl gestaltat eller vackert formulerat? Tyckte du att något var dåligt? Var det i så fall otydligt, inte trovärdigt eller rent av språkligt fel? Bröt det stämningen i texten? Det finns oändliga möjligheter att utveckla de där orden; bra och dåligt. Samla din egen vokabulär av tydliga ord som du kan använda när du ger respons.

5. Anpassa din respons utifrån vilket skede texten befinner sig i.
Är texten du läser ett första utkast, eller har författaren skrivit om texten flera gånger och betraktar den som färdig? Detta bör i hög utsträckning påverka vilken respons du ger. Om texten är ett första utkast bör du inte fokusera alltför mycket på språkliga detaljer. Titta istället på de stora linjerna i texten. Vilka stycken för berättelsen framåt och vilka tycker du kan redigeras bort helt? Är historien och karaktärerna trovärdiga? Om texten är i det närmaste klar ska du däremot inte ducka för petiga kommentarer. Våga dyka i hur du upplever enstaka formuleringar. I det skedet är allt är av intresse.

6. Anpassa din respons efter var författaren befinner sig.
Alla som skriver går igenom olika faser med sitt skrivande. Ibland är självförtroendet på topp, ibland vacklar det. Alltför hårda kommentarer kan vara förödande i en period när författaren redan från början tvivlar på sin förmåga. I en sådan situation bör du som ger respons mildra din kritik och vara ännu mer nogrann med att lyfta fram det som är, och det som kan bli, bra. Har författaren gott självförtroende kan du vara lite tuffare. I min skrivgrupp börjar vi sedan något år tillbaka varje responstillfälle med att författaren får berätta om sina känslor inför skrivandet och texten, just nu.

7. Fokusera på utveckling.
Har du gett respons på samma text tidigare? Diskutera i så fall vilken effekt förändringarna i texten får. Kanske kommer något nytt tema fram, som inte syntes tydligare, kanske har några karaktärer blivit djupare. Har du läst något annat av samma författare? Hjälp i så fall författaren att sätta fingret på i vilken utsträckning han eller hon utvecklas.

8. Fokusera på nuläge, inte på lösningar.
Exakt hur ett problem ska lösas, eller hur en dialog kan låta bättre är faktiskt författarens ensak. Som läsare och responsgivare är din huvudsakliga roll att visa författaren vad som faktiskt står. Här bör du vara lyhörd för vad författaren känner sig bekväm med. Vissa gillar att diskutera olika möjliga lösningar på ett tidigt stadium, andra gör det inte. Om tycker dig ha en perfekt lösning på ett problem i texten, berätta om den, men kom ihåg att det är helt och hållet upp till författaren att välja om hon eller han vill göra som du säger eller inte.

9. Var medveten om dina begränsningar.
Du kan bara bedöma texten utifrån dig själv, och det är din subjektiva bedömning du ger författaren. Något objektivt rätt eller fel finns inte. Om ni är flera som ger respons på samma text så kommer ni inte alltid att hålla med varandra. Försök så långt det är möjligt se skillnad på vad du inte gillar för att din personliga smak är sådan, och vad du inte gillar eftersom författaren (ännu) inte lyckats med det som han eller hon försökt göra.

10. Var noga.
Förbered dig alltid skriftligen, även om du ska lämna responsen muntligen. Det är lätt att glömma bort alla kloka tankar man tänkt när man väl sitter där. Hittar du ingenting att kommentera på? Det finns bara en möjlig anledning till det och det är att du inte ansträngt dig tillräckligt mycket, inte läst texten tillräckligt noga. Läs den igen!

Hoppas att de här tipsen kan vara till hjälp för dig när du läser andras texter! Kommentera gärna om du har egna tips att dela med dig av.

Artikeln är skriven av Rebecca Ferm

Var finns idéerna?

Hur börjar man egentligen med att skriva en novell? Finns det någon sorts magisk låda för idéer som författare plockar ur, eller är det författarens jobb att ”hitta på” allt ifrån karaktärer till handling?
Det finns många olika approacher för att börja skriva en berättelse. En del författare tycker om att planera berättelsen i förväg för att sedan bygga texten kring förutbestämda punkter. Andra författare föredrar att låta berättelsen ”skriva sig själv”, och låta den ta sina egna vägar under skrivandet. Jag tillhör den senare typen. Jag börjar skriva utifrån en grundtanke, och låter därefter skrivandet forma berättelsen.
Men var hämtar man sina grundtankar? I det här inlägget tänkte jag berätta lite om hur det brukar se ut i just min skrivarprocess; med exempel från bland annat min senaste novell ”Pappersbåten”.

73_365_the_lost_boat_by_photographybyteri-d5mbyjt

Idéer kommer inte från ingenstans. De kan uppstå ur egna erfarenheter, vad man observerar på stan, vad man drömmer om på nätterna eller hur man själv reflekterar kring saker och ting. Jag har alltid funnit att det är svårt att hitta på alla element en novell består av. För att jag ska inspireras och motiveras till att skriva en novell från början till slut krävs en gnista som får igång min fantasi – det krävs helt enkelt en grundidé. Grundidén får gärna vara så enkel som möjligt för att tillåta författaren att låta berättelsen växa fram under skrivandets gång. Jag brukar försöka sammanfatta vad jag vill säga med en novell genom att beskriva det grundläggande i handlingen i en enkel kärnmening, som jag sedan kan återgå till om jag känner att jag håller på att tappa bort mig i min text. Låt mig illustrera det hela genom att berätta om min senaste novell ”Pappersbåten”.

När jag började skriva ”Pappersbåten” visste jag nästan ingenting om själva berättelsen. Jag visste att huvudpersonen skulle vara en ung flicka i gula gummistövlar, som jagade en pappersbåt längs en regnig gata. Det var en idé som jag fick sent en kväll när jag inte kunde sova, och den kom från regnet som slog mot taket den kvällen. Först tänkte jag mig bara den regniga gatan, sedan flickan, och sist pappersbåten, som gav henne en anledning att jaga nerför gatan. På en digital post-it-lapp skrev jag ner en mening som gick i stil med ”flicka jagar en pappersbåt”, och la mig sedan för att sova. Detta var idén som skulle sätta ramen för berättelsen, och var samtidigt tillräckligt öppen för att jag skulle kunna ha utrymme att utveckla novellen åt olika håll. Nästa dag skrev jag, också på post-its, de två stycken som skulle utgöra introduktionen till novellen. Mycket riktigt fanns där en flicka, hon hade gula stövlar, det regnade, och hon jagade en pappersbåt. Sedan körde jag fast.

Under de följande dagarna tänkte jag mycket på den där flickan och på den där lilla båten. Jag slog upp de novelltävlingar som fanns och började fundera på vilken tävling som skulle kunna ge mig rätt inspiration för att vidareutveckla berättelsen. Icakurirens årliga novelltävling träffade rätt med sitt tema ”Upptäckten”. Något skulle hon väl upptäcka, tänkte jag; när hon väl fick tag i den där pappersbåten. Fortfarande visste jag inte VAD det var hon skulle upptäcka, men det räckte med ordet ”upptäckt” för att min kreativitet skulle lossna. Jag tog min äggklocka och satte mig och skrev i 5-minuters-pass. Och efter en stunds skrivande insåg jag att det inte längre handlade om en pappersbåt. Det handlade egentligen inte heller om flickan. Plötsligt hade novellen tagit en ny vändning, mitt i skrivandet, och kärnan i berättelsen blev istället den monstruösa varelse flickan stötte på i en gatubrunn. Berättelsen hade gått från att bara förmedla en bild jag hade i huvudet av en liten flicka, till att bli en skräckberättelse om vad ett barn kan stöta på en regnig dag. När jag avslutade novellen kände jag mig själv förvånad (och lite rädd för gatubrunnar). Denna sensation som ibland inträffar när man skriver är en stor anledning till att jag hellre låter berättelsen välja väg, än att utforma den helt i förväg.

Novellens nya vändning innebar att meningen ”flicka jagar en pappersbåt” inte riktigt summerade berättelsen längre. Istället skulle jag summera novellen: ”flicka jagar en pappersbåt och möter ett monster”.

Allt detta skedde utifrån en enkel grundidé, en mental bild av en flicka som sprang i regnet med gummistövlar. Och utan denna grundidé hade det inte blivit någon novell. Man behöver inte ha alla detaljer planerade i förväg för att kunna skapa en berättelse med tyngd och relevans – det enda man behöver är den där gnistan. Har man ingen solklar idé är mitt bästa råd – se dig om! Allt du möter i din vardag kan användas som språngbräda. En rad text du hör i en låt, människor du ser på stan, foton, andra böcker. Varför skapa från ingenting, när man kan skapa utifrån det man känner till och har sett med egna ögon?

Ett par exempel från mitt eget skrivande:
Karaktären Tom i min novell ”Visionären” är hämtad från en teckning jag fick syn på en gång, av en man med hatt och en cigarill i munnen.
Huset i min novell ”Klockorna” är till stora delar identiskt med mina föräldrars hus på landet. Sjukhusavdelningen i samma novell ser ut som ett äldrehem jag arbetade på strax innan jag skrev berättelsen.
Novellen ”Ornamentexpressen”, om en fripassagerare på tåget till livet efter detta, kom till när jag körde bil och hörde textraden ”I can hear my train coming, it’s a lonesome and distant cry” ur en låt av artisten City & Colour.

Idéerna finns överallt – våga notera dem, och använda dem i ditt skrivande.

Du kommer att märka att det är mycket lättare att beskriva något du själv har sett eller hört, än att bara ”hitta på” det!

Artikeln är skriven av Christian Wåhlander

Vad är Författartips?

När detta skrivs är det drygt 600 själar som gillar Författartips på Facebook, och mer än en miljon besökare har tagit del av mina sajter. Kanske är det på sin plats att berätta lite om bakgrunden till Författartipsprojektet?

Det började en kulen höstdag i nådens år 2009. Jag frågade i all ödmjukhet mig själv:

”Nu har jag skrivit noveller, romanutkast och poesi i tjugo år, jag har läst fler än tvåtusen böcker – ska jag försöka dela med mig av vad jag kommit fram till?”

Svaret blev JA. Och så började jag att arbeta med min Författartipssajt.

I anslutning till planerandet och skapandet av sajten kom jag på att jag behövde en blogg också – Författartipsbloggen. Jag tänkte att den skulle vara den dynamiska aspekten av projektet, och sajten den statiska.

Det vill säga, sajten skulle vara plattformen för de tidlösa tekniker en författare behöver för att skriva ett poetiskt stycke, en novell eller en roman, och bloggen skulle vara ett ställe där mer spontana idéer fick sitt utrymme.

Jag hade också en idé om att fler än jag skulle dela med sig av sina skrivtips, och på den här sidan hittar du alla de som bloggar på Författartipsbloggen!
(Vill du också dela med dig av dina kunskaper om skrivande? Anmäl ditt intresse här!)

Parallellt med att jag försökt inspirera andra att skriva har jag skrivit själv, bland annat pjäser. Jag har rönt vissa framgångar i Riksteaterns stora manustävling NY TEXT!, och mina dramatiska texter har jag samlat på sidan Produktion.

Under åren som gått har jag fått massor av mejl i skrivrelaterade ämnen, och så småningom bestämde jag mig för att öppna en frågelåda för alla som har frågor om skrivande – Skrivakuten!
Vilket har lett till att jag har en ständig kö av spännande undringar att försöka besvara…

Och förra året, 2012, ställde jag upp i NaNoWriMo (allt du behöver veta om den tävlingen hittar du här), och i samband med det gjorde jag två instrumentala låtar – varför vet jag inte riktigt, jag fick väl inspiration helt enkelt :-)

Självklart fixade jag en sajt där jag så småningom la ut resultatet av den tuffa skrivmånaden – en (oavslutad) roman som heter Kommissarie Karlsson och kvinnan som inte ville dö.

Och som medlem i NaNoWriMo-communityn samlade jag på mig en massa bra nano-skrivtips från de andra deltagarna – om du själv är sugen på att delta, kolla den gärna.

Som en fågel från himlen kom så idén om ett litterärt magasin. Ett ställe där texter får tala till oss på sitt eget unika sätt.

Inte stort, inte svulstigt – bara personligt och intressant. Och resultatet blev Sveriges minsta litterära magasin – SPARV.

SPARV har än så länge kommit ut med ett nummer, men fler kommer givetvis, och nån gång i höst öppnar slussarna igen. SPARV finns på Facebook och Twitter, och ger dessutom ut ett Nyhetsbrev – anmäl dig direkt, så får du info om när du kan skicka ditt bidrag till nästa nummer!

Sist och kanske minst – jag har också en helt privat sajt där jag delar med mig av min syn på diverse ting – mina aspekter, om man så vill…

Ja, nu vet du mer om Författartipsprojektet, och kanske även om mig :-)